Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Redaktionen

Äntligen har jag Brisingr av Christopher Paolini, i min hand

by

För någon vecka sedan var in på min vanliga runda i Gamla Stan. Den brukar gå till SF-bokhandeln och sedan Edenborgs (Edenborgs har blivit ett slags kontor för mig. Bekvämt och ett utmärkt trådlöst nätverk).

I bokhandeln såg jag till min stora glädje att tredje delen av historien om Eragon och hans drake Saphira hade kommit ut.

Jag läste de första två och blev förtjust i dem. Väntan på den tredje (och som jag trodde sista) delen har varit lång.

Planen var att det här skulle bli den sista delen men eftersom skrivlusten tydligen var stor bestämmde Christopher Paolini för attt dela upp den sista volymen i två.

Det tog mig inte mer än en vecka att läsa igenom Brisingr. Historien fortsätter. Eragon drar ut i fält med Varden, de som organiserar det militära motståndet mot Galbatorix, den fallne men mäktige drakryttaren och trollkarlen.

Vi får veta mer om Eragons drakryttarnas bakgrund. I bok två lämnade ju alla Eragons by och gav sig iväg för att ansluta sig till Varden. Den enda trygga platsen.

Från SF-Bokhandelns webbplats:

”Brisingr är ett av de första ord jag tänkte på som titel på den här boken och det känns helt rätt,” säger Christopher Paolini. ”Det är det första ord från det uråldriga språk som Eragon lär sig och det är av särskild betydelse i och med hans drakryttararv. I den nya boken så visar det sig vara mer betydelsefullt än vad Eragon kunnat ana.”

Många hemligheter avslöjas och en och annan överaskning. Jag hade förväntat mig att Christopher Paolini skulle ha utvecklat sin stil i den här boken. Har var ju trots allt ung när han började och jag tycker att beskrivningarna av personerna är djupare och känsligare (mer romantik).

Viktigast är ändå att historien fortsätter i samma stil som tidigare, och det gör den. Det är intressant att Christopher bara var 15 år när han började skriva Eragon. Eldest, fortsättningen, kom 2005. Vi har alltså fått vänta 3 år. Alldeles för länge, enligt mitt tycke.

Nu blir det alltså att vänta igen….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Spotify nära lansering och itunes hotar att stänga

by

Spotify, en musiktjänst på datorn, där du kan lyssna på musik gratis, har hajpats mycket bland frontmännen i svenska webbvärlden. Den finns ännu så länge bara i Beta-version och bara den som får en speciell invite kan testa tjänsten. Kulturbloggen är glad över att faktiskt på julafton förra året få en sådan invite.

Nu ryktas det från rätt insatta sajter att en lansering är nära. *Computer Sweden har sett tecken på det:

Snart kan den svenska musiktjänsten Spotify slå upp portarna. Allt fler bjuds in till testning, ett upphovsrättsavtal finns på plats och nu byggs serverparken ut.

IDG pekar på två saker om måste fungera för att Spotify ska lyckas: tekniken och avtalen med musikbolagen.

För att musik ska vara trevlig att lyssna på måste det finnas tillräcklig kraft i tekniken. Och avtalen med skivbolagen kan vara ett problem. Myspace till exempel som öppnat musikbutik på nätet har inte avtal med en mängd olika independentbolag och artister som Björk och Tom Waits finns inte i deras utbud. Det problemet har ju Spotify också. Många av de artister jag lyssnar på, Pelle Carlberg, Markus Krunegård, Thalia Zedek med flera, finns inte i Spotifys arkiv. Än i alla fall.

Avtal med musikbolag kostar också. Itunes hotar nu att stänga sin musikbutik, på grund av att musikbolagen vill höja den ersättning de får för varje såld låt.

BBC:

A veiled threat by Apple to close its iTunes store has emerged 18 months after it was issued and just a day before royalty rates are to be set.

The Copyright Royalty Board meets on Thursday to rule on a requested 66% increase for sales of digital music from 9 cents to 15 cents a track.

A rise would have to be paid by either Apple, the record company or consumer.

Tillbaka till Spotify: ännu så länge fungerar den bara på datorn. Den måste, som IDG påpekar i sin analys, bli mobil för att lyckas.

Andra bloggar om: , ,

Linda åkte ut för att hon var kaxigare – och det får man inte vara i Sverige

by

Nej, det var inte den som gjorde sämst ifrån sig i kvalomgången som åkte ut.

Aftonbladets läsare rasar för att Linda åkte ut. Men vadå? Det stod väl var och en fritt att ringa och rösta?

