Gästskribenter

Sweden Rock Festival
Artist: Tarja
Betyg: 4

Jag älskar den här kraftfulla finska heavy metal-symfonin. Det är vackert, tungt och med en skön glimt i ögat. Tarja är en underbar sångerska och hon ser så där typiskt finskt full i fan ut när hon samspelar med publiken och bandet. Det är skickligt framfört och det svänger som tusan.

Så sent som förra året var Tarja här på festivalen. Då som en av sångarna tillsammans med den stora symfoniorkestern. Den här konserten där hon med sitt eget band har fria händer, är en minst lika häftig upplevelse. Jag tycker inte det finns en tråkig stund och det verkar som om publiken i övrigt håller med mig. Det enda jag tycker hade kunnat vara bättre är väl egentligen avslutningen. Nightwish, bandet Tarja sjöng i förr, gjorde en cover på ”Over the hills and far away” av Garry Moore och det var en onödig cover då och en onödig avslutning ikväll.

Jag hoppas och tror Tarja återkommer till Blekinge i en snar framtid och då med mer eget och nytt material. Den här formen av progressiv, symfonisk heavy metal är helt i min smak.

 

 

 

Plats: Sweden Rock Festival
Artist: Inglorious
Betyg: 4

De har kallats ”de nya Deep Purple” och liknande. Jag tror det kan vara lilla döden för nya band att liknas hårt med band som influerat dem, men jag förstår liknelsen. Inglorious spelar en svängig melodiös hårdrock och det hörs vilka de lyssnat mycket på, men jag tycker de står stadigt på egna ben. De är inte det nya det eller det nya det, de är Inglorious och det räcker mycket långt. Det finns en framtid för hårdrocken och det här bandet är en välslipad kugge i det maskineriet.

Till skillnad mot exempelvis Greta van Fleet anas referenserna mer än att de är självlysande. Detta är inte sagt som en diss mot GvF, jag älskar dem. Men Inglorious bygger något nytt och de gör det på en stadig grund. De härmar inte och de låter inte inspirationen lysa igenom i varje riff, i varje solo eller i varje falsettskri.

Tyvärr för spelningens skull visar det sig att de nya högtalartornen som byggts för att sprida ljudet från festivalens stora scen, påverkar ljudbilden onödigt hårt uppe vid 4-Sound. Stone Sour som spelar nere på festivalscenen är liksom inne och petar i det uppträdande jag lyssnar på.  Slänten som tidigare varit en fantastisk konsertarena har blivit ett sammelsurium av ljudbråk.

Jag tror dock inte det stör bandet det minsta. De har vansinnigt kul, spelar grymt bra och öser på så mycket tygen håller. Och som de håller.