Redaktionen

Lördag och nu är jag på väg till Stockholm med tåg 535. Idag åker jag första klass eftersom skillnaden mellan en andra klassbiljett endast var några kronor. Nu har jag bättre plats för benen och kupén där jag sitter är nästan bara halvfull. Enda nackdelen är att jag inte kunde få en plats i den tysta kupén.

På väg hinner jag lyssna in nästa operaupplevelse, på min, Innan jag reste iväg idag hann jag spela in musiken på min nyaste leksak, den ipod, som jag vann i Kulturspegelns tävling, nämligen Katja Kabanova, av den tjeckiske kompositören Janacek, som jag skall se och höra senare i april på GöteborgsOperan.

Det skall bli oerhört spännande och intressant. Enligt min uppfattning är musiken helt underbar, kanske det bästa som han har skrivit. Till detta lär det finnas en helt perfekt förklaring: kompositörer som upplever den sanna kärleken skriver oftast sin bästa musik. Se bara på Wagners Tristan och Isolde.

Förväntningar på kvällens upplevelse är oerhört starka, särskilt efter förra veckans knallsuccé av Siegfried. Därför förväntar jag mig en stor upplevelse även ikväll särskilt som jag naturligtvis har komplementerat de deltagare som jag har haft möjlighet att få kontakt med. Det gäller både Lars Björnkjaer, som är konsertmästare och Lars Cleveman som sjunger Siegfried även i kväll.

Det hjälpte dock tåget var bara försenat c:a tio minuter så med hjälp av en snabb promenad så hann jag möta min gode operavän J och det blev till och med tid till att beställa förfriskningarna till pauserna. Det är viktigt att man är lugn och avslappnad när man sätter sig ned upp uppleva mer än fem och en halvtimme musik.

Även idag satt vi mellan två pelare eftersom vi till den här omgången endast hade köpt lyssnarplatser och det gjorde att vi kunde vara först med att applådera in dirigenten, vilket jag anser är en oerhörd viktig uppgift. Han behöver allt stöd han kan få inför den nästan maratonliknande uppgiften att leda Kungliga Hovkapellet genom Ragnarök, sista delen av Wagners Nibelungens ring.

Musikupplevelsen börjar och första akten är på lite mer än två timmar eller nästan lika lång som en normal tvåaktsopera av till exempel Verdi. Första akten kändes den här gången lång som ett ösregn och det ville inte riktigt tända. Det går dock inte att peka på något speciellt alla sjöng som de skulle och orkestern var som vanligt bra, men det kändes inte som en lika stor känslomässig upplevelse som förra veckans föreställning av Siegfried hade gjort. Men detta skulle dock komma att förändras högst påtagligt.

Efter första pausen, där vi njöt av ett utmärkt glas rött vin började det hända saker. Jag tror att det började med Hans-Peter König som här sjunger Hagens parti, men det började annars mycket bra med Johan Edholms Gunther. När jag såg att han skulle sjunga ikväll så tänkte jag högt att han nog skulle svara för kvällens besvikelse, men det blev precis tvärtom. Lika blek som han var i Tosca lika fantastisk var han igår kväll. Det var verkligen en mycket positiv upplevelse, ja han var t o m betydligt bättre än Gabriel Suovanen som sjöng förra säsongens Gunther. Efter dessa insatser blev allting mycket bättre och bättre.

Mogens H Andersson

Vill du läsa mer besök min blogg
Vill du veta mer om opera besök min hemsida