Den som dödade helvetets änglar
Författare Jan Guillou
Serie Firma Hamilton & Ponti (del 1)
Utgivningsdatum 2022-01-19
Förlag Piratförlaget
ISBN 9789164207746
Ebok
I Jan Guillou nya serie möts två av hans bokserie-hjältar, Carl Hamilton och journalist Erik Ponti och samarbetar. Båda är grånade herrar med käpp. Hamilton är hjälten från spionserien medan Erik Ponti är en ofta återkommande person i andra av Jan Guillous romaner. Han är huvudperson i romanen Ondskan, där han går på en internatskola där pennalismen frodas. Ponti är på något sätt Jan Guillous alterego.
Som thriller eller deckare är Den som dödade helvetets änglar inte något mästerverk. Däremot är det ganska komisk. Den är rolig att läsa. Vi får följa Erik Ponti som under pandemin slagit sig ner på sin gård på Österlen och han funderar kring allt möjligt. Det är tydligt att det är en förtäckt berättelse om hur Guillou själv tänker om olika fenomen och personer. För min del är det dessa tankar som är romanens stora behållning.
En annan behållning är tankarna kring åldrandet som inte kan vara en tuff resa för män som vill vara karlakarlar.
Det är ganska lustigt, eller ironiskt kanske, att Jan Guillou vill vara en kämpa på vänstersidan i politiken. Vänstern som vill kämpa för de fattigare, de utsatta, de svagare – men samtidigt är hans hjältar i hans romaner stenrika. Det går inte att känna någon samhörighet med dem eller att identifiera sig med dem. Deras liv är så väsenskilt från det liv vi andra lever, vi som hela våra liv måste se att få inkomst nog för mat och hyra och eventuellt får över lite så vi kan skaffa hund eller åka på semester.
Det finns ingen ifrågasättande i Guillous romaner av det kapitalistiska samhälle som idag styr världen och som gör att vi måste ha en ny modell av mobiltelefon och surfplattor vartannat åt för att de alls ska kunna fungera. Batterierna håller sällan längre än så och operativsystemen förädlas i en rasande fart. Detta skulle givetvis varit intressant om han tog upp. Men å andra sidan är det förmodligen ingenting som berör den som är så stenrik.
Men även om hans hjältar och hans själv lever i en helt annan värld än vi som tillhör genuin arbetarklass så tycker jag om hans sätt att berätta. Han kan få flyt i en berättelse. Denna är framför allt rolig att läsa och den får mig förstås att fundera över vad som är rätt och fel. Är det rätt att en massmördare går fri då de som mördats var onda?