Skånska mord 1989-2015
Av Kristian Hallberg
Regi och Scenografi: Tobias Hagström-Ståhl
Urpremiär på Intiman, Malmö stadsteater 10 februari 2017
1986 hade TV-serien Skånska mord med Ernst-Hugo Järegård i huvudrollen premiär. Trots att pjäsen bär samma namn som TV-serien har de inget med varandra att göra förutom namnet och det sorgliga faktum att såväl TV-serien som pjäsen handlar om autentiska fall ur verkligen. Det är inte en svensk version av morden i Midsomer.
En annan stor skillnad är TV-serien behandlade gamla fall medan pjäsen finns i relativ närtid. Det äldsta fallet är ett mord i Bjuv 1994, det senaste i Ystad 2015. Det innebär att morden för många finns i färskt minne. De mördades och mördarnas anhöriga och vänner, vittnen, poliser, personal i rättsväsendet och i många fall allmänheten, som har en helt annan relation till ett mord begången 2015 än ett begånget i början av 1900-talet.
Pjäsen behandlar 6 mord som skett i Skåne under perioden 1989-1995. Jag har bott i Skåne under denna period, men kan bara direkt identifiera två, under pjäsens gång känner jag igen ytterligare ett, men tre är borta ur mitt minne.
Den scen som berör mig mest är barnkalaset i Teckomatorp. En moder är försvunnen och ett av barnen fyller år, livet måste gå vidare och kalas avhålles. I detta läget vet ingen (förutom mördaren) om den försvunna kvinnan har avvikit av egen vilja, är utsatt för ett brott eller har råkat ut för en olycka. Alla inblandade måste hantera situationen utifrån sina förutsättningar. Mannen i familjen tvättar vid ett tillfälle sina rena händer och den försvunna kvinnans mor ger honom en lång blick. Han vet att hon vet, men ingen kan bevisa något. Senare hittas den försvunna kvinnan i huset oljetank.
En annan stark scen är när de anhöriga till den mördade flickan i Hörby beskriver hur de hanterat sin dotters/systers mord. Mördarens anhöriga fyller på med sina minnen av mördaren.
Hur hanterar en ung man det faktum att den yngre systern först försvinner, sedan hittas mördad, men det tar 15 år innan mordet blir löst? Statistiken säger att manliga släktingar oftast är gärningsman i dessa fall. Han är i polisens och omgivningens ögon en av huvudmisstänkta, men han vet att han inte har begått mordet och måste utifrån bästa förmåga gå vidare med sitt liv.
Pjäsen är uppdelad i sex akter med paus efter akt tre. En stark ensemble gör en gjuten insats. Scenen domineras av växthus som tjänstgör som en kombination av ett omklädningsrum och avbytarbåset på en hockeyrink. Vi har ett bord och några stolar. En Mozartinspirerad ljudmatta ligger i bakgrunden och en man i klänning spelar ibland live på en kontrabas. Fattar inte riktigt vad han tillför.
Till skillnad från sin föregångare skildrar inte Hallberg själva morden utan gör nedslag i händelser före eller efter mordet. Han väljer bort det spekulativa våldet till förmån det mellanmänskliga perspektivet. Inga namn anges, kvinnor spelar manliga roller, män spelar barn och skeendet vi ser på scenen är det som kanske utspelades. Det är fiktion med avstamp i verkligheten. Pjäsen lyfter på ett subtilt sätt det ofta slumpmässiga och ibland absurda i den brutala handling som ett mord är.
Skånska mord 1989-2015 är ytterligare en pjäs som visar hur nyskapande och nödvändig Malmös teaterscen är. Gå och se den.
I rollerna: Kerstin Andersson, Anders Blentare, Sven Boräng, Ester Claesson, Andrea Edwards, Johan Hafezi, Andreas Henningsson, Natalie Sundelin.
Längd: 2 timmar och 15 minuter, inklusive paus
Text: Peter Johansson