Hur kommer det sig att en t-shirt med 100 procent bomull kan säljas för under hundralappen?
Det vill du nog inte veta.
Gunilla Ander har gått på djupet i bomullens historia. Hon har rest världen runt och träffat människorna som lever på bomullen, och ofta samtidigt får sin hälsa förstörd.
I diktaturens Uzbekistan tvingas skolbarn ut som slavar för att skörda bomull. I Västafrika helt tio miljoner människor helt beroende av inkomsterna från bomullsodlingen. Men de har ändå svårt att överleva, eftersom USA dumpar världspriserna genom att ge sina egna odlare bidrag för att kunna fortsätta odla. Möjligheten för utvecklingsländernas bomullsodlare att överleva på sitt arbete slås undan av de amerikanska intressena.
USA tillåter inte andra länder att ge sina odlare statligt stöd medan de amerikanska odlarna får generösa bidrag för att klara sig.
Fyra västafrikanska länder tröttnade på att inte kunna överleva på sin främsta exportprodukt och blåste till strid mot USA. Världshandelsorganisationen, WTO, gav de fyra i ”Cotton 4” rätt, med det bekymrar inte USA och prisdumpningen bara fortsätter.
Gunilla Ander tar också upp ett annat problem med bomullen:
Hur länge har vi överhuvudtaget råd att odla bomull för att göra t-tröjor och jeans? Kan vi låta den törstiga bomullen sörpla i sig vatten när så många människor på jorden lider brist på den varan? Redan saknar 40 procent av världens befolkning vatten och andelen ökar. 2050 måste dubbelt så mycket mat produceras som idag. Vore det då inte bättre att gå över till syntet och offra den där naturliga känslan som bomull ger? Är den värd sitt pris? Den verkliga kostnaden är ju långt högre än vad butikernas prislapp anger?
Frågan går att vrida och vända på och betrakta ur olika perspektiv. Syntetmaterial kommer ju ofta från den ändliga oljan, och även andra naturfibermaterial har sina kostnader.
Bomull som den odlas idag, kräver oerhört mycket vatten och bekämpningsmedel. Gunilla Ander berättar att den snabba utbyggnaden av konstbevattning de senaste femtio åren har åstadkommit en revolution inom jordbruket, men det är samtidigt till priset av jorderosion, överexploaterade floder försaltade åkrar och förstörda ekosystem. Bomullen har sin del i detta, skriver hon.
Det är en tung bok att läsa. Genom att berätta om bomullen berättar Gunilla Ander om världens problem, tycker jag. Bomullen är som en symbol för en mängd andra orättvisor där USA tillåter sig själv att prisdumpa och se till sitt hus medan fattigare länders bönder kan slita dygnet runt men ändå inte få det att gå runt.
TCO-tidningen berättar också om boken:
Gunillas dystra iakttagelser och något pessimistiska funderingar kring handelspolitiken ska inte förväxlas med uppgivenhet. Tvärtom. Det har betydelse att man bryr sig, betonar hon. Det krävs politiska förändringar, men även konsumentmakten kan användas i dag för att påverka producenterna.
– Jag tycker att man ska fråga i affären var bomullen till tröjan kommer ifrån. Det bidrar till att sätta tryck på producenterna.
Gunilla Ander är en av Sveriges mest erfarna journalister när det gäller internationell jordbrukspolitik. Hon har arbetat som nyhetsreporter sedan mitten av 1980-talet och för tio år sedan började hon specialisera sig på EU:s jordbrukspolitik och WTO-förhandlingarna mot frihandel, för facktidningen Land Landbruk. År 2005 vann hon Star Prize, för en reportageserie om frihandelns betydelse för bönder i Nya Zeeland, Argentina och Mali.
Bomull : En solkig historia
Författare: Gunilla Ander
Förlag: Ordfront Förlag
ISBN10: 9170375399
ISBN13: 9789170375392
Göteborgsposten har också skrivit om boken liksom Svenska Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om Bomull, recension, faktaböcker, reportage, böcker, USA, jordbrukspolitik