Nu höjs röster att juryn borde få vara med och rösta och bestämma också. Varför då? För att göra vadå rättvist? På vilket sätt kan Idol bli rättvist? Idol är en lek och det finns ingen som objektivt är bäst.

Jag tror att folk störde sig på att Linda verkade så säker på att få vara kvar. Hon var kaxig. Och det får man inte vara i Sverige.

Dessutom var den andra som satt löst den bästa av allihop. Så antingen trodde folk att alla ändå röstade på henne, eller så orkar folk inte rösta alls.


Aftonbladet:

Aftonbladet.se:s läsare är överens: Linda Pritchard borde INTE åkt ut i går.
Nu vill läsarna att juryn är med och bestämmer.
En förkrossande majoritet – nära nio av tio läsare – tycker inte det var rätt person som åkte ur ”Idol” på onsdagkvällen.

Linda Pritchard – All The Man That I Need (Måndagens omgång)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Relaterade artiklar:
Linda: Jag mår jättedåligt
Är det ett nytt tjejår på gång?

Trivium screamar igen

by

Trivium har nu släppt sin fjärde studioskiva, Shogun. Det är den första skivan sedan den mycket kritikrosade The Crusade, som fick både dåliga och bra reaktioner. I de två första albumen Ember to inferno och Ascendancy handlar det mycket om mörka ämnen som död och våld mot sina medmänniskor och så screamar sångaren nästan hela tiden.

Men i The Crusade så gjorde Trivium en stor ändring genom att byta ut screamandet mot vanligt sjungande. Den enda gång man hör scream under den hela plattan är under låten To The Rats vilket det är lead gitarristen Corey King Beaulieu som hörs screamande och inte sång/rythm gitarristen Matt Kiichi Heafy. Detta ledde till att många utav deras gamla fans blev väldigt besvikna och slutade att lyssna på dem helt och hållet.

Denna kritik märker man att de har tagit till sig eftersom hans screamande är tillbaks! Fast inte under hela låtarna som förut utan under refränger och bryggor vilket gör att det blir en perfekt blandning av deras första skivor och The Crusade. Så det blir en härlig kombination utav rent sjungande och härligt/aggressivt screamande. När det gäller den instrumentala biten så gör Trivium bättre ifrån sig en vad de gjorde på den förra plattan. Både gitarrerna och trummorna låter mer igenomtänkta och att de har ansträngt sig till hundra procent.

Texterna handlar nu mest om krig. Shogun är ett tecken på att Trivium har utvecklats musikaliskt både som individer och som ett band vilket gör Shogun till en utav deras bästa plattor hittills.

Text: Connor
http://www.trivium.org/

Aftonbladets recension.

Åsa Rydman – "Where I Belong"

by


Den mångsidiga musikern Åsa Rydman har gjort en sejour på andra sidan pölen. Där har hon bland annat varit trummis i ett punkband och uppträtt på ärevördiga rocksyltan CBGB:s. Väl hemma i Sverige igen kommer Åsa Rydman nu ut som pingla på album ”Where I Belong”. Skivan är full av ganska lättviktig pop som man dock blir på gott humör av. Den är oförarglig. Som en Lisa Nilsson på engelska, fast med inte fullt så stark röst. Det är romantiskt så det skvätter om det, inte så litet sockersött, i synnerhet texterna.

Musiken är starkt gitarr- och pianobaserad, på de flesta låtar med mycket bra gitarristinsatser med inslag av insmugna hårdrockssolon, men även elektronica, jazz och folkmusik. Åsa Rydman skulle kunna vara något av en svensk Heather Nova. Men tyvärr saknas Heathers vassa egg både musikaliskt och textmässigt, det här är i mitt tycke alltför flickigt och sött. Visst, det är fint, duktigt, kompetent och glatt. Väldigt rumsrent, välfriserat, utan galenskap, uppror och stökiga infall, allt ligger väldigt fint tillrättalagt.

Skivan och dess omslag får mig framförallt att undra: varför blir det så ofta så att tidigare riviga punktjejer paketeras som företrädesvis vackra, tama, ofarliga smycken? Är det verkligen så att den imagen säljer bättre? Det blir ju så ointressant, nån sorts trallvänlig feel-good-musik som kanske skulle fungera bäst som shoppingbakgrund. Från en tjej som ändå har någon slags feministisk ambition i sitt arbete med Chick Singer Night, där hon enligt pressmeddelandet vill åstadkomma mer balans i musikutbudet som fortfarande är mansdominerat.

Text: Lena Gavelin

Lyssna på: www.myspace.com/asarydman
www.asarydman.com
www.chicksingernight.se