Något skumt pågår i Stockholm. För funktionshindrade är det inte längre möjligt att åka kommunalt i Stockholm. Inte om hen är på väg med tunnelbana till Östermalmstorg eller T-centralen i alla fall. Sedan några veckor tillbaka har SL, Stockholms Lokaltrafik, nämligen stängt av alla rulltrappor och ofta är dessutom de få hissarna också avstängda eller ur funktion.
Om folket och/eller politiker vill att biltrafiken ska minska i städer som Stockholm måste kommunala färdmedel fungera. Människor måste kunna ta sig till olika platser smidigt. Det är redan uselt på den fronten i Stockholm. Att åka kommunalt betyder ofta att vara osäker på om bussen eller pendeltåget kommer att komma och/eller avgå i tid. Själv åker jag ofta pendeltåg och måste ständigt ta minst ett tåg tidigare än vad jag egentligen behöver för att vara på säkra sidan att komma i tid. Det är i allra högsta grad osäkert.
Att åka kommunalt betyder ofta att sitta och frysa i kall väntsal eller stå och huttra utomhus vid busshållplatser. Kvällstid går pendeltågen bara en gång i halvtimmen.
Att åka kommunalt betyder också att inte vara säker på att få sitta ned. Att åka kommunalt är slitsamt och för de funktionshindrade ofta mycket krångligt.
Det är inte alls konstigt att så många väljer att ta bilen istället med tanke på hur dåligt de kommunala färdmedlen fungerar.
Men nu har SL tagit till storsläggan för att skämma bort oss ännu mer från de kommunal färdmedlen. Sedan att par veckor tillbaka är en mängd rulltrappor vid tunnelbanestationerna avstängda.
Det sägs från SL:s håll att det är för säkerheten. Hmm, jag undrar det. Hur säkert är det att istället tvingas gå uppför långa stillastående rulltrappor? För långa är många av rulltrapporna. För den funