Whalefall
Betyg 3
Svensk biopremiär 16 oktober 2026
Regi Brian Duffield
Det regnar Halloween-filmer just nu, känns det som. Vartenda filmbolag med självaktning släpper någon form av skräckmarkerat film inför Halloween. Denna film som till största delen utspelas i magen på en val kan väl sorteras in under skräcktemat. Delvis i alla fall. En ung man hamnar i en mage i en val och har bara en timme på sig att ta sig ut innan syret tar slut. Det är spännande men också förutsägbart. Den första kvarten av filmen undrade jag hur jag skulle stå ut att se hela filmen och jag var beredd att ge riktigt lågt betyg. Men det vände och blev mycket bättre, så de var värt att se hela filmen, även om den handlingsmässigt inte sticker ut.
Austin Abrams spelar Jay Gardiner som är en ung man som förlorat sin pappa (spelas av Josh Brolin). Pappan var expert på valar och på djupdykning och var en riktig match-man som inte kunde acceptera att sonen inte ville gå i hans fotspår. En förtyckande mansgris till pappa som dör och en son som inte ens vill besöka sin pappas gravsten är ett ofta förekommande tema i både litteratur och film.
Pappan har en gravsten, men inte en grav. Han tog livet av sig ute till sjöss: band ett tungt sänke runt sig och hoppade ner i djupt vatten. Jay har svårt att hantera sin sorg eftersom han hade en knepig och jobbig relation till sin krävande pappa men bestämmer sig plötsligt att ge sig ut och dyka för att hitta pappans kvarlevor och ta hem dem.
Jay smyger iväg från sin mamma och två systrar och han smyger iväg ut till sjön för att inte bli sedd av de vakter som samlats på stranden och i vattnet för att det synts till bland annat späckhuggare. Det går inte så bra för Jay. Han blir uppslukad av en val, av en kaskelot. Instängd i valens inre har han bara syre för en timme. Nittio procent av filmen, skulle jag tro utspelas i valens mage. Medan Jay försöker hitta något sätt att ta sig ut ur valens inre upplever han minnen av sin pappa. Jay minns olika situationer då han tillbringat tid med sin pappa. Ofta är det minnen av hur dominant pappan var och hur svårt pappan haft att acceptera att Jay inte är likadan, men en del minnen är lite mer positiva och ger Jay råd hur han ska kunna ta sig ut ur valmagen. Den blir en mental resa för Jay samtidigt, att konfrontera minnena av sin pappa och lära sig acceptera det som varit och på något sätt ändå se de bra sidorna som också fanns hos pappan.
Filmen bygger på en bok av Daniel Kraus som skrivit manus tillsammans med filmens regissör Brian Duffield. En av filmens intressanta delar är att vi får lära oss en hel del om valar.
Ett plus är också att de många scenerna inne i valens mage inte är skapade digitalt. På en video på Youtube berättas om inspelningen:
Inspelningen av de intensiva scenerna inuti kaskelotens mage i överlevnadsthriillern Whalefall gjordes nästan helt med praktiska effekter och fysiska kulisser i stället för digitala CGI-miljöer.
Regissören Brian Duffield och hans produktionsteam använde flera unika metoder för att skapa den klaustrofobiska och slemmiga miljön.
Produktionsdesignern Ramsey Avery och hans team byggde upp en fysisk replika av en valmage på en studio i Los Angeles. Eftersom en kaskelots hjärta sitter precis bredvid magsäcken konstruerades kulissen så att den fysiskt rörde sig och reagerade i takt med ett bultande hjärtslag. Detta gjordes för att ge skådespelaren Austin Abrams (som spelar dykaren Jay) en så realistisk och obehaglig miljö som möjligt att agera i.
Mer om tekniken bakom inspelningen i valens mage kan du läsa här:
Magsäcken fylldes regelbundet med vatten för att simulera valens organiska vätskor. Det skapade dock stora utmaningar för filmteamet: när vattnet dränerades under nätterna förändrade hela kulissen form på grund av materialets flexibilitet. Detta gjorde att teamets förplanerade storyboards och kameravinklar blev helt oanvändbara, och de fick improvisera scenerna dag för dag.
De digitala visuella effekterna, som hanterades av välkända Industrial Light & Magic (ILM), användes primärt för att färdigställa detaljer, ljussättning under vatten samt för scenerna utanför valen i det öppna havet.
Filmens styrkor är Austin Abrams som spelar Jay mycket bra och att scenerna i valens mage till stor del inte var datoranimerad. Berättelsen är spännande och intressant men ändå inte särskilt överraskande och temat son som ska bearbeta sin pappas machokultur finns det många versioner av redan.