Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Redaktionen

Statliga pengar till Darling-Johan

by

Landshövdingar, guldfiskar och bensinsmuggling är bland augusti månads produktionsstöd från Svenska Filminstitutet.

Svenska Filminstitutet offentliggjorde onsdagen den 10 september de tio filmer som beviljats produktionsstöd under augusti. Johan Kling, vars Darling fick två Guldbaggar, får sju miljoner för sin nya komedi Trust Me.

Bland fiktionerna märks för övrigt kortfilmerna Julia av Lotta Lättström om graviditet och utanförskap och Stina Bergmans Bikini om kvinnokroppar i en simhall.
Dokumentärerna bjuder bland annat på Måns Månssons Hr Landshövding om Anders Björck, Ondskans gränser av Nima Sarvestani som handlar om bensinsmuggling och Bye Bye C’est Fini av Tora Mårtens om 73-åriga Lina och hennes brasilianska älskare.

Bilden från Ondskans gränser.

Mer om filmerna, regissörerna, stödbelopp och synopsis finns på:
http://www.sfi.se/sfi/smpage.fwx?page=7996&NYHETER=22040

http://sarvestani.net/

Modernistisk Krig och Fred på Stadsteatern

by

Lång är den, höstens stora pjäs på Stadsteatern ”Krig och fred”. Men så är förlagan också en av världens längsta romaner, om här än renodlad och förenklad så att den ger ett närmast filmiskt intryck. Det här är en modernistisk version, ingen kostymföreställning. Tvärtom är de 15 skådespelarna i huvudsak klädda i enkla linnedräkter med scenarbetarskor på fötterna. Det är oftast bara på överkroppen identitentiten kan fastställas genom ett klänningsliv eller en militärjacka. Klädbyten sker med fördel på scen.

I den första akten är det lekfullt och lättsamt och rör sig mest om relationer och intriger, ungefär som Hänt i Veckan fast i 1800-talets Ryssland. Mycket fniss och flams, men inte så engagerande, tyvärr.

Så här beskriver Stadsteatern själva handlingen i Leo Tolstojs roman:

Soaréer, hemliga kärleksaffärer, strategiska förlovningar, dueller och existentiella grubblerier. Det är vad den ryska aristokratin ägnar sig åt under tiden som Napoleons trupper rycker allt närmare. Sagolikt vackra Natasja Rostova väntar otåligt på att få kyssas och att livet ska börja på riktigt. Cyniske Andrej Bolkonskij ångrar sitt giftermål. Pierre Bezuchov, oäkta son till Rysslands rikaste man, lider av ständig baksmälla och beslutsångest. Vad ska han göra med sitt liv?
Kriget är endast ett samtalsämne. Underklassens växande missnöje pratar de inte ens om. Till en början.

Andra akten är mer engagerande. Då är vi ute i kriget som känns påtagligt fastän det är så stiliserat, när de män vi lärt känna i första akten såras eller stupar på slagfältet.

Under en arkebuseringsscen känner jag mig för första gången berörd av pjäsen, det är obehagligt närgånget och verklighetstroget och minner om nutidens grymheter på Balkan. Men det bär inte hela vägen. Vad som saknas för att publiken ska orka hålla koncentrationen och leva sig in i det historiska berättandet under en helaftonsföreställning är kanske en stark bärande karaktär med en lysande skådespelare som är i centrum genom hela pjäsen, som i Stadsteaterns version av Richard den III häromåret. Som det är nu blir pjäsen tyvärr sammanfattningsvis lika beige som de linnedräkter som de alla är klädda i, med undantag för enstaka färgstarka ögonblick. Det hjälper inte att ambitionen som programbladet antyder varit att belysa frågeställningar kring flytande identiteter och den sociala konstruktionen av genus och sexualitet.

Mitt sällskap, en teatervan akademiker som inte läst tegelstensromanen, tyckte mest att pjäsen var förvirrande, så kanske har det rensats för mycket. Extra plus ska Stadsteatern dock ha för den levande musiken på scenen, slagverk såväl som piano och det modiga försöket att modernisera en klassiker och göra den angelägen för 2000-talet.

Lena Gavelin

SvD:s recension:

Ny, mogen och rolig film av Ella Lemhagen om hur det går med familjelyckan när bebisen visar sig vara en ligist

by

Gillade du ”Tsatsiki, morsan och polisen”? Då kommer du nog inte att bli besviken på Patrik 1,5. Men det här är en ännu mer angelägen och tänkvärd film, som dessutom ofta lockar till skratt. Handling: Äkta paret Göran och Sven (spelade av Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson) har blivit godkända för adoption. Problemet är att det saknas givarländer som accepterar homosexuella föräldrar. En dag öppnar sig en möjlighet att få adoptera ett svenskt föräldralöst barn, ”Patrik 1,5” Men när Patrik anländer visar han sig vara någon annan än de trott. Ett kommatecken har hamnat fel i byråkratin och in kliver en femtonårig homofob med kriminellt förflutet. Se trailern http://www.sf.se/filmer/film?filmid=16002582
I Ella Lemhagens nya film ställs ofta sociala konventioner och fördomar på huvudet på ett sätt som väcker eftertanke lika mycket som det lockar till skratt. Måste man ha barn för att familjelyckan ska bli total? Och vad händer när detta barn är en strulig tonåring? Och frågar om han ska kalla papporna för ”Pappa och Pippa”? Detta parat med trovärdigt skådespeleri – i synnerhet av 17-årige Tom Ljungman som spelar Patrik – bra kameraarbete och klippning, så förstår ni att ”Patrik 1,5” mer än sevärd. Lägg till detta välvald filmmusik av bland andra ”Kissin Cousins” (http://www.myspace.com/thekissincousins). Sammantaget ger ”Patrik 1,5” ett filmiskt och socialt betydligt mognare intryck än hennes lågvattenmärke ”Om inte” från början av seklet. Visst gnuggar hon in sensmoralen något varv för mycket i slutet, men det gör just inget, för då är vi redan helt med på tåget. Nu är Ella Lemhagen återigen på rätt spår, och det med stormfart! Socialt och humanistiskt patos med humor som visar att svensk film har ångan uppe, sammanfattningsvis. Premiär 12 september
Lena Gavelin

Kulturfyran: TV-serier

by

Med anledning av premiären på Arkiv-X filmen i morgon handlar veckans kulturfyra om TV-serier.

1. Vilken TV-serie har du tyckt var mest nyskapande och varför?

2. Vilken TV-serie tycker du var mest slöseri med sändningstid?

3. Vilken TV-serie från förr skulle du helst vilja se ny producerad?

4. Om du själv fick göra en TV-serie, vad skulle den handla om och vilken roll skulle du vilja ha?

Kör hårt, skriv dina svar på din blogg och kom hit och tala om var de finns.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

"Old School" Arkiv-X film

by

Nya Arkiv-X filmen fokuserar på gammal fin Arkiv-X spänning av ”Old School”-typ.en bild som heter arkivx1.jpeg

När Arkiv-X serien gick var det en ständig debatt om utveckling av serien. En del gillade de mystiska myt-baserade avsnitten medan andra gillade de mer SF-inriktade Arkiv-X historierna. Sedan fanns det de som mest diskuterade Mulder och Scullys relation. S k ’shipers (relationshipers efter engelskans ”relationship” – relation). Här finns en hel del för dem också.

Sist fick SF-fansen sitt lystmäte och den nya filmen som har premiär 1:a Augusti, på fredag fokuserar på paranormala fenom i form av en fd präst som ser syner.

Prästens syner för handlingen genom de vindlingar som vi förväntar oss. Tvivel, besatthet och nervpirr ger energi till historien.

Mulder tas till nåder av FBI och kallas in som konsult för att bedöma prästens trovärdighet. Budbäraren är Scully som återgått till sitt tidigare yrke som läkare.

Som vanligt när det gäller de två (ex) agenterna är deras relation en komponent som färgar berättelsen. Trådar från deras tidigare liv vävs in på ett smart sätt och lägger till intressanta dimensioner. Filmen skall vara en helt fristående historia men vi känner väl igen oss och vi får också träffa en gammal bekant.

Sammantaget är det en snygg, klassisk Arkiv-X historia. Det är svårt att säga om den kommer att tilltala en ny publik som inte känner till bakgrunden och referenserna till det som hänt tidigare. Framförallt kan det vara en utmaning att sätta sig in i Mulder och Scullys relation. Den är som vanligt komplicerad.

Gammla fans kommer att känna igen sig, historien är åt det bissara hållet. Lite Arkiv-X möter Millenium (en annan Chris Carter serie) Min uppfattning är att den här filmen inte får missas.

Kuriosa: Mot slutet av filmen ringer Mulder till Scully. Adressboken i mobilen syns tydligt. Kolla namnen.

Läs vad tidningarna skriver:

DN

Sidohistorier

Aftonbladet

Svenskan

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,