”Hit the production” COP15 – Klimatfängelset

Just nu är det mycket nollnolltal och klimatuppgörelser. Och vrede i solsken, med frostblandat regn. Varje gång jag rundar hörnet vid Istedgade/Olle Krabbes Pladts i centrala Köpenhamn känner jag spår av den känslan. Jag har svårt för porrdistriktet längs med Istedgade. Det borde ständigt vila en isande kyla över Köpenhamn, det går inte att acceptera faktumet att vissa människor måste sälja sig själva för att överleva. När jag i söndags passerade Istedgade var jag inte rädd. Hela Köpenhamn tindrade, inte i juleljus, solen sken.

Många människor hade samlats för att visa sin vrede mot världens klimat-connoisseurer och solen backade upp folkmassan. Utanför Österports tågstation stoppades demonstrationen. Välkända flaggor med symbolen för ››Atomkraft: Nej tack‹‹ lyste i solskenet. Jag tror att det människorna försökte göra var att genomföra aktionen ”Hit the production” och ett led i försöken att säga sin mening om de pågående klimatförhandlingarna. Den danska polisen väckte den sedvanliga vreden med nya massgripanden. I söndags bevittnade jag hur polisen avbröt en demonstration utan att något hade hänt. Enligt DN var det en grupp människor som bara gick och yttrade sin mening. Totalt fördes över 1000 personer under helgen till ”klimatfängelset”, de provisoriska arrestlokalerna som byggts upp för att täcka det så kallade behovet.

Poliserna var alltså ganska beredda. Den där kanoniserade tanken om var civilisationernas kamp utspelar sig har nog aldrig tidigare berört mig. Här, och ingen annanstans. Det människorna försökte göra var att delta. Känns som om den deltagande demokratin mattas av, oavsett vilken sida vi står på. Allt handlar om stormakternas närvaro. Världens största toppmöte kanske bara är tillgängligt för klimat-connoisseurer med USA och Kinas mått. Vem ska strategiskt leda upptrappningen om att stormakterna inte kan förbise nationer med mindre makt? Vad krävs för att det delade inflytandet ska runda av detta decennium och ordna lite mer global win-win? Det är fortfarande oklart om när USA:s president Barak Obama landar i Köpenhamn.

Hoppas att fredspristagaren intar scenen som ett lejon, som är sugen på vegetarisk mat. Det är nämligen bättre att delta och avstå sina klimatkalorier än att ta täten i klimatspelet. Det vore ett lyckligt slut att få se ett dugligt och rättvist avtal. Hoppas också att Obama kommer känna vreden. En lång tid efter skymning.

Text:
Maria Georgieva

Maria Georgieva är skribent och filmare. Just nu – masterstudent i strategisk kommunikation och finns på produktionsbolaget Atmo. I begynnelsen skrev hon för papperstidningen Cinema och har arbetat med filmdistribution på Stockholms filmfestival. En gång blev hon fil. mag i filmvetenskap och medie-och kommunikationsvetenskap med magisteruppsatsen ››Kulturpolitiska visioner på nollnolltalet: Film-Sverige i förändring‹‹.

Relaterat:
Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Dagens Nyheter 3, Svenska Dagbladet.

Fler bloggar om klimatmötet: Röda Malmö, Mats Engström, The Cautinary Revelation och Oscar Fredriksson.

Läs även andra bloggares åsikter om klimathotet, Köpenhamn, politik, globalt, klimat, miljö, klimatförändringar, Obama