Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Alexandra Rapaport – från förortstjej till fin dam i Pygmalion

by

pygmalion
En av de teaterföreställningar vi på Kulturbloggen ser fram emot i år har snart premiär: Pygmalion med Alexandra Rapaport och Johan Ulveson.

Några uppgifter om Pygmalion från ett pressutskick:

”Hon är så underbart vulgo, så fruktansvärt fel”

Nu är det snart premiär för ”make over” komedin Pygmalion. En pjäs om språk, klass, kön, identitet – och kärlek. Bernard Shaw skrev Pygmalion redan 1913, men nu utspelar sig pjäsen i vår egen tid, och utforskar vår tids klassmarkörer. Pjäsen handlar om förortstjejen Eliza (Alexandra Rapaport) som träffar språkprofessorn Henry Higgins (Johan Ulveson) och blir erbjuden att genom språklektioner förvandlas till en riktig ”lady”.

– Det finns mer eller mindre godkända sätt att prata på. Hur låter ett förändrat språk? Blir man svagare eller starkare för att man bytt bort sin härkomst? Vad vinner man och vad förlorar man? säger regissören Margareta Garpe.

Till sin hjälp för att träffa rätt i förortsspråket har ensemblen haft en referensgrupp med ungdomar från olika förorter, som kommit med synpunkter och språkliga tips genom hela arbetsprocessen. En annan central fråga i pjäsen är också ”make over” temat.

– Ingen duger som den är idag, man kan alltid se bättre ut och uppföra sig mer belevat. Och särskilt är det den övre medelklassens ideal som präglar hela samhället. Pygmalion är en komplex historia, som samtidigt är en radikal och enkel komedi, säger Margareta Garpe.

Liksom i det ursprungliga manuset utspelar sig handlingen i London, och kostyminspirationen kommer delvis från den bespottade brittiska chavkulturen.

Pygmalion har inspirerat till en rad musikaler, filmer och berättelser som exempelvis My Fair Lady och Pretty Woman.

I rollerna Alexandra Rapaport, Johan Ulveson, Irene Lindh, Mats Bergman, Per Svensson, Erik Ehn, Zardasht Rad, Gunnel Fred, Janna Granström
Översättning Göran O Eriksson
Scenografi Sören Brunes
Kostym Maria Geber
Ljus Rudolf Schuster
Peruk och mask Peter Westerberg, Melanie Åberg

Pygmalion
Av: Bernard Shaw
Premiär: 22 januari, Stora Scenen
Regi: Margareta Garpe

Mer om föreställningen på Dramatens hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

På Dramaten& med Julia Dufvenius och Mikael Nyqvist – När publiken blev stjärnorna

by

DSC_0121

Igår (Torsdag) träffades Träffades skådespelare och publik i Marmorfoajén på Dramaten. Det är en del av sattsningen Dramaten&.

I stolarna satt Julia Dufvenius (Jane Eyre) och Mikael Nyqvist (Rochester). De pratade om Jane Eyre, sina roller och paret de hade spelat.

Det var spännande att lyssna på samtalet. Känslan var att de pratade om människor som fanns (och de gjorde de ju också under några timmar). Mikael Nyqvist sa väldigt träffande (som svar på en publikfråga) ”Jag har ju dragit det genom min egen kropp”. På så vis får vi veta hur det kunde ha kännts för Rochester.

När samtalet var slut och lokalen höll på att tömmas på folk var jag tvungen att ställa en egen fråga till Mikael Nyqvist, killar emellan. Hur är det att vara man och ta plats i Charlotte Brontes arga och revanschistiga historia? ”Jag var tvungen att braka rakt in!”

Bra svar och jag tror han gillade frågan.

Dramaten& är en fin sattsning. Jag gillar ju att det finns en institution som har resurser att spela klassisk teater med de bästa skådespelarna. Samtidigt ha rjag ofta känt mig mer hemma på mindre, fria teatrar. Det handlar om en känsla av att nästan sitta med på scen. I de här samtalen verkar Dramaten återskapa en del av den känslan och det var uppenbart att både publik och skådespelare trivdes i varandras sällskap.

Bilder från ett trevligt möte:

Intresssant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Måste ses: En rockföreställning det gnistrar om med Plura, Staffan Hellstrand, Louise Hoffsten, Sulo, Ernst Brunner, Per Ragnar och Görel Crona

by

hogalaga
Några berättelser från livet på Hornsgatan skildras på scen av två skådespelare och det varvas med rockmusik. Södra teatern bjuder på en sprakande föreställning -”Höga Låga” med Plura från Eldkvarn, Staffan Hellstrand, Louise Hofsten, Sulo, Per Ragnar, Ernst Brunner och Görel Crona.

Avslutningslåten ”Höga Låga”: Plura tillsammans med Staffan Hellstrand och Sulo: kan svensk rockmusik bli bättre?
Där har vi ämnet för en ny supergrupp.
Det har ju varit en trend senaste året att artister som kommer från olika band eller har egna solokarriär går samman för ett projekt.
Plura, Staffan och Sulo: det skulle kunna bli en spännande rocktrio.

Föreställningen föddes ur ett annat samprojekt. Författaren Ernst Brunner och rockartisten Sulo har ett projekt ihop. Sulo har skildrat några av Brunners dikter på en skiva, satt rockmusik till Brunners poesí. Resultatet finns dels på en skiva och de två har också rest runt med en föreställning där Brunner läser och Sulo spelar och sjunger.

– Södra Teatern frågade om vi inte kunde göra detta i ett större sammahang, berättade Sulo på ett pressmöte inför föreställningen.

Det mynnade ut i en föreställning där Ernst Brunner själv medverkar men också två skådespelare tolkar texter ur hans senaste bok ”Hornsgatan” pluis att artisterna Louise Hoffsten, Staffan Hellstrand, Plura och Sulo medverkar. De bjuder på musik ur sin produktion´, nytt och gammal, känt och okänt.

Ernst Brunner visade dessutom på en sida som överraskade: han är riktigt rolig. Publiken vek sig av skratt under vissa stycken.

Artisterna i den här uppsättningen passar verkligen in på Södra teatern, har den rätta utstrålningen och attityden.

Det kändes att publiken var med, de klappade med i låtarna och trivdes.

Projektet på Södra Teatern med namnet ”Höga Låga” har egentligen bara ett fel: den ges bara vid två tillfällen. Kulturbloggen såg den första föreställningen, som gick på tisdagskvällen 8 december.
Onsdag 9 december spelas den igen.
Hoppas det blir sådant tryck på biljetter att föreställningen får fler dagar.

Relaterat:
Intervju med Ernst Brunner och Sulo om deras samarbete.
Södra Teatern om föreställningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vårens premiärer på Teater Giljotin

by

teatergiljotin

Den fria teatern Teater Giljotin på Torsgatan i Stockholm har släppt sitt program för våren. Programmet uppvisar en spännande blandning av performanceföreställningar med inspiration från olika kulturer.

Vår tids rädsla för AK von Malmborg sägs vara en utlämnande musikföreställning, som är baserad på skivan med samma titel som släpptes i dagarna. Medverkar gör förutom pop- och performanceartisten AK von Malmborg också Stockholms Akademiska Orkester. Regi av Johan Wahlström. Pjäsen spelas den 17, 18 och 24 januari 2010.

Silverfisken är Sofia Rapp-Johanssons författardebut, som hon fick katapultpriset för 2007. Föreställningen är ett vittnesbörd från ett barn som genomlevt sexuella övergrepp.

Teatern/ performanceakten framförs av Åsa Widéen i regi av Andreas Nilsson och spelas den 5 – 22 februari 2010.

Negerns och hundarnas kamp är en helaftonspjäs skriven av den franska dramatikern Bernhard-Marie Koltés. Handlingen utspelar sig i ett hett Afrika, där en afrikansk man inte kan hitta kroppen av sin döde bror. Sunil Munshi gör regidebut med denna suggestiva pjäs, som spelas den 11 – 28 mars 2010. Medverkar gör bland andra Niclas Engdahl och Malin Morgan.

Emergency Exit är en performance om identitet och skruvade livsrytmer, av och med Tana Maneva, Sahajo Project, och med originalmusik av Rikard Borggård. Den spelas den 24 april – 21 maj 2010.

Den nystartade teaterensemblen Unga Giljotin presenterar dessutom tre projekt i maj och juni och under samma period framför performancegruppen Quarto Physical teaterprojektet Theater Waste In Process – en brasiliansk reflektion över vår tids masskonsumtion.

Läs mer på http://www.teatergiljotin.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jul igen lättar på ångesttrycket

by

juligen

På mysiga Rosenlundsteatern, med anor från 1911, gästspelas nu den nyskrivna julmusikalen Jul igen, som hade premiär den 4 december.

Som utlovat bjuder Jul igen på en blandning av glitter och ångest. Tomten och tomtemor har bråda dagar inför den annalkande julaftonen och assisteras av den självömkande renen Rudolf. Mitt i alltihop kommer tomtens bror, Jesus-gestalten Jens på besök.

Under den tillkämpat glättiga ytan döljer sig frustration, bitterhet och rädsla för att förlora kontrollen.

Henrik Dahlgren som Tom(ten), Jenny Deurell som Tomtemor/Mimmi, Michal Piotrowski som renen Rudolf och Nils-Thomas Andersson som Jens/Jesus är övertygande i sina roller. Särskilt renen lyser med sina små utbrott i sann martyranda.

Showen är fylld med musik, fyndiga kommentarer och inslag av svart humor. Trots den framsipprande ångesten är det till slut den glittrande känslan som hänger kvar efter föreställningen.

Kvällen utmynnar i en förlösande lättnad när alla släpper på sina masker och närmar sig varandra. Tomten och Jens lägger maktkampen åt sidan och kan se fram emot ljusare tider.

Mer om föreställningen här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,