Redaktionen

Häromkvällen var det återigen dags för ett besök på operan. Denna gång var det Benjamin Brittens Våldtäkten på Lucretia, en opera som han skrev i mitten av fyrtiotalet och som hade premiär på Glyndebourne-festivalen 1946. Det är förmodligen en av Brittens mindre kända operor och inte särskilt ofta spelad i Skandinavien. Svensk premiär hade verket på Stora Teatern i Göteborg 1949.Den spelas dock av och till i Köpenhamn, men här kallar man verket rätt och slätt för Lucretia.

Men igår kväll var det ett besök på Gamle Scene på Den Kongelige Opera. Eftersom föreställningen, tyvärr, alltid börjar klockan 20,00, (med undantag av Wagnerföreställningar) åkte jag hemifrån vid halvsjutiden, men jag var ändå framme i god tid och till och med innan insläppet hade påbörjats vid halvåttatiden.

Det är alltid en särskild fin upplevelse att komma till ett operahus och särskilt gäller det Gamle Scene, scenen där jag har varit med om så många underbara operaupplevelse, ingen nämnd och ingen glömd. Sedan är det ganska avslappande att kunna njuta av ett glas rött innan föreställningen börjar. Ibland blir det också ett glas i pausen.

Föreställningen hade fått ganska fina recensioner, men för första gången på mycket länge lyste inte de röda lamporna utanför entrén, vilket betyder att föreställningen inte var utsålt. Från min plats var det dock svårt att göra en uppskattning om hur mycket folk som var där.

Vad gäller själva föreställningen så är nog det minsta man kan säga att det var en oerhörd stor konstrats till fredagens direktsändning från Kungliga Operans av Puccinis Tosca, men det är samtidigt detta som gör att operabesöket känns spännande och intressant. Dessutom sjöngs operan på engelska och det är inte heller så vanligt, men det känns inte fel på något sätt.

Mogens H Andersson
Jag har bloggat om detta i min blogg också.

Vill du veta mer om opera besök http://www.mogensoperasidor.se