”Hämnden” är den första av tretton nya filmer om Wallander som spelas in med Krister Henriksson i rollen som Wallander. ”Hämnden” har premiär på biograferna 9 januari. De övriga delarna ska gå på tv och släppas på dvd. Filmerna bygger bara delvis på Henning Mankells böcker utan är nyskriva direkt för film. Henning Mankell uppges ha varit med under processen att skriva filmernas manus.
[Läs mer…] om Brottsplats Ystad – Wallander i ett nytt ljus
Recension
The Prodigy: ”Invaders Must Die”
The Prodigy: ”Invaders Must Die”.
Är den första singel från det femte fullängdsalbumet från The Prodigy från deras nya skivbolag. Albumet är beräknat att ges ut under våren 2009 och är det första riktiga album sedan 2004.
The Prodigy som tillhörde den tidiga ravescenen i Storbritannien har sedan 1997 års ” Fat of the Land” vandrat mer mot det elektro hållet men en tydlig punkprägel. Singeln ” Invaders Must Die” ger god bild av hur den gamla och nya Prodigy låter. [Läs mer…] om The Prodigy: ”Invaders Must Die”
Arn – tempelriddaren
Jag tyckte aldrig om boken om Arn. Den första i serien alltså. Jag läste inte ens klart den – och då struntade jag förstås i de uppföljande delarna också. När filmen kom på bio låg den inte direkt överst på min priolista. Men när den nu sänds i Canal + och jag haft en del tid för att slappa framför tv:n bestämde jag mig för att se filmen.
Jo, den för godkänt. Absolut. Jag vet att flera recensenter gav den betyg 3, många hade ju väntat sig en kalkonfilm. Svensk film med massor av resurser har en tendens att bli kalkonmässiga.
Jan Guillous succéböcker om stormannaättssonen Arn Magnusson ligger till grund för den dyraste filmsatsningen i Sverige någonsin. I denna den första av de två filmerna följer vi Arn genom uppväxtåren i ett kloster i Västra Götaland fram till dess att han skickats som korsriddare till Jerusalem.
Bitvis var det som en svensk samuraj-film.
Det jag hade svårast för i filmen var Joakim Nätterqvist, som spelar Arn. Han är lite för fyrkantig i sin tolkning av Arn. Jag tänker mig honom lite livfullare. Överlag verkar det som om också de mer rutinerade skådespelarena blir lite styltigare och onaturligare när de får på sig de tidigare medeltidskläderna. Jag tänker på Stellan Skarsgård och Michael Nyqvist, som både kan spela mer naturligt.
Tanken roar mig, att Arns mamma skickade Arn till ett kloster när han var en liten pojke, för att hans liv skulle ägnas åt gud – och att han där i klostret blev utbildad till en fullfjärdrad krigare.
En liten rolig detalj är att Harvey Keitel var påtänkt för rollen som Broder Guilbert och tackade ja, men avböjde senare på grund av tidsbrist, han ersattes senare av Vincent Perez. Det var verkligen synd. Keitel är bara så häftig.
Den första delen av Arn, den som sänds i Canal plus nu, hade världspremiär på Grandbiografen i Skara den 17 december 2007 och hade premiär för en större publik 25 december samma år. Den andra delen har premiär 22 augusti 2008. För TV görs också en sex timmar lång miniserie. Den totala budgeten har beräknats till 210 miljoner kronor.
Under de första två dagarna såldes 160.310 biljetter i Sverige, vilket är nytt svenskt rekord. Detta innebar att filmen efter de första två dagarna dragit in 14 336 235 kronor i biljettintäkter.
Diverse recensioner av filmen:
Svenska Dagbladet betyg 2, Filmtipset, Bloggywood, Great Scott, Aftonbladet.
Andra bloggar om: film, recension, medeltid, Arn, tempelriddare, Canal plus, Canal +, Skarsgård, Guillou
T-pain "Thr33 Ringz"
I R&B/Hiphopbranschen är det till skillnad från många andra rampljusrelaterade verksamhetsområden faktiskt okej att vara fysiskt oattraktiv. Detta råkar ju vara särskilt fördelaktigt för artisten T-pain. Grillzen och de långa paljettprydda hattarna bidrar till hans komiska yttre och gör att det kan bli svårt att känna igen den seriösa entreprenören som egentligen finns inuti honom.
