Jonatan Södergren

Med anledning av att de precis släppt sin första musikvideo någonsin (närmare bestämt till Replace, du kan se videon här nedan) mailade Kulturbloggen lite med Vita Bergen.

Nyligen spelade ni i Stockholm tillsammans med era vänner i Sonjagon. Hur gick det? Kan ni berätta lite om er vänskap till dem? Kommer ni spela något mer ihop?

– Det var kul. Det är andra gången vi har Sonjagon som förband, trots att de har ”lagt ned”. Vi tycker att de är ett av Sveriges bästa band. De försöker sluta, men vi tänker i alla fall göra vårt för att få dem att fortsätta. Vi hoppas att vi kan hitta på något mer med dem! Det finns alldeles för få genuint fina människor i den här branschen där det mesta känns som någon slags pissing-contest, så när man hittar några som faktiskt är det så får man göra vad man kan för att hålla kvar dem.

Ni är just nu aktuella med en musikvideo till Replace. Vad var tankarna bakom videon? Hade ni några särskilda inspirationskällor eller något ni ville uttrycka med videon?

– Det är vår första musikvideo. Vi hade ingen aning om vad vi gjorde så vi spelade låten ungefär 15 gånger i olika ljus. Sedan hände massa grejer på vägen. Vissa mer planerade än andra. Under några förvirrade timmar blev vår turnébil huvudkaraktär i videon. Vi körde in den i en lagerlokal, maxade rökmaskinerna och körde skateboard bakom den i en telekabel som vi knöt kring dragkroken. Tyvärr blev hela lokalen fylld med avgaser och rök så det blev inte så bra på bild.

Kan ni berätta lite om hur låten kom till? På vilka sätt tycker ni den sticker ut från resten av ert album?

– Precis som vissa andra låtar på vår skiva Disconnection kom den till under perioden precis efter att vi hade påbörjat vår resa inom musikindustrin. När vi ser tillbaka på den tiden så var det faktiskt rätt tråkigt. Många av de drömmar vi hade haft under lång tid om hur det skulle bli att kunna ägna sig åt musik tappade sitt skimmer när vi förstod hur industrin fungerade och vad som förväntades av oss utöver själva musiken. Och effekterna det hade på oss var inte helt igenom positiva. Men under tiden vi jobbade på Replace hände något. Vi kom fram till att det inte är någon idé att sträva efter något man inte är beredd att förlora. Om man agerar utifrån någon form av rädsla att förlora det man strävar efter så börjar man lätt kompromissa med vad man håller på med, och då kan man ju lika gärna lägga av direkt. Så Replace markerar tidpunkten där vi blev beredda att spränga Vita Bergen i luften.

– Mer precist kom låten till tre dagar innan vi spelade på Pustervik förra året, där vi spelade den för första gången. Wille ville bara spela downstrokes, så det behövdes en ny låt för det. Vår trummis spelade lite fel och ingen visste riktigt när refrängen kom men det gick bra ändå.

Ni har också fått utomlandslicens vilket gissningsvis innebär att det kommer hända en hel del utomlands också. Vad har ni för förväntningar på det? Vart vill ni helst lansera er musik?

– Ja! Skivbolaget Glitterhouse Records, som tidigare var Sub Pops europeiska filial, kommer att släppa skivan tillsammans med sitt maskineri i Europa och Israel. I många länder dominerar fortfarande papperspress när det gäller musik, så vi nås inte av vad som händer på samma sätt som vi gör i Sverige. Vet inte riktigt vad vi har för förväntningar. Men det är ju smått absurt när låtarna som vi gjorde med typ inga medel alls säljs som CD på Mediamarkt i Tyskland. Vi börjar med Europa, men Japan är det slutgiltiga målet. Sen är vi klara och kommer lägga ner.

Vad väntar härnäst för er? Har ni tänkt något på vilken riktning ni vill ta med nästa album?

– I sommar blir det massa festivaler nere i Europa och ett par i Sverige, bland annat Peace & Love i Borlänge 7 juni. Sen ser det ut som att vi kommer släppa nästa singel tidigt i höst och att skivan kommer nästa vår. Vi håller på att skriva material till den just nu. Vi har en del idéer om hur vi vill att skivan ska bli, men av erfarenhet vet vi att det bästa är att vara öppen för alla förändringar under processen. En enda låt kan ändra riktningen för hela projektet. Det vi kan säga är att vi tycker det är roligare än på länge att skriva musik och det har hittills visat sig i låtarna. Vi har mentalt gjort upp med allt annat runtomkring som är så enormt uttröttande och självinvolverande så det börjar kännas rent igen.