Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Bokrecension: Cykelbudet av Anders Teglund – hoppas många läser boken

by

Cykelbudet
Författare Anders Teglund
Utgivningsdatum 2021-09-14
Förlag Teg Publishing
ISBN 9789188035622

Vilka är de rosa buden som svischar förbi i staden? Ni vet de som cyklar hem till dig med dina matbeställningar? Kulturarbetaren Anders Teglund var en av många som drabbades hårt när pandemin gjorde att kulturevenemang ställdes in. För att försörja sig till Anders Teglund jobb som cykelbud på Foodora. Han skrev en slags dagbok kring jobbet, från anställningsintervjun till hur jobbet går till, hur dessa bud blir bemötta och deras ganska usla och osäkra anställningsförhållanden.

Dessa cykelbud måste hålla sig med cykel själv, eller bil om de kör ut med bil. Många blir bestulna på sina cyklar eller får cyklarna förstörda, men företagen ger dem inte stöd genom försäkringar och de får inte heller något tryggt område där de kan ställa in cykeln. De anställs bara för korta perioder och de övervakas hela tiden av den app som känner av precis vart de cyklar eller kör.

Det händer att jag beställer mat som körs ut via Über Eats som är ett liknande företag som Foodora. När maten anlänt skJag upplever att detta betygsättande vi hela tiden ska hålla på med när vi anlitar företag idag har gått för långt. Hela tiden ska människor betygsättas. Jag kan förstå att det är ett sätt för företag att kommunicera med kunder och ge möjlighet för kunder att ge feedback, men som det utvecklats idag tycker jag det gått lite för långt. Unga människor, för det är väl framför allt de unga som får dessa jobb, utsätts för en ständig betyghets.

Teglund upptäcker mer och mer om Foodora och han hittar också de som försöka mobilisera fackligt arbete. Ju fler bud han träffar som delar med sig av sin historia, desto viktigare blir det att fortsätta cykla och att fortsätta skriva.

Företag som Foodora och Ûber Eats och liknande ”gig-ekonomi-företag” bygger på att varje enskild arbetare är ensam och inte får några kollektivavtal och de ställs till stor del utanför de trygghetssystem som fackföreningar kämpat för. Dessa företag tar ett stort steg tillbaka för de som arbetar. En film som tar upp detta mycket starkt är Sorry We Missed You: av den brittiska regissören Ken Loach. Här kan du läsa Kulturbloggens recension av Sorry We Missed You.

Jag hoppas många läser Cykelbudet och speciellt de som arbetar inom politik och facket, för det som sker nu med dessa gig-företag är en nedmontering av den trygghet och rättvisa vi byggt upp i Sverige för arbetare.

Fakta om författaren:
Anders Teglund föddes 1983 i Gällivare och är bosatt i Kungsbacka. Han är kulturarbetare, pianist och förläggare. Han driver Teg Publishing tillsammans med brodern Jonas. Cykelbudet är Teglunds debutbok.

Bokrecension: Den som dödade helvetets änglar av Jan Guillou

by

Den som dödade helvetets änglar
Författare Jan Guillou
Serie Firma Hamilton & Ponti (del 1)
Utgivningsdatum 2022-01-19
Förlag Piratförlaget
ISBN 9789164207746
Ebok

I Jan Guillou nya serie möts två av hans bokserie-hjältar, Carl Hamilton och journalist Erik Ponti och samarbetar. Båda är grånade herrar med käpp. Hamilton är hjälten från spionserien medan Erik Ponti är en ofta återkommande person i andra av Jan Guillous romaner. Han är huvudperson i romanen Ondskan, där han går på en internatskola där pennalismen frodas. Ponti är på något sätt Jan Guillous alterego.

Som thriller eller deckare är Den som dödade helvetets änglar inte något mästerverk. Däremot är det ganska komisk. Den är rolig att läsa. Vi får följa Erik Ponti som under pandemin slagit sig ner på sin gård på Österlen och han funderar kring allt möjligt. Det är tydligt att det är en förtäckt berättelse om hur Guillou själv tänker om olika fenomen och personer. För min del är det dessa tankar som är romanens stora behållning.

En annan behållning är tankarna kring åldrandet som inte kan vara en tuff resa för män som vill vara karlakarlar.

Det är ganska lustigt, eller ironiskt kanske, att Jan Guillou vill vara en kämpa på vänstersidan i politiken. Vänstern som vill kämpa för de fattigare, de utsatta, de svagare – men samtidigt är hans hjältar i hans romaner stenrika. Det går inte att känna någon samhörighet med dem eller att identifiera sig med dem. Deras liv är så väsenskilt från det liv vi andra lever, vi som hela våra liv måste se att få inkomst nog för mat och hyra och eventuellt får över lite så vi kan skaffa hund eller åka på semester.

Det finns ingen ifrågasättande i Guillous romaner av det kapitalistiska samhälle som idag styr världen och som gör att vi måste ha en ny modell av mobiltelefon och surfplattor vartannat åt för att de alls ska kunna fungera. Batterierna håller sällan längre än så och operativsystemen förädlas i en rasande fart. Detta skulle givetvis varit intressant om han tog upp. Men å andra sidan är det förmodligen ingenting som berör den som är så stenrik.

Men även om hans hjältar och hans själv lever i en helt annan värld än vi som tillhör genuin arbetarklass så tycker jag om hans sätt att berätta. Han kan få flyt i en berättelse. Denna är framför allt rolig att läsa och den får mig förstås att fundera över vad som är rätt och fel. Är det rätt att en massmördare går fri då de som mördats var onda?

Krönika: Facebook mot EU, vem vinner? Eller: Behöver vi verkligen Facebook?

by

Det är en maktkamp på gång. Facebook vill fritt kunna hantera uppgifter om alla sina användare och föra över mellan Europa och USA och övriga världen, förstås. Allt för att kunna sälja riktade annonser och kunna nå målgrupper för marknadsföring – allt för att öka sina intäkter. Givetvis.

EU slår vakt om GDPR-reglerna.

PC för alla:
I Metas senaste kvartalsrapport antyder företaget att tjänster som Facebook och Instagram kan tvingas stänga ned i EU:s medlemsländer. Om man inte kommer överens om reglerna för dataöverföring, vill säga.

Voister:
Meta, företaget som äger bland annat Facebook, Instagram och Whatsapp, meddelar att flera av deras tjänster kan läggas ned i Europa. Anledningen är EU-lagstiftningen som gör att företag inte får överföra personlig data om EU-medborgare till USA.

Allt handlar om att tjäna pengar, givetvis:
Expressen:
Techjätten menar att överförandet av användardata till USA, som europeiska lagen GDPR förbjuder, är avgörande för att tjänsterna och dess annonsering ska fungera. Företaget trycker på att om inte ett nytt avtal kommer på plats kan plattformarna Facebook och Instagram behöva tas bort från den europeiska marknaden.

Hur viktiga är Facebook och Instagram för europeer? Kommer människor att vara redo att gå ut på gator och demonstrera för rätten att bli övervakade av Facebook? Ingenting förvånar mig längre när det gäller människors förmåga att indoktrinera sig själv sedan frihetsälskare gick sida vid sida med nazister i demonstrationer i Stockholm och Göteborg för rätten att få sprida smitta. Ja frihetsfolket verkar inte begripa att om nazisterna fick makten skulle rätten att demonstrera vara det första som försvann. Ja nu menar ju de som demonstrerade inte att de ville sprida smitta men de demonstrerade mot restriktioner som var till för att hindra att människor i riskgrupper blir svårt sjuka, vilket i praktiken betyder att de demonstrerade för rätten att sprida smittan. Nu är, förhoppningsvis, pandemin inte lika farlig längre så vi kanske slipper se frihetsälskare och realers gå sida vid sida med nazister igen. För frågan är: vilka grupper skulle kunna tänka sig att kräva att GDPR-reglerna inte ska gälla Facebook?

Det har funnits andra sociala medier, föregångare till Facebook, som försvann rätt snart, när de väl började försvinna. Det kan gå fort. Det finns flera stora nackdelar med Facebook, det får vi inte glömma.

En fråga är också hur beroende Facebooks ägarföretag Meta är av att vara stora i Europa? Jag tror det blir ett minus i deras vinst även om de troligen överlever ändå. Eller gör de det? Det finns många europeer och amerikaner som är vänner i Facebook och som byter erfarenheter i olika grupper. Om Europa försvinner kan många amerikaner tappa intresset för Facebook, Instagram och Whatsapp.

Jag tror att förlusten blir större för Meta än de räknar med. Kanske har Metas planer på att grunda Metauniversum vuxit och kanske är Meta redo att börja nedmontera Facebook med Instragram och Whatsapp?

Det finns en obehaglig risk att EU börjar kompromissa om regler för data-överföring. I Irland håller myndigheter på att undersöka om de kan släppa på reglerna för Facebooks skull.
Voister:
Just nu utreder IDPC, irländska dataskyddsmyndigheten, hur data om EU-medborgare eventuellt ska kunna överföras till USA. Beslut i frågan väntas komma senare i år.

Det är en farlig väg att gå för EU. Om de börjar att rucka på regler som skyddar den enskilde mot dataövering för Metas skull: när kommer nästa undantag?

Detta är enormt skrämmande. Många av oss minns säkert hur länge Facebook accepterade (och tjänade pengar på) falsk annonsering med bilder på kända svenskar som i fejkade annonser gjorde reklam för bitcoin vilket utblottade många.

Facebook samlar in gigantiskt mycket information om var och en av oss – vilket se sedan använder för att annonsera riktat. Det har gjort dess ägare stenrika. Det är inget fel att ha en affärsidé som ger inkomster. Även om jag måste välja mellan Facebook och Google helt klart skulle satsa på Google som ju ändå ger användare chans att tjäna en mindre summa genom att ha Googles annonser på sina hemsidor. Facebook låter oss göra allt jobb med att dra trafik och sedan är det Meta som drar in all finansiell vinst.

Ett av de stora problemen med både Facebook och andra giganter som Google, är den näst intill obefintliga supportavdelningen. Vilket annat stort företag skulle komma undan med denna obefintliga support?

Deras heliga algoritm som styr vad vi får se i våra flöden är till största delen programmerad för deras vinnings skull. 5.000 facebookanvändare har klickat att de gillar Kulturbloggens facebooksida. Men det struntar Facebook i och ett par tusen av dem får aldrig ens se den sidans uppdateringar i sitt flöde. För Facebook har i sin makt bestämt att de klickat gilla utan att egentligen vilja ha informationen. Denna diktatoriska algoritm är läskig.

För min del skulle jag inte sörja om Facebook försvinner. Det finns alternativ.
Ett alternativ är att hemsidor får egna diskussionsforum, så den som är intresserad av till exempel kultur kan diskutera det i forum kopplat till den webbsidan.

TikTok som alternativ tror jag inte på eftersom det är uppbyggt på videoklipp. MeWe finns som konkurrent till Facebook men den som vill ha ut mer av MeWe måste betala en liten summa varje månad. Det är jag tveksam till att den stora massan vill. Det är därför fritt för någon nytänkare att lansera något som kan fånga upp vårt sociala online-evenemang.

Filmrecension: Viljas äventyr – ett magiskt sagoäventyr

by

Viljas äventyr
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 februari 2022
Regi Julien Fournet
Svenska röster: Annica Smedius, Erik Ehn, Juni Kinell, Oscar Harryson, Jesper Adefelt, Dick Eriksson, Anton Olofson Raeder, Oscar Rosberg, Anders Öjebo m.fl.

Ett riktigt magiskt sagoäventyr för hela familjen. Den är tillåten från sju år – och det är bra för om de allra minsta ska se den är det bra att det finns en vuxen att hålla i handen under de scener som är väldigt spännande.

Handlingen utspelar sig i en sagovärld med riddare, gycklare, häxor och förtrollade skogar.
Vilja är en ung föräldralös flicka som bor i den medeltida staden Töckensborg. Hon har några vesslor som bästa vänner och de överlever tillsammans genom att stjäla mat, speciellt fruktpaj från den klumpige vakten Conrad som drömmer om att bli riddare.

Staden styrs av den elake regenten Tristan (vars röst i den svenska versionen görs av duktige Erik Ehn). Tristan är på krigsstigen för prins Roland fyller snart tjugo och då måste Tristan lämna över tronen till prinsen. Ganska snart får vi också reda på att prinsens pappa dog för att Tristan dödade honom, men gav skulden åt sin gudmor, en häxa som jagades bort från staden. Nu har Tristan trivs med att vara regent och ha makten så han planerar att döda prinsen också. Det är bara två problem: Prinsen dör inte utan blir förvandlad till en katthöna, en varelse som är delvis katt och delvis höna, och Vilja och den klumpige vakten Conrad har tjuvlyssnat på vad som hänt och ger sig av till den förtrollade skogen för att övertala häxan att ingripa och rädda prinsen. Längs vägen tillkommer en gycklare och dennes handplocka.

Jo, den som är vuxen har säkert hunnit läsa böcker eller sett filmer med liknande berättelser, om några udda personer som ger sig ut på magiskt äventyr för att bli hjältar när onda personer vill härska. Men det är hur något görs som bestämmer kvalitet och här är det underbara animerade bilder, musik som gör att det spritter i benen, varma karaktärer och det är både roligt och spännande.

Jag tycker om att det både är en sagovärld där allt kan hända, där en prins kan bli förvandlad och där det finns förtrollade skogar, enhörningar och häxor och karaktärerna lär sig något om livet och vänskap längs vägen.

Filmrecension: Bara knyt, Alfons! – det bästa som gjorts på länge

by

Bara knyt, Alfons!
Betyg 4
Biopremiär 18 februari 2022
Regi Tomas Alfredsson

Detta är film nummer två i Tomas Alfredsons underbara serie av tre bokfilmer om och med Alfons Åberg. I den första, Aja baja, Alfons Åberg, bjöds vi in i den varma, gemytliga stämningen hos Alfons och hans pappa. Här kan du läsa Kulturbloggens recension av Aja baja, Alfons Åberg. Gunilla Bergström, författaren till böckerna om Alfons har skapat en miljö där vi kommer nära barndomen och ser hur spännande också små detaljer omkring oss kan vara. Vi behöver inte action på högsta volym för att hitta det spännande i tillvaron.

Denna andra långfilmen är precis som den första långfilmen uppbyggd på tre kortare filmer. Tillsammans blir det en lagom lång film att också gå på med de mindre barnen. Liksom i den första filmen berättar filmerna i lugn takt om livet. I denna andra film möter vi Alfons i lite mer sociala sammanhang. I två av dessa kortfilmer lämnar han tryggheten hos lugna pappa. I den första kortfilmen, Bara knyt, Alfons!, får vi se hur Alfons har lärt sig att knyta en rosett och hur han då måste testa och göra det överallt, binda med allt han kan komma ihåg. Denna underbara upptäckarlust som bubblar inom honom får fritt fram. Hans pappa har inga problem med att behöva krypa under eller ta stora steg över snören som knutits mellan väggar. Världen behöver mer av denna tillåtande atmosfär där barns lust att lära sig och att utforska inte trycks ned. Det är en berättelse som gör mig varm i hjärtat.

I de andra två kortfilmerna i Bara knyt, Alfons! får vi följa hur det går när en faster kommer på besök för att arrangera och bjuda in till Alfons födelsedagskalas och i den tredje får vi hänga med när femårige Alfons är hos farmor och två större kusiner, som är sju och nio år. De större kusinerna tycker att Alfons är för liten för att vara med när de ska spela kort. Alfons är finurlig och löser det på sitt vis.

Ett stort jätteplus till regissören Tomas Alfredson som valde att ta sig an utmaningen att filmatisera Alfonsböckerna genom att skapa bokfilmer. Det är ett perfekt format för att behålla stämningen och energin i Gunilla Bergströms Alfonsvärld. En värld vi alla behöver bli påminda om att den finns här, precis nära oss om vi bara andas lugnt, ser oss noga omkring och slutar vara så stressade.

Tomas Alfredson berättar om sina tankar kring filmerna:
– Jag funderade på vad som skulle hända om jag tog med mig filmfotografen Simon Rudholm och kröp in i en Alfonsbok och filmade av vad vi såg och sedan gjorde en liten film av det hela, säger Tomas Alfredson.
Jag tyckte att berättelsen skulle vara precis så som Gunilla Bergström skapat den, utan att lägga till eller dra ifrån, men att med kamerans hjälp välja detaljer, närbilder och vinklar.
Tillsammans med några vänner byggde vi upp scenerna baserade på illustrationerna från en Alfons-bok som i en miniatyrteater, släpade in en pyttekamera på den lilla scenen och gjorde åkningar, ljussättningar och enklare trix.
Sedan har jag klippt ihop vad vi sett och lagt Jonas Karlssons fantastiska inläsning av Gunillas text till och bett Adam Nordén komponera stämningsfull musik som ackompanjemang. 
Det har blivit väldigt fina små berättelser; inte animerade filmer, inte bokuppläsningar – men Bok-Filmer!

Resultatet är bland det bästa som gjorts på länge, inte bara för barn och familjer med barn utan för oss alla, oavsett ålder.

Bara Knyt, Alfons! – Trailer from Folkets Bio on Vimeo.