Underhållaren T-pain är träffsäker, men den nya skivan Thr33 Ringz är mest en lam cruisa-runt-i-stan-platta som tyvärr inte får medpassagerarna att fråga chauffören om vad det egentligen är som ljuder i högtalarna.
”Buy u a drank” från T-pains förra album ”Epiphany” slank faktiskt ner i ok-facket och det gör kanske även den lite småmysiga ”Can’t believe it” från Thr33 Ringz. Tyvärr är den nog också ensam om att vara ens lite meningsfull. Snygga produktioner och celebra gästartister i all ära, men det räcker inte för att göra en bra skiva.
Albumets bottennapp är Eric Clapton-covern ”Change”, som är ren och skär utfyllnad och som på kuppen förolämpar ett fantastiskt original.
Här är Aftonbladets recension.
Svenska Dagbladets recension.
Andra bloggar om: hiphop, T-Pain, skivnytt, recensioner, musikrecension, recension
Spiritualized på Berns – filmklipp och recension
Spiritualized, eller Jason Pierce, kan förena gospel och frågor om liv och död med ångestpsykedelisk musik som ingen annan. Under sin karriär som musiker har han gett ut skivor som sinsemellan varit helt olika: en platta kan vara gospel och religiös och en annan psykedelisk rock med hur mycket ångest som helst i sig.
Just nu är Jason Pierce på turné och i veckan har han spelat både i Göteborg och i Stockholm. Skivan han har med i bagaget, som ackompanjerar turnén släpptes tidigare i år: ”Songs in A & E”. Den skrev han strax före en svår sjukdom. Han fick dubbelsidig lunginflammation och riskerade att dö. När han mot alla odds frisknade till gjorde han klar skivan.
Den är en skiva med drag av lite av varje ur hans karriär, men nästan hymner som Harmony och andra mer rockiga spår. Men på turnén nu fyller han ljudrummet med både gospel och flera av sina tidigare ångestskrikande psykedeliska låtar.
Jag har svårt att tänka mig att någon lämnade Berns efter midnatt utan att vara starkt påverkad av Spiritualized. Det lär inte gå att stå där utan att ryckas med.
Får himlen att gråta, skrev Aftonbladet efter konserten i Göteborg.
Här är recensionen i Svenska Dagbladet.
Förra året spred den 43-årige Pierce sin magiskt vackra gospelkärlek på Emmabodafestivalen. Den här gången har han bestämt sig för att låta det oharmoniska ställa sig i vägen för det orkestrala. Det är inte längre som att strosa runt i ett hymnparadis, utan mer som att befinna sig i ett litet rum omgiven av rörliga gitarrväggar.
Musiktidningen Sonic har en rolig recension där två brorsor som mailar varandra efter konserten:
Johan: Helt klart. Vad tycker vi om att Jason hade solbrillor på sig hela showen igenom?
Jens: Jag tycker att det är bra att han tänker på sin hälsa och har solbrillor på sig hela tiden. Eftersom han stod I profil hela spelningen så utsattes han för mycket starkt ljus och det kan aldrig vara nyttigt. Skämt åsido så är det få personer som klarar av att komma undan med att ha solbrillor inomhus. Jason är en av dem som klarar det. Richard Ashcroft är en annan. Sätter upp Liam Gallagher i den kategorin också. Inte Noel.
Johan: Och längden?
Jens: Konserten var inte för lång i alla fall. Ett tecken på en bra/väl avvägd konsert är om man aldrig börjar titta på klockan och jag har ingen aning om hur länge konserten pågick (förutom att jag vet när jag kom hem ungefär).
Johan: Lämpliga sista ord!
Spiritualized – Walking with Jesus, från spelningen på Berns
Andra bloggar om: musikvideo, recension, psykedelisk, gospel, Berns, Spiritualized, Jacon Pierce, lunginflammation, spelningar, konserter, recensioner