De fyra företrädarna för de rödgröna var på scenen samtidigt på Kungsträdgården idag, söndag 6 september. ”Vi står för en modernare politik”, sade Mona Sahlin.
Det var som om det blev verkligt, äntligen är det på riktigt: de fyra: Lars Ohly, Mona Sahlin, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, stod på scen samtidigt och berättade om det politiska alternativ som nu konkret växer fram i Sverige.
Jag satt en stund ganska långt fram och snackade med främlingar, människor som jag inte känner, men som precis som jag sett fram emot den här uppstarten med kultur och politik tillsammans. Vi snackade och diskuterade favoritartister och politik och samhällets utveckling. Det var jätteskön stämning.
För mig som kulturbloggare känns det bra att De rödgröna så tydligt visar att musik och all kultur är viktig.
Extra glad är jag att den som hållit i programmet inte bara tagi med det gamla vanliga rockgänget utan förnyat sig. Att Love Antell från Florence Valentin var med och att också artister som inte står för plakatpolitik kunde vara med. En människa kan vara politisk utan att till varje pris alltid sjunga om samhällfrågor. Vänstergrunden är en bas som färgar ens inställning till livet överlag. Mer kultur inom den rödgröna rörelsen!
En person jag träffade i vimlet efterlyste dock hiphopen. Det kan jag hålla med om. Det var brist på hiphop på Kungsträdgården. Men jag förmodar det kommer många fler tillfällen.
Någon annan mumlade att det var lite för stort fokus på barnfamiljer. Att det blev lite för gulligt.
Så var det nog, men vi får väl fler tillfällen då det kan bli mer ös och mer rock.
javisst: det handlar förstås framför allt om politiken.
Nu vill vi ha en politiken som gör att ungdomar kommer in på arbetsmarknaden. Det är förstås ännu viktigare än att ha den rätta musiken.
Men varför måste det ena utesluta det andra? Kan inte det gå hand i hand, liksom?
Igår lanserades den rödgröna bloggen, läste jag hos S-buzz.
Jag funderar på den rödgröna bloggen. Det är de fyra partiledarna och språkrören som ska blogga.
Jag undrar: kommer de verkligen att vara ärliga, kommer de att skriva om när de har olika åsikter?
Kommer de att länka till andra och uppmärksamma andra?
Kommer vi andra ens att behövas längre?
Och behöver de fyra verkligen blogga? Har inte de utrymme ändå i samhällsdebatten?
kommer vi andra bloggare att behövs längre då kommer inte alla att läsa den bloggen istället?
Mitt lilla filmklipp där de fyra partiledarna blir testade hur väl de egentligen känner varandra:
Andra som var där:
Mona for president, Socialdemokraterna med bilder och Peter Andersson.
Relaterat:
DN Debatt, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om rödgröna, kultur, politik, Stockholm, rödgrön, samhälle, Mona Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson