Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

”Jag tar hand om de mina, gör inte ni det?

by

annie_teater
”Jag tar hand om de mina, gör inte ni det?” är en nyckelreplik i den nyskrivna kortpjäs, Moster Annie, som Ingemar E. L. Göransson har producerat. Pjäsen som är skriven och regisserad av Roland Janson och tar upp det glödheta ämnet sjukförsäkringen och hur sjuka människor behandlas med de nya reglerna som Försäkringskassan följer.

Pjäsen som är ca 15 minuter lång och handlar om busen och kåkfararen som kommer in på ett föreningsmöte och berättar om sin moster Annie som har drabbats av bröstcancer och som nu Försäkringskassan har skickat trots sin sjukdom till Arbetsförmedlingen.

Dan Nerenius som senast spelat den kritikerrosade Henning Mankells ”Grävskopan” spelar huvudrollen som busen och kåkfararen som kliver in på föreningsmötet för att säga sin mening om hur Försäkringskassan och välfärdssamhället behandlar hans älskade moster Annie.

Vid generalrepetitionen i Göteborg den 9 oktober var mottagandet mycket positivt och nu finns pjäsen klar för bokning. Tanken är att Moster Annie ska spelas på olika föreningsmöten runt om i landet.

Fakta:

Moster Annie
Längd: ca 15 minuter
Text och regi: Roland Janson
I rollen som busen: Dan Nerenius
Produktion: Ord & Kulturproduktioner

Om du vill veta mer om pjäsen och är intresserad av att boka den kan du kontakta Ingemar E. L. Göransson på ordochkultur snabel telia punkt com

Vårkänslor på Dramaten 2010 – mail från Marie-Louise Ekman för oss som missade presskonferensen

by

dramatenspring1

Vårkänslor på Dramaten 2010, det rubriken på ett pressmeddelande om den presentation som varit idag på Dramaten om vårprogrammet 2010. Det är det första Dramaten-programmet som den nya Dramatenchefen Marie-Louise Ekman är helt ansvarig för. Det surras runt om i teatervärlden om den nytändning som råder på Dramaten. Det märks på olika sätt. Nyligen var det en presentation av höstprogrammet där skådespelare minglade med pressfolk och några teaterbloggare. Tilltugget var fräsch fruktsallad.
Idag var det kallat till pressmöte om vårprogrammet. Och vi som inte kunde gå dit får trösta oss med ett pressmeddelande. Men det är skrivet som ett mail från Marie-Louise Ekman:

Vårkänslor på Dramaten 2010
Nu presenterar Dramaten repertoaren för våren 2010. Men vi vill också passa på att berätta hur publiken kommer att känna att Dramaten är en öppen och välkomnande plats. Det ska vara lätt att gå på Dramaten – och få rika och sammansatta upplevelser.

”Med en mångsidig repertoar, på stora och små scener, välkomnar vi vår publik till teatern. Dramaten vill att alla ska känna sig inbjudna till våra föreställningar, inte minst de unga som köper biljetter för 100 kr, även till våra bästa platser.

Vi satsar mer på vår webb för att kunna möta den uppkopplade publiken, www.dramaten.se kommer att bli välbesökt. Under första halvåret 2010 införs ett nytt biljettsystem. Det ska framförallt göra det smidigare att boka biljetter via Internet.

Med nya foajéer till Lilla Scenen, Stora scenens tredje rad, Målarsalen och Tornrummet – och ny barservering i anslutning till Lejonkulan tar vi emot publiken på ett generöst sätt.

Under rubriken Dramaten& öppnar vi huset för många slags händelser på alla scener – ett rikt utbud av arrangemang utöver våra föreställningar. Vi ger oss ut på turné genom samarbetet med Riksteatern. Och med livesändningen av Scener ur ett äktenskap på Folkets Hus biografer runt om i landet den 31 oktober bjuds hela Sverige in till Dramaten.

Dramaten öppnar sig för nya impulser från en ung generation kvinnliga regissörer. Bland
dem Jenny Andreasson med Françoise Sagans Slott i Sverige och Sara Giese med Lars Noréns Om kärlek. Fler kommer! Malin Stenberg som vi möter på Unga Dramaten i Askungen knyts de kommande åren till Dramaten. Och tidigare bekantingar fortsätter att regissera i vår – Annika Silkeberg, Margareta Garpe, Eva Bergman och Nina Wester. Och det finns mer att berätta om så småningom!”

Marie-Louise Ekman 12 oktober 2009

PREMIÄRDATUM VÅREN 2010
22 januari Pygmalion, Stora scenen
23 januari Om kärlek, Målarsalen
30 januari Slott i Sverige, Lilla scenen
13 februari Citizenship, Elverket
13 mars Hantverkarna, Stora scenen
26 mars Jerusalem, Målarsalen
27 mars Indiansommar, Lilla scenen
I juni Körsbärsträdgården (Moskva, Stora scenen till hösten)

Relaterat:
Dagens Nyheter kommenterar vårprogrammet:

Våren på Dramaten blir den första där Marie-Louise Ekman kan lägga repertoaren helt själv. Det är nu hon ska ta tillbaka teaterns förlorade besökare. Då tar hon skruvade farser, kvinnliga regissörer och maken Gösta Ekman till hjälp.

Bilden överst:
Johan Holmberg och Gösta Ekman
Fotograf Roger Stenberg

Annika Silkeberg, Emma Mehonic, Philip Hughes, Agneta Ehrensvärd och Magnus Florin
Fotograf Roger Stenberg
dramatenspring2

Magnus Roosmann, Marie Richardson och Mats Ek
Fotograf Roger Stenberg
dramatenspring3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

På urpremiär av ”Flicka i gul regnrock” på Dramaten

by

flickaigulregnrock
Den lilla Målarsalen längst upp i Dramatenhuset var fullsatt och överallt satt skådespelare och regissörer samt en del andra kända personer, som Gudrun Schyman. Det var urpremiör på ”Flicka i gul regnrock” på Dramaten.
Pjäsen är skriven av Jon Fosse.

– Jaa, här är jag. Nånstans ska man ju vara. Alla är ju nånstans.
En skallig man med kluriga ögon står på en mörk scen. En ljuskägla lyser upp mannen som talar.
I bakgrunden en suddig målning som får mig att associera till havet och fjordarna i Norge. Några människor kommer i bakgrunden. En och en träder de fram och talar, ibland möts de, två eller tre, och talar. Mest talar var och en för sig själv, någon gång talar några med varandra, men oftast talar de förbi varandra.

John Fosses pjäs är avskalad, tar upp existensiella frågor och har mycket av samma känsla som Samuel Becket förmedlar med pjäsen ”I väntan på Godot”.
Fast ”Flicka i gul regnrock” är också komisk och det finns en ton av värme mitt i ödsligheten och ensamheten.

Föreställningen leker med ord, är poetisk i hur orden återkommer i nya konstellationer och uttalas av någon annan och på så sätt får ny eller fördjupad betydelse.

”Flicka i gul regnrock” är det första jag ser av John Fosse – och jag inser att jag missat något. Som pjäsen gestaltar de existensiella frågorna och vår oförmåga att tala till varandra är något av det bästa jag sett på länge. Att pjäsen dessutom inte är så lång, utan en timme och tjugo minuter, är inte fel heller. Det är rätt skönt att se en föreställningen som på kort tid kan säga så mycket. För pjäsen lever ju vidare efteråt, inne i mig, i mina tankar och känslor.

Dramaten berättar om föreställningen:

En pjäs där sorg möter en försonande humor.
Om sex människor, tre kvinnor och tre män, som möts i skärningspunkten mellan minnet och nuet. Mellan sig bollar de bilden av en flicka i gul regnjacka. Hon som bara stod där, ensam i regnet, lite vilsen, lite bortkommen.
Vem var hon? Var det du, var det jag?

Jag tycker formuleringarna där, om Fosse är så träffande:

Nyfiken blir man ändå, på John Fosses tystnad, de minimalistiska alstren utan vändpunkter, fulla av märkligheter som aldrig inträffar. Pauserna lockar skrämmande även de, liksom avsaknaden av skyddsfilter.

flickaigulregnrock2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bergmans Scener ur ett äktenskap direktsänds på bio

by

scenerurettaktenskap300
Den 31 oktober visar Folkets Hus och Parkers digitala biokedja succéföreställningen Scener ur ett äktenskap i livesändning från Dramatens Lilla scen. Detta är den första svenska teateruppsättningen av Ingmar Bergmans tv-succé från 1973. I huvudrollerna ser vi Livia Millhagen och Jonas Karlsson, regi av Stefan Larsson.

Scener ur ett äktenskap är ett svart och roligt drama om Johan och Marianne, det till ytan perfekta paret. Men allt är så klart inte så perfekt som det verkar.

Folkets Hus och Parkers digitala biokedja har tidigare livesänt August Strindbergs Dödsdansen och Federico García Lorcas Bernardas hus.

I år det 37 biografer i orter från norr till söder som ger teaterintresserade ute i landet möjlighet att i direktsändning se en föreställning från nationalscenen. Orterna är i bokstavsordning:

Alingsås, Bengtsfors, Boden, Boxholm, Bureå, Båstad, Emmaboda, Fagersta, Falun, Gusum, Göteborg, Hallunda, Haparanda, Iggesund, Karlskoga, Katrineholm, Kivik, Kumla, Kungsbacka, Lammhult, Lidköping, Lund, Malmö, Mörrum, Nynäshamn, Osby, Sandviken, Skaftö, Skurup, Skärhamn, Strängnäs, Söderhamn, Tomelilla, Visby, Västerås, Ystad och Ånge.

Här Kulturbloggens recension av föreställningen.

Relaterat:
Svenska Dagbladet, Dramaten, Dagens Nyheter.

Scener ur ett äktenskap har en grupp på Facebook också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kulturbloggen på Killinggänget på Dramaten

by

killing
Killinggänget på Dramaten – kändes som ett teaterhistoriskt ögonblick. Ett humorgäng från tv flyttar in på Stora Scenen på det svenska nationalscenen. Förväntningarna var stora,
applåderna åskade innan ridån gick upp.

Första stora skrattsalvan ekade genom lokalen då Henrik Schyffert trädde in, ikiädd klänning som såg ut att vara sydd utifrån de dräkter Formel 1-förare har. Nedtill var den stor som en klänning från den tid då klänningar hos hovet hölls upp med stålställningar undertill.
Fast sedan kom det inte så många fler skratt.
Jag vet inte om det beror på publiken eller föreställningen.

Vi två från Kulturbloggen såg Alex Schulman och Sigge Eklund på raden snett framför oss förresten, för kvällen klädda i mörka stiliga kostymer. En stor del av publiken var ju journalister och andra av den kategorin. Och det är en bortskämd grupp som inte bjuder så mycket på sig själv och inte skrattar i första taget.

Schulman har bloggat om föreställningen och skriver bland annat:

– Sammanfattningsvis: idén att spela sig själva, att gestalta sin egen grupps förfall, är briljant. När jag hörde om det trodde jag att jag skulle få se något fantastiskt. Men redan i första scenen står det klart att de inte riktigt vågar löpa linan ut. De har hela tiden på sig sina masker. Därför måste man säga att den här pjäsen både var modig och feg på en och samma gång. Jag är inte besviken, men förvånad. Om jag skulle ge plus, så skulle jag beroende på humör antingen ge den en stark tvåa eller en svag trea. Där har vi det.

Föreställningen bygger, som Schulman skriver, på åersonernas karaktärer, att de inblandade spelar karikatyrer av sig själva. Robert Gustafsson är rolig bara man ser honom, Andres Lokko i sin roll som besserwissern är träffsäker.

I pausen hörde jag några viska att det mest var buskis. Dethåller jag inte med om, men visst: det är en ovanlig föreställning för att vara på Dramaten och den har drag av såväl buskis som nyårsrevy.

Jo, det var givetvis en hel del roliga citat. Som när Mårten Luuk upptäcker att Andress Lokko har en fru sedan 17 år tillbaka.

– Varför har du aldrig sagt något?
– Du har aldrig frågat?

Det säger en del om hur relationer i en grupp, att människor kan vara på en arbetsplats och faktiskt aldrig fråga om en persons privatliv. Fast det tycker jag inte killar eller herrar har patent på. Jag tycker inte det är så stor skillnad på killsnack som tjejsnack eller människosnack. Jag har varit i så många olika konstellationer att jag inte tycker det är så himla stor skillnad på grupper med killar och grupper med tjejer. Det beror på individerna. Därför har jag lite svårt att ta till mig en föreställning som bygger på att visa killsnack.

Fast: Killinggänget är duktiga och säkra inom området humor, så det är klart att det blir roligt och jag kan tänka mig att en publik som kommer dit bara för att ha kul och inte känner att de ska granska det kritiskt kan slappna av och skratta mer.

Mer om Killinggängets föreställning på Dramatens hemsida.

Relaterat:
Svenska Dagbladet 1 och Svenska Dagbladet 2, Expressen och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,