Thomas Johansson

Bildgalleri: Ola Salo – Göta Källare 2015

7 maj, 2015 by Thomas Johansson

Den 6 maj gästade Ola Salo Göta Källare. Konserten var en showcase för att firain releasen av Ola Salos kommande album ”Wilderness” som släpps den 20 maj. För första gången som soloartist gjorde Ola ett liveframträdande som soloartist där han spelade flera av sina nya låtar från kommande plattan.

Glädje, eufori och en säkerhet om att Ola Salo kommer ha ett roligt 2015. Det är resultatet efter en dryga 30 minuter kort konsert. Det är en showcase för kollegor och branschen. Ola är på strålande humör, och redan innan konserten startar dansar han runt i lokalen och hälsar på kompisar och kollegor.

När Ola Salo sen kommer på scenen, så känns det att han är lite extra nervös och taggad. Det är ös från första sekunden, och det märks att Ola trivs och blir den scenestradör han älskar att vara. De nya låtarna funkar bra, enligt uppgifter skulle de vara mer popaktiga, men live låter de som en logisk fortsättning på The Arks syntpop. Bäst av de nya låtarna som spelas, är ”Be the first to like me”. Underbart är kort, säger Ola från scenen, och avslutar den korta konserten med några The Ark-låtar.

Just den blandningen av de nya låtar som släpps den 20 maj, och låtskatten som han har från The ark-tiden gör att Ola Salo kommer att ha en rolig sommar. Nästa spelning i Stockholm är på Gröna Lund den 3 september, så nu vet du vad du ska boka in i kalendern om du vill ha en otroligt rolig kväll.

Foto: Thomas Johansson

Medicinen – ganska mittemellan

29 augusti, 2014 by Thomas Johansson

Medicinen
Betyg 3

Johanna, är en ensamstående tvåbarnsmamma med dåligt självförtroende. Har svårt att säga ifrån, är hunsad både på arbetet och privat. Hon är inte nöjd med bilden hon möter i spegeln av sig själv, och hon har dessutom munsår. I ett svagt ögonblick lovar hon sina barn en utlandssemester, en resa som hon absolut inte har råd med. För att få lite extra-pengar anmäler hon sig till en test av ett läkemedel mot herpes.

Colin Nutley har denna gång filmatiserat romanen medicinen av Hans Koppel. En feelgood roman som blir en helt OK feelgoodfilm. Vem som spelar huvudrollen, är ingen fråga längre när Colin Nutley har regisserat en film. Helena Bergström är bra som Johanna, ibland skorrar det lite falskt men överlag klarar sig Helena Bergström att bära huvudrollen. Medicinen är ännu en film i den långa serien av filmer som Nutley. Den hamnar i mittfåran, och är en medicin som smakar lite sött, och är lätt att svälja ner. Du kommer att känna igen många skådespelare, och det är kvinnorna som utmärker sig. Cecilia Forss, Maria Lundqvist och Ewa Fröling får ett OK för sina skådespelarinsatser och medicinen är överlag en trevlig bagatell på bio.

Svenska Dagbladet var mer kritisk och gav betyg 2 av 6:
Men det stora problemet med ”Medicinen” är inte käck budskapsbuskis utan hur underskrivna roller urvattnas ytterligare av en regi som ibland är svår att alls urskilja. Detta är filmen som inte kan avsluta sina sladdriga scener, fylld av personer som inte kan avsluta sina meningar. Det är, kort sagt, väldigt mycket luft i systemet.

Bilder och rapport från Håkan Hellströms konsert på Hovet

15 december, 2013 by Thomas Johansson

Håkan Hellström, Hovet
14 december 2013
Betyg 5

Allsången började redan innan konserten började. Allsångskareoki till Kentas Just idag är jag stark, inledde konserten och det kändes även som Håkan Hellströms ledord. Han radar upp pärlor, i ett långt ledband. När han skriker sina explodera, så är det exakt vad som händer i hela hovet, hela salen exploderar i glädje och kärlek. Kärleken mellan Håkan och publiken är verkligen ömsesidig. Det märks att han söker efter bekräftelse när han vandrar kvar på scenen långt efter att musiken tystnat och det är verkligen vad han får.

Konserten börjar försiktigt, Håkan vandrar ensam fram till den extra långa scenen som går långt in bland ståplatserna. Tillsammans med sin vita gitarr spelar han bara dårarna rusar in. Detta är inledningen på en konsert som kommer att gå till historien som fantastisk och fulländad. Bandet kliver in och tempot skruvas upp. Min personliga favorit kommer redan som andra låt, du kan gå din egen väg. Den får som vanligt mig att bli tårögd. Låtlistan blir lång, hela 28 låtar lång. Mycket glädje i musiken men även lite moll. Jag vet att denna konsertserie fått enormt mycket beröm, men det är Håkan och hans duktiga band värda. Dock verkar dom vara lite i otakt med folket som ska packa utrustningen till nästa konsert.

När Håkan spelar ett extra extranummer, åker lådorna fram och riggen med ljus firas ner medans alla fortsätter att spela. Tror inte att det var teater, utan det var en krock mellan olika intressen. Håkan lyckas verkligen att kännas äkta, inget påklistrat, bara besvarad kärlek. Det är glädje över att få sjunga sina texter och att publiken rätt ofta tar över.

Det var ändå ovanligt lugnt framme vid scenkanten, tack vare den långa extra-scenen som fördelar trycket från publiken på en större yta.

Kvällens känga till några kritiker var hans kommentar om att han inte skriver texter om dagis-hämtningar, blöjbyten och att stryka kläder.

– Det jag sjunger om är sant, det har bara inte hänt än, säger han

Håkan Hellström var glödhet på Popaganda i augusti. Han lyckades nu i kyliga Stockholm att bli ändå lite hetare, varmare, mer kärleksfull och bjöd på en konsert packad med eurofori. Detta var fjärde gången jag såg Håkan Hellström live, nu var det den perfekta konserten och är värd ett betyg på fem H, samma betyg som Håkan gav till publiken på Hovet.

Seriös frågesport men med glimten i ögat på Odenteatern

27 januari, 2012 by Thomas Johansson

LiveQuiz
Odenteatern i Stockholm
Premiär 26 januari 2011

Högt och lågt, snabbt och roligt, gapskratt och glädjetårar, det är premiär av livequiz och jag älskar nästan varje sekund av detta. Det är fyra damer/tjejer på scen som mimar till olika låtar, som det ofta sen ställs frågor om. Schlager är grunden, och sen finns det lite andra frågor där också. Känslan i salongen är generös. Publiken sitter runt olika bord, och den som har tur, får en soffa att sitta i. Det bjuds på en enkel men god plockbuffé. Det känns mer som att komma hem till någons privata fest. Publiken lever med, och det är en väldigt god stämning. Daisy White blev min personliga favorit. Den närvaron och glädjen verkligen strålar om henne. När hon ska vara allvarlig på scenen, så har hon svårt. Hon vill bara le hela tiden.

Att det är en seriös frågesport ser man på det ambitiösa upplägget. Den som mot all förmodan får alla rätt, har fått hela 106 poäng. Känns lite konstigt att dela upp frågesporten i tre akter, och det kommer nog att förändras till nästa gång. Detta var första av fem tänkta livequiz, och jag kan varmt rekommendera att gå, om man vill utmana sina kunskaper, och samtidigt skratta lite. Ta med dig en kompis som kan sin schlager, så har ni kanske en chans. Jag var totalt chanslös. Vårt lilla bord fick 49 rätt, vinnaren 86 om jag hörde rätt.

Skrivrecension: Anna Ihlis – Long Before My Hair Got Black

13 januari, 2012 by Thomas Johansson

Artist: Anna Ihlis
Titel: Long Before My Hair Got Black
Betyg: 4
Släpps: 2012-01-18

Svultsligt blås, skrikande hest och helt underbart. Det är Anna Ihlis som släpper sin andra skiva, den där svåra uppföljaren av en debut. Det är en förhoppning och ett hopp, en riktigt bra singer-songwriter. Vågar vara både lågmäld, för att några låtar senare blåsa på så att jag ser hur hon nästan blir blå i ansiktet. Hon vågar snudda vid jazzen, och hon får ibland likheter med Miss Lee, inte bara att de båda har lite dalmål i sitt engelska uttal. Jag gillar att det är lite vandringar mellan olika genrer, med det gemensamma i hennes röst. Lets go, sjunger hon, och jag följer med. Hon är en självsäker 30-årig kvinna, och hon vet vad hon vill. Jag följer med, med en leende på läpparna. Musiken tar plats, och arrangemangen är ibland stora och nästan svulstiga, för att nästa låt vara intim och oerhört nära. Detta är mitt soundtrack för vintern 2012, den där vintern som aldrig riktigt kom till Stockholm.

Anna bor just nu i lilla Gagnef i Dalarna, och det har tydligen varit bra för karriären, för nu lyfter det. När jag spelar skivan i datorn, står det okänt album av okänd artist, men det kommer snart att ändra på sig. För Anna Ihlis är värd en större publik, och den kommer bli mycket större med denna skiva.

Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Anna Ihlis?

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Ihlis, musik, skivrecension, popmusik

Thomas Johansson

Footer

Om oss