Recension av TV-serier

Royalteen: Prinsessan Margrethe
Betyg 3
Premiär på Netflix 11 maj 2023

Ännu en tv-serie om en kungafamilj, denna gång med fokus på prinsessan Margrethe i det norska kungahuset. Det är säsong 2 av serien som i sista avsnittet skildrade hur prinsessan bröt ihop på en fest. Men egentligen är det en berättelse om en familj där de alla på olika sätt plågas svårt att psykisk ohälsa. Fast familjen råkar vara den norska kungafamiljen. .

Till skillnad från de flesta av dessa många tv-serier som utspelas i kungafamiljer tycks denna norska vara mer som vanliga familjer. Margrethe och hennes bror verkar gå i en vanlig skola. Om det är privatskola så utstrålar den inte skolan inte alls privatskole-atmosfär på samma som i den svenska tv-serien Young Royals.

I The Crown, om den brittiska drottningen Elizabeth II:s tid som regerande drottning från trontillträdet 1952 och framåt i tiden, är drottningen och hennes familj ständigt omgivna av säkerhetsvakter och strikta regler hur de ska leva och uppföra sig. Royalteen: Prinsessan Margrethe är en berättelse som i stort sett skulle kunna utspelas i vilken familj som helst, nästan oavsett samhällsklass. Visst finns det mindre detaljer i berättelsen som visar att det är en kungafamilj men dessa detaljer påverkar inte seriens skildring särskilt mycket.

Prinsessan försöker upprätthålla en mask av att både hon och hennes familj är perfekt. Men det gör många, inte bara ungdomar från kungafamiljer. Serien har något att berätta, det är bra och skådespelarna är bra. Serien är tydligt fokuserad ur den unga prinsessans synvinkel. Många unga idag har det jobbigt med psykisk ohälsa och många är tyngda av inre eller yttre krav på att lyckas, att vara vacker, att vara rik och framgångsrik. Anledningen att den inte får ännu högra betyg är att den ändå är rätt förutsägbar på flera sätt. Den är dock sevärd.

The Diplomat
Betyg 1
Premiär Netflick 20 april 2023
Regi Debora Cahn
Medverkande Keri Russell, Rufus Sewell, David Gyasi, Ato Essandoh, Ali Ahn, Rory Kinnear

Suck.

Kate Wyler har fått jobb som amerikansk ambassadör i Kabul. Hon brinner för att hjälp. stödja och kämpa för kvinnors och flickors rättigheter i Afghanistan. Men när hon är på väg till Afghanistan blir hon kallad till Vita huset och den amerikanska presidenten som ger henne order att istället ta över som ambassadör i London. Kate Wyler är inte glad åt det men order från en president är en order. Seriens största problem är Kate Wyler, som spelas av Keri Russell som inte gör något större intryck i den rollen. Hon pendlar mest mellan att vara jättearg och undrande. Hon är en högst obehagligt person men jag tror att skaparen av serien har tänkt sig att hon är hjälten, att hon ska vara den mänskliga och minst byråkratiska personen. Det fungerar inte. Hon är hysterisk, skriker, blir arg och upprörd för minsta grej utan att tänka sig för. Hon borde lära sig att andas några djupa andetag innan hon misstänker värsta konspirationen.

Kates man, Hal Wyler (spelas av Rufus Sewell som är betydligt bättre i sin rolltolkning) följer med hennes som hennes make. Han har tidigare varit en framstående ambassadör och Kate har du jobbat strax under honom, servat honom och hjälpt till. Nu är rollerna ombytta och Hal ska agera support till henne. Ett problem är att han är betydligt mer erfaren och duktigare än Kate. Han måste ingripa ibland för att det inte ska gå rakt åt skogen.

Kate och Hal hinner knappt komma till London då en internationell kris slår till. Ett brittiskt tankfartyg har blivit attackerat i havet en bit utanför Irans kust. Minst 40 brittiska soldater för i sprängningen av fartyget. Ingen tar på sig attacken och den brittiske premiärministern Nicol Trowbridge (spelas av Rory Kinnear) utser Iran som ansvariga och är beredd att börja bomba Iran.

Kate och Hal är osäkra på att det verkligen är Iran som ligger bakom. Tack vare Hals kontakter kan de få kontakt med en högt uppsatt minister i Iran som kan bekräfta att Iran inte ligger bakom.

Förmodligen är det meningar att serien dels ska vara lite spännande, lite av en thriller men också vara lite kritisk till hur världen styrs. Speciellt den brittiske premiärministern skildras som både dum och redo att starta ett krig. Jag tror inte att de som har makten i nationer som USA och Storbritannien är fullt så puckade som Trowbridge och jag har svårt att tro på att besluten tas under så röriga omständigheter och under sådan panik som serien framställer det. Kanske är det tänkt som en slags parodi, men det fungerar inte. Kanske är det tänkt att Kate ska ses som en mänsklig varm person mitt i det diplomatiska byråkratiska stela spelet. Men det fungerar inte efter Kate är så fruktansvärt omogen och barnslig och hetsar upp sig för allt. I en scen till och med misshandlar hon sin man. Det är inte kul.

Bedrövligt nog lär det komma en säsong 2.