Litteratur och konst

Titel: September
Författare: Kristoffer Leandoer
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 201301
ISBN: 978-91-27-13374-7

Berättelsen börjar på ett sjukhus. En kvinna är sjuk. Kroppen är svag. Hon får be sjukhuspersonalen om hjälp av för att kunna ringa sin make. Hon längtar mer efter att träffa honom än att träffa sina barn.

Sakta men säkert drar historien om hennes liv igång. Hur det kom sig att hon gjorde de val hon gjorde. Vilka lidanden hon fått gå igenom, och vilka hennes glädjen i livet har varit. Uppväxt i en familj med pappa som präst och med en sträng, stilfull hemmamamma som styr hushållet med järnhand trots sin migrän. Hennes vilja att läsa och skaffa sig ett yrke. Bli något annat än det hennes mamma och pappa kunde ge henne. Få kunna ge något annat till sina egna barn. En ständig tanke om att duga som den hon är, trots att det känns svårt. Hon försöker på olika sätt skydda sig själv från omvärlden som kan göra så fruktansvärt ont.

Med skrivmaskinen som symbol för frihet och olika liknelser ur sagor är det en gripande berättelse om en kvinnas liv som Kristoffer Leandoer målar fram. Det är en konstant känsla av närvaro i boken, som om varje mening är ditsatt med eftertanke.

Efterorden i September känns lika gripande som dess innehåll. Jag blir påmind om hur skört livet kan vara. Hur svårt det kan kännas. Att vara där man är efter de förutsättningar som finns, att orka kämpa sig igenom svåra stunder och att kunna ta tillvara de tillfällen av fina ögonblick som sker i livet. Att behålla hoppet och kunna se framåt. Hur mycket man kan älska någon. En dag är allt borta.

Text: Jenny Lagebjörk

 

Titel: Sjung tills du stupar
Författare: Tommy Körberg berättat för Klas Ekman
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 201209
ISBN: 978-91-0-012980-4
Formgivning och illustration: Kristin Lidström

Tommy Körberg är en mycket mångsidig artist och har varit det i snart femtio år. Som liten bodde han ensligt med mormor och morfar och han misstänker själv att ensamheten och tystnaden var av godo och att hans ”pipa” härstammar från den tiden – gick han omkring och sjöng i sin ensamhet? Redan som femåring sjöng han på en scen i Ronneby och han tror själv att hans förmåga att sjunga räddade honom från mobbarna i skolan. Hans mamma sjöng också och han är evigt tacksam för att hon lärde honom andningsteknik, men några musikutbildningar har han aldrig gått.

Han uppträdde med Maniacs, Tom & Mick, i Schlagerfestivalen 1969 med Judy min vän, i storband med Berndt Egerbladh, med Monica och Carl-Axel Dominique och Solar Plexus, Made in Sweden och Jojje Wadenius, irländsk folkmusik i skolprojekt, Svea Hund med Hasse och Tage (ett av de bästa minnena från hela hans karriär). Han skriver själv att han blir matt av att rabbla upp allt han gjorde på 70-talet. Sen följde det långa samarbetet med Stefan Nilsson, 650 föreställningar Chess på 80-talet, Sound of Music med Carola, fler stora shower, BAO, skådespelande, m.m. m.m. Jag vet inte om det finns någon musikalisk genre som han inte prövat och han verkar inte ta avstånd ifrån någon. Det musikaliska experimenterandet beskrivs bäst i första halvan av boken. Den andra halvan är mer en uppräkning av jobb, händelser och kända människor han jobbat med och träffat som artist och en del reflektioner. Han skriver att han måste få utvecklas, är livrädd för att förstenas och undrar hur han ska få tid till alla projekt han vill förverkliga framöver? Vår nutida tendens att stoppa artister i fack ”så att man vet var man har dom ”vänder han sig kraftfullt emot.

Han beskriver hur han river av sina ljudinspelningar och tar sig ut från studion fortast möjligt, vilket märks tycker jag när jag lyssnat på några av hans inspelningar.

Det är en hel del sex, drugs and rock’n rollhistorier och förmodligen är Tommy Körberg ovanligt rak och öppenhjärtig. Och rolig. Men ibland blir talespråket i boken luddigt. Formgivningen är dock tilltalande och strukturen gör att man med lätthet läser vidare. Jag läste boken med stort intresse framför allt för den roliga beskrivningen av det tidiga musikexperimenterandet och hans inspirerande beskrivningar av sitt förhållande till musiken.
Han skriver att ”min historia är fylld av framgångar, men till lika stor del mänskliga tillkortakommanden”. När detta skrivs har han nyligen vunnit en plats i finalen för Melodifestivalen med gruppen Ravaillacz. Framgång igen alltså.

Text: Anna Vikström

Titel: Eko av natt
Författare: Stina Nilsson
Förlag: Bokförlaget K&R
Utgiven: 201301
ISBN: 9789185903221

”Som en kall bomb. Man vet bara att vilken sekund som helst kan den hettas upp. Ingenting är borta. Inga rädslor. De ligger i den djupaste grottan och kvävs. Ingen luft. Det ligger där och flämtar.”

Ibland lyckas man komma över nyskapande litteratur. En bok, som inte riktigt passar in i något fack, hur mycket man än vrider och vänder på den. Stina Nilssons Eko av natt, är just en sådan bok. Nilssons språk passar inte in i någon tydlig genre, trots att ämnet är omskrivet många gånger förr. Poetisk spänning, är det närmsta jag kan komma en rättvis beskrivning.

Eko av natt handlar om Tanja, som efter att ha levt med Jan, i ett oerhört destruktivt förhållande, nu försöker gå vidare i livet. Hon har gömt sig, tillsammans med sin mamma, för att återfå sina krafter. Men det finns en ständig rädsla över att Jan ska hitta henne och, med sitt manipulativa leende, lura henne tillbaka.

Det märks tydligt att Stina Nilsson är en poet. Både på språket och i berättelsen. Här finns inga långa beskrivningar av yttre miljöer. Istället läggs fokus på det som pågår inom människorna, sådant som kanske bäst beskrivs med hjälp av poesi. Det är just här, som styrkan i Nilssons språk ligger. Tankar och känslor kring rädslor och nermald självkänsla, beskrivs på ett poetiskt och otroligt genomtänkt vis.

Boken växlar mellan Tanjas egen röst och hennes mamma Saras röst. Tanja med mardrömmar och ständig flyktinstinkt. Sara med all den kärlek som en mor känner för sitt barn, och all den sorg hon känner över att se sin dotter falla samman.

Men så sker en vändning och Tanja väljer att inte längre vara offret. Frågan är bara hur långt hon är beredd att gå för att göra sig av med sin demon. Stina Nilsson väljer ett nytt sätt att skildra en misshandlad kvinnas öde och jag är ärligt talat inte beredd på den plötsligt vändningen. När rollerna byts, ändras även stämningen i boken. Det som i början framstod som en otroligt sorglig, känslosam och stark berättelse, som kretsade kring Tanjas rädsla och hennes mors försök att hjälpa, byts ut mot en jakt och hämndlust. Det är med ett särpräglat språk, som Stina Nilsson rör sig över genregränser och de starkaste av känslor. Tyvärr tappar det språk, som skapade driv och känsla i början av boken, kraft när den övergår till att bli för mycket av en spänningsroman. Det som fick mig att gripas tag av boken, närheten till känslorna och relationen mellan mamman och dottern, ebbar tyvärr ut i texten allteftersom Tanja stänger av sina känslor. Jag hade önskat att den poetiska spänningen hade kunnat hålla samman boken ända till sista sidan, men tyvärr tappar den greppet om mig när tempot och spänningen tar överhanden.

Text: Jenny Bång

Titel: Gale
Författare: Karl Eder
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 201301
ISBN 9789127133976

Ofta händer det att vädret står stilla precis innan en storm. Vädret beter sig ovanligt lugnt och luften får en att nästan kvävas. Detta fenomen förekommer innan de starkaste vindarna uppstår. Gale är en av de fyra huvudkaraktärerna i romanen, men ordet är också en benämning på engelska på en av de starkare vindar som finns. Romanens innehåll och upplägg påminner om denna process.

Vi har fyra lagom mystiska karaktärer på en segelbåt, seglandes över Atlanten. Alla flyr undan från 2000-talets ruggiga början, de flyr också från sina privata bekymmer. Att ta en paus från civilisationen och alla dess komplikationer är som en dröm för det nygifta paret – Gale och Devan – men att ha två främlingar till hjälp ombord var möjligen inte deras klokaste beslut.

Denna exotiska resa verkar romantisk. De nygifta vill bort från alla lagar och regler; de vill känna på friheten. Kanske vill de hitta sig själva, hitta hur de är som individer om man skär av dem från alla moderna bekvämligheter och visar dem den ”riktiga” världen. De har beräknat allt från hur mycket mat de ska använda under resan till hur lång tid det kommer ta att segla fram till destinationsmålet. I början leker de en lek av hövlighet men leken försvinner så småningom med de starka stormvindarna och det som blir kvarlämnat är fyra trötta främlingar.

Temat romanen handskas med utforskas ofta – inte minst i media – och drar ofta liknande slutsatser; en människa förvandlas mer eller mindre till en vilde i extrema situationer. I Gale låter Karl Eder inte karaktärerna förvandlas till monster utan visar de snarare i sitt råa tillstånd. Istället för att förvandlas till monster blir de mer som avskalade apelsiner. Skalet på en apelsin kan ofta se likadant ut men kan innehålla olika sorts smaker – de ena är mer sura, de andra mer söta. Om det var fyra andra främlingar på segelbåten skulle kombinationen också ha fungerat på ett annat sätt, den kunde ha blivit perfekt och de fyra skulle kunna ha blivit bästa vänner. Så är inte fallet i Gale.

Den kyliga smått poetiska stilen i romanen fungerar väl med det stillsamma havet och de dunkla personligheterna som blir beskrivna. Spänningen är inte på högsta nivå tills den sista fjärdedelen av romanen vilket leder till en skön läsning, till skillnad från en påskyndad sträckläsning. Man skulle gärna vilja ligga på en bekväm solstol på stranden och läsa Gale.

Text: Anastasia Brink

Titel: Blodsmagi
Författare: Tessa Gratton
Förlag: Wahlströms
Utgiven: 201301
ISBN 9789132159404

Det krävs en speciell teknik för att få böcker som Blodsmagi att fungera. Tessa Gratton äger den skickligheten. Att kunna spela upp en tonårsvärld och få den att fungera ihop med magi. Inledningsvis är Blodsmagi som första boken om Harry Potter. Silla vet ingenting om den magiska världen. Hennes värld är uppfylld av hennes föräldrars plötsliga död, den lilla sovande småstadens skvaller och den nyinflyttade killen. En dag får hon en bok av en okänd avsändare som kommer att åter en gång vända upp och ner på hela hennes liv. För att avslöja sanningen om sin familj gör hon vad som helst, om det så ska krävas allt hennes blod.

Trots det decenniestora hoppet från målgruppen, slukar jag boken med hull och hår. Den fina kärlekshistorien som utvecklas med Nick andas Twilight, identitetssökandet Harry Potter och berättarstrukturen Dödsritten. Trots detta ihopsatta pussel är den unik i sitt slag. Gratton lyckas nämligen med en sak som man sällan stöter på, att kunna ge sina individer ett unikt språk, en egen röst. Delarna om Nick är underbara, hans undertryckta ilska, frustration och rastlöshet återspeglas oerhört graciöst.

Grattons försök till att göra boken så nära nutidens moderniteter kan dock kännas lite krystade. Att läsa scener som utspelar sig per sms eller på Facebook är lite som sexscenernas svarta hål. Det blir liksom bara inte bra. Hur de lever sina tonårsliv förstås gott och väl ändå.

Historien är spännande och blodig, väldigt blodig. I bland gränsar det nästan till skräck. Och i bland brister man ut i skratt. Det är en ovanligt mångfacetterad liten kärlekshistoria detta, med många härliga bihistorier. Och så är boken väldigt vacker att titta på.

Text: Cecilia Rådén