• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intervju

Kulturbloggen möter David Fincher, Rooney Mara och Stellan Skarsgård för att prata om The Girl With the Dragon Tattoo

21 november, 2011 by Redaktionen

Journalister från hela världen har vallfärdat till Stockholm. Anledningen? Regissören David Fincher och skådespelerskan Rooney Mara har varit i Stockholm för några intensiva dagar för att promota The Girl With the Dragontatoo. Den 21 november, hölls en presskonferens med Fincher, Mara och vår egen Stellan Skarsgård som spelar Martin Vanger i denna remake av Män Som Hatar Kvinnor.

Under presskonferensen som modererades av min egen favorit Andrea Reuter fick vi bland annat lära att Stellan tillhör skaran som inte läst Stieg Larssons Millenium-trilogi samt att Rooney Mara inte anser att Lisbeth Salander är en förebild. Men självklart riktades de flesta frågorna till David Fincher.

På frågan: Varför göra en film när den redan gjorts? svarar Fincher att han fick boken av en producent med beskrivningen lesbian-hacker-noir, redan 2006. Det här var när han höll på och spela in ”Benjamin Buttons otroliga liv”. Benjamin Button tog allt som allt sju år att få klar och när han var färdig fanns redan ”Män Som Hatar Kvinnor”. Men han ansåg att det fanns utrymme att göra ännu en tolkning.

Med moderna klassiker som Seven, Zodiac och Fight Club i sin påse är det många som anser David Fincher vara en av världens bästa regissörer. Denna framgång kan ha och göra med hans otroliga tålamod och noggrannhet. Stellan Skarsgård berättar vad David sa innan de började spela in:
– Du vet att det här kommer inte bli kul!
Då undrade jag vad han menade med att det inte skulle bli kul, för jag jobbar bara om det är kul.
– Jag tar 40 tagningar i varje sekvens.
Då sa jag: – Men det kan ju bli kul!
Fincher fyller då i att det är många skådespelare som tror att det gjort fel och att han inte är nöjd när han fortsätter med tagning efter tagning. Men han förklarar att den ena tagningen behöver inte vara sämre än den andra, bara annorlunda.

Karaktären Lisbeth Salander ligger många varmt om hjärtat. Hennes hårda yttre och komplexa trasiga inre som kombineras med en otrolig kämpaglöd har väckt starka känslor hos publik och läsare. Jag tycker mig kunna känna av någon typ beskyddande moderskänslor hos fansen nu, en rädsla att Lisbeth Salander ändrats. En stor del av presskonferensen gick ut på att Mara och Fincher fick beskriva sina bilder av Lisbeth:

D.F. – Vi har medvetet försökt att inte definiera henne för mycket. Många tycker att hon är grym, men hon är ingen superhjälte. Man relaterar till henne för att hon är mänsklig inte för att hon har cape och tights. Hon slåtts för sin egen röst och det gör att alla kan relatera till henne

R.M. – Många ser säkert Lisbeth som en feministisk förebild. Men jag tror inte att hon är feminist. Hon tillhör ingen specifik grupp, hon tillhör sig själv.

Vi frågade Rooney Mara:
Om någon månad kommer en klädkollektion inspirerad av Lisbeth Salander och om någon månad kommer du att vara Lisbeth Salander med hela världen, hur förbereder du för det?

R.M. – Jag ska gå till HM och köpa alla kläderna. Skämt och sido så lever jag nog lite i förnekelse.
Men hon berättar dock att förberedelserna inför själv rollen var betydligt mer komplexa. Att lära sig åka motorcykel, att träna kickboxning, att besöka en skola för barn med aspergers syndrom och att besöka ett kvinnocenter var bara några av alla förberedelser.

Sista fråga är var som krävs för att det ska bli tre filmer, precis som de svenska filmerna och böckerna. Då passar Fincher på att ge en vänskaplig känga och säga att det är upp till Stellan, att det gäller att vända och få med sig de som inte läst böckerna. Men vi får se … säger han sedan med glimten i ögat.

Spänningen är stor och frågorna många. Hur lik kommer den amerikanska filmen vara den svenska? Hur kommer The Girl With The Dragon Tattoo påverka bilden av Sverige? Hur stor genomslagskraft kommer den att ha? Den 21 december får vi svaret.

Text: Judith Höglin Forsberg
Foto: Calle Andersson

Arkiverad under: Film, Intervju

Kulturbloggen möter The Horrors

18 november, 2011 by Jonatan Södergren

Brittiska rockgruppen The Horrors påbörjade sin klättring mot toppen 2005 och drog till sig en del uppmärksamhet redan efterföljande år när singeln Sheena is a Parasite såg dagens ljus. 2009 hamnade Mercury-nominerade albumet Primary Colours på de flesta musikkritikers listor över årets bästa album och framgångarna följdes upp när deras tredje album, det psykedeliska mästerverket Skying, gavs ut i tidigare i år. Kulturbloggen passade på att möta upp bandets ständigt bakfulle sångare Faris Badwan inför deras spelning på Debaser Medis den elfte november.

För några dagar sedan kom jag över ett YouTube-klipp där ni tolkade Suffragette City. När kom du i kontakt med Bowie för första gången och skulle du nämna honom som en influens?

Första gången jag hörde Bowie var på radion, de spelade Rebel Rebel. Jag har alltid beunfrat honom men det är först på sistone som jag börjat se honom som en influens. Han har ett sätt att utforska olika genrer och fortfarande låta helt naturlig vilket är en rätt så unik talang faktiskt.

Bland det första jag lade märke till under Ziggy Stardust-perioden var hans framträdande image. Hur viktigt är utseendet för er som band?

Det är bara en del av vilka vi är. Ziggy är en karaktär, då är det annorlunda antar jag.

Det har i en intervju med NME framkommit att ecstasypiller varit en influens på er nya skiva, stämmer det?

Nej, jag har aldrig sagt det och jag hatar när folk säger sånt om oss. Det är bara skit.

Kan du beskriva arbetsprocessen bakom skivan?

Det var första skivan vi producerade helt på egen hand. Det var kul att bygga upp en egen studio och spendera tid i den.

Hände det inte att ni grävde in er för länge i någon detalj när ni inte hade en producent som dirigerade?

Det var det första jag oroade över men vi såg till att inte vara för angelägna att tillfredsställa våra egna önskemål.

Har skivan i ditt tycke något nyckelspår?

Nej, jag vill inte säga åt folk vad de ska lyssna på. Om någon gillar singlarna är det okej.

Stämmer det att ni bygger era egna effektpedaler?

Josh tycker om att bygga sina egna pedaler. De skiljer sig från de du kan köpa i en affär men jag det är svårt för mig att förklara. Det är inte heller särkilt viktigt, det är låtarna som spelar roll. En effektpedal gör ingen skiva.

Vad fick er att bilda bandet till att börja med?

Jag startade bandet för jag var uttråkad. Det är sällan jag funderar över varför jag gör saker, jag spenderar hellre tid på att faktiskt göra sånt jag tycker om än att oroa mig över varför jag gillar det.

Skiljer sig era låtar live från på skiva?

När du spelar live uppstår en slags energi som inte går att återskapa när du sitter och lyssnar på ditt rum. Det är två helt olika saker som inte går att jämföra, förutom om det är elektronisk musik eller något i den stilen.

Har du någon favoritpublik att uppträda inför?

Oslo häromdagen. Vi blev förvarnade att norrmän brukade vara tråkiga men de visade sig vara den bästa publiken på hela turnén.

Hur brukar själv du reagera när du går på konsert?

Jag brukar bara stå där och försöka ta in musiken så det kanske är lite fel av mig att förvänta mig att folk ska hoppa omkring när de ser oss.

Vilken var den senaste skivan du köpte?

Den senaste skivan jag fick var Let It Bleed av The Rolling Stones. Jag fick den i födelsedagspresent.

Brukar ni lyssna på musik tillsammans när ni är på turné?

Ja, senast satt vi och lyssnade på The Kinks tillsammans fast om vi har en dag ledigt försöker vi smita från turnébussen och gå på rundtur i staden. Idag ville jag exempelvis besöka Moderna Museet för de hade en utställning som verkade intressant men jag hade inte tid.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Debaser Medis, Skying, The Horrors

Kulturbloggen möter Joachim Trier, regissören till Oslo 31 augusti

18 november, 2011 by Rosemari Södergren

En melankolisk film om ensamheten – det är filmregissören Joachim Triers beskrivning av sin nya film ”Oslo 31 augusti” som når de svenska biograferna den 25 november. Jag träffade Trier när han gästade Stockholms filmfestival och det var ingen melankolisk man jag mötte utan öppen, men samtidigt eftertänksam.
I Norge hade filmen premiär 31 augusti, så klart. Där togs den emot bra. Många hade nog väntat på hans nya film. Den förra, Repris, kom 2006 och blev en stor succé. Ja den togs emot så bra att han fått möjlighet nu att göra en film i USA. Den filmen ska han börja arbetet med nu – och det är anledningen att Joachim Trier och hans medarbetare med manus, Eskil Vogt, fick ett år över. Det året använde de till att producera ”Oslo 31 augusti”.

Oslo, 31 augusti är en fri adaption av den franska romanen Le feu follet av Pierre Drieu La Rochelle. Allt utspelar sig under en dag. För huvudpersonen Anders är det hans kanske viktigaste dag i livet. Det är en dag när han ställer sig själv inför ett svårt val: ska han fortsätta att leva eller inte?

Anders är en 34-årig man som snart är färdigbehandlad på ett behandlingshem för narkomaner. Han ska till Oslo för en anställningsintervju och passar på att träffa vänner och familj för att kanske reda ut saker, kanske kunna börja på nytt.

Ur Anders synvinkel är allt jätteviktigt, han funderar på om livet är värt att leva eller ej.

Filmen utmanar fördomar kring narkotikamissbruk och avviker från hur berättelser om människor med drogproblem brukar berättas. När du ser en film om en person som fastnat i drogmissbruk är det antingen enligt modell rockstjärnemyten eller historien om offret, om en människa som växer upp i en utslagen familj med våld, kriminalitet och missbruk.

I ”Oslo 31 augusti” möter vi en man på lite drygt 30 år som växt upp med bra föräldrar och en syste, en familj med trygg ekonomi och som ställer upp på Anders som har utbildning och bra jobb. Det är ett tyst eskalerande problem att det finns massor av drogmissbruk i sådana familjer också. Det blir väldigt skambelagt också och svårt för dem att ta emot hjälp, eftersom allmänheten dömer ut alla som har drogproblem som underklass.

– De andra berättelserna berättas redan, jag ville lyfta fram den här berättelsen, säger Joachim Trier.

Jag säger att jag tycker att filmen borde visas för alla som känner någon som har drogproblem och för alla som arbetar inom sjukvård och inom drogrehabilitering. Men Joachim Trier vill inte kategorisera filmen som en temafilm.

– Den handlar om ensamhet, och jag hoppas alla kan relatera till den, säger han.

– Alla människor hamnar någon gång i en krissituation och då står man ofta lika ensam som Anders gör.

När jag frågar honom om han känner människor med drogproblem från just dessa kretsar vill han inte gå in på det närmare.

-Jag har vänner som misbrukat eller missbrukar och några som dött, berättar han. Men jag vill inte att det här ska handla om mig och mina vänner.

I filmen finns en man som spelar drogterapeut. Han är en av Norges främsta drogterapeuter och inte skådespelare till yrket.
– Det blev väldigt spännande att samarbeta då, han såg på scenerna utifrån sin arbetserfarenhet, säger Joachim Trier.

Anders spelas av Anders Danielsen Lie som spelat med i ett par filmer men till yrket är läkare. Han ägnade ett halvår åt att göra research inför sin roll och tog sig till med in i en grupp för Anonyma Narkomaner.

– Det blev ohållbart för honom efter ett tag. De andra i gruppen ville att han skulle berätta om sitt missbruk. Då berättade han att han förberedde sig för en roll. Det gick väldigt bra, han fick mycket hjälp av dem då, berättar Joachim Trier.

Att de finns många människor med bra utbildning och bra jobb som har svåra problem med drogmissbruk talas det inte om. Denna stora grupp av missbrukare från välbärgad medelklass har dessutom svårt att få hjälp i terapi.

– De är svåra att nå för terapeuter eftersom de inte är några offer, menar Joachim Trier.

Han berättar att han är fascinerad av PO Enquists biografi. PO Enquist berättar hur han liksom sitter med ett ben utanför under terapin och kan formulera allt så väl och kan dölja problemen med sin vältalighet.

Nästa film av Joachim Trier kommer troligen sommaren 2012.

– Vi har börjat spela in den. Men film är stora projekt, jag vågar inte tro på något förrän det är helt klart, säger han.

Filmen spelas in i USA och har titeln ”Louder than Bombs” och Trier samarbetar också denna gång med manus med Eskil Vogt .

– Det är ett familjedrama, om en familj som bor på östkusten i Amerika. Det är en humoristisk berättelse, men också sorglig.

Här är Kulturbloggens recension av Oslo 31 augusti.
Relaterat: Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Här har DN intervjuat Joachim Trier.

Läs även andra bloggares åsikter om intervju, Joachim Trier, film, filmregissör, Norge

Arkiverad under: Film, Intervju Taggad som: filmregissör, Intervju, Joachim Trier, Norge, Scen

Kulturbloggen möter Eric Saade

10 november, 2011 by Jonatan Södergren

DEV gästar dig på nya singeln ”Hotter Than Fire”, hur var hon att arbeta med?

Vi arbetade tyvärr över internet, då jag inte hade tid att åka över till L.A. Men hon verkar hur trevlig som helst och lyssnade mycket på oss.

Varför valde du att samarbeta med just henne?

Hon är förmodligen världens hetaste sångerska just nu och med tanke på delarna hon sjunger i låten så passade låten henne perfekt. Hon är ju en speak-singer. Otroligt begåvad. Jag såg henne på MTV när jag gjorde promo i England. Då sa jag att jag ville göra en feature med henne. Många trodde självklart inte på det, då hon precis hade gjort en feature med JLS, TIMBALAND och GUETTA. Men jag var ganska säker på att hon skulle tacka ja. Hon hörde också att låten skulle kunna bli en världshit.

Lärde du dig någonting av henne?

Jag lär mig saker varje dag, speciellt från den internationella marknaden.

”Saade Vol 1” har varit en otrolig framgångssaga och den andra november släpps ”Saade Vol 2”, tror du att du kommer lyckas följa upp förra skivans framgångar?

Jag kan bara säga att den här skivan är lite hårdare, men annars helt i samma sound. Jag kan bara själv säga att den är bättre, sen om lika många köper den kan jag inte svara på.

Är du orolig (eller förväntansfull) över hur skivan kommer mottas?

Jag är bara förväntansfull!

Är det några musikaliska skillnader skivorna emellan?

Det är fortfarande electro-pop då jag älskar det men soundet är lite hårdare. Jag blir ju även äldre och äldre. Det märker jag i mitt låtskriveri.

Vad driver dig till att skapa musik och var hittar du inspiration?

Allt! Ren kärlek till musiken. Jag hittar inspirationen på väldigt olika ställen. Men väldigt mycket av melodierna. Vi gör nästan alltid leadslingan först. Av en melodi får man sedan en känsla.

Vad lyssnar du på för musik själv? Vad hittar vi för band i din iPod?

Allt som är bra… Men fortfarande Justin Timberlakes ”Future Sex/Love Sound”. Den plattan skrev historia!

Hur reagerar du när du hör dina egna låtar på radion?

Man blir självklart glad. När låtarna spelas på radio så gör dom det på grund av att folk gillar låten. Därför är det väldigt kul!

Du kom trea i Eurovision Song Contest vilket är Sveriges bästa placering sedan 1999. Hur ser du på tävlingen nu i efterhand? Är det något du kan tänka dig att delta i igen?

Tyvärr så kan jag nog inte tänka mig det. Men det var väldigt kul!

Hur viktig är dans i dina framträdanden och hur mycket tid lägger du ned på koreografi jämfört med det musikaliska?

Väldigt viktigt. Jag är en popartist som bygger på en helhet. Dans är en del av den helheten.

Vad har du för framtidsambitioner? Var ser du dig själv om tio år?

Jag hoppas hela världen är en marknad för min musik om 10 år.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Eric Saade, Hotter Than Fire

Kulturbloggen möter Deathstars

9 november, 2011 by Redaktionen

Deathstars är ett industri/metal-band med kända beundrare som Rammstein, Kiss och Korn som dock just i Sverige är lite mindre kända än i resten av världen. De är aktuella med sin kommande turné som förband åt industrijättarna Rammstein, i samband med vilken de även släpper en ”best of”-skiva. Skinny Disco berättar lite om samarbeten och skivan.

Det mesta verkar handlar om er kommande turné med Rammstein, kan du berätta lite om den och dina förväntningar?

Det är det allra största för tillfället. Vi har egentligen varit i kontakt med dem i ett par år nu, det var bara pappersarbetet som behövde bli klart. De bjöd in oss backstage när de spelade på Globen sist och det visade sig att delar av bandet var fans av oss och brukar ladda upp inför sina sets med våra låtar. Vi har inte umgåtts så mycket men de verkar vara genuint sköna killar så det borde bli en kul turné.

I samband med turnén släpper ni också er första ”best of”-skiva, hur valde ni vilka låtar ni skulle ha med?

Det var första gången alla i bandet varit överens om en sak! Vi valde de låtar som vi framför live och tänker ha med i vår turné och självklart även några personliga favoriter.

Skivan innehåller även två tidigare outgivna spår, vad kan du säga om dem?

De är ett smakprov på vad som kommer framöver.

Ni har turnerat med stora band tidigare, band som Korn och Cradle of Filth, hur har de turnéerna varit?

Vi träffade Korn när vi var på en festival i Italien där vi spelade samma dag. Jonathan Davis brukade lyssna på ”Cyanide” som pepp inför spelningar. Han tog kontakt och ville samarbeta så vi gjorde en turné ihop. Cradle of Filth-turnén kändes helt rätt. Det var mera vårt eget forum, jag kommer inte ihåg hur det kom sig att vi fick spela med dem. Det var de spelningarna som egentligen gav mest i form av fans, trots att Korn-spelningarna egentligen var mycket större.

Vad händer efter Rammstein-turnén?

Vi har bytt management, vi hade ett österrikiskt innan och då utgick våra turnéer från Centraleuropa. Nu har vi ett svenskt så vi hoppas få bättre plattform hemma och spela mer i Sverige.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Deathstars

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 65
  • Sida 66
  • Sida 67
  • Sida 68
  • Sida 69
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 109
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Broken Voices – en stark och välgjord film som inte går att skaka av sig

Broken Voices Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Broken Voices – en stark och välgjord film som inte går att skaka av sig

Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Kärlek över Tanger Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Foto: Dexys Midnight Runners

Dexy's Midnight Runners på Pustervik 6 … Läs mer om Foto: Dexys Midnight Runners

Filmrecension: Monster Mia – en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla

Monster Mia Betyg 3 Svensk biopremiär 9 … Läs mer om Filmrecension: Monster Mia – en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla

Operakritik: Vem fan gillar opera? – Gripande nutidssaga om musikens kraft och mytologins djup

Foto: Nadja Sjöström Vem fan gillar … Läs mer om Operakritik: Vem fan gillar opera? – Gripande nutidssaga om musikens kraft och mytologins djup

Filmrecension: Arkipelag – trots vissa brister är det ändå en klar skinande regidebut

Arkipelag Manus och regi av Alex … Läs mer om Filmrecension: Arkipelag – trots vissa brister är det ändå en klar skinande regidebut

Tajt groove väcker ljuva minnen – Emrik & Wefunky Band på Valand

1/10 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Tajt groove väcker ljuva minnen – Emrik & Wefunky Band på Valand

Teaterkritik: Vernon Subutex – vad kan man annat göra än att le åt mänskligt elände och beteende

Vernon Subutex Teater Galeasen dramat i … Läs mer om Teaterkritik: Vernon Subutex – vad kan man annat göra än att le åt mänskligt elände och beteende

Teaterkritik: Sisyfos i vardagsrummet

Lisette T. Pagler, Joonas Heikkinen, … Läs mer om Teaterkritik: Sisyfos i vardagsrummet

Teaterkritik: Hamlet, nypremiär på Dramaten

Hamlet Av William Shakespeare i fri … Läs mer om Teaterkritik: Hamlet, nypremiär på Dramaten

Starkt bioår 2026 – unga går mest på bio

Foto: Pedro Ossowicki/Svenska … Läs mer om Starkt bioår 2026 – unga går mest på bio

Mångsidig duo växlar skickligt mellan två världar – Absolute Shakespeare som Lunchteater

v 40 (29/9 - 2/11) 2026 Göteborgs … Läs mer om Mångsidig duo växlar skickligt mellan två världar – Absolute Shakespeare som Lunchteater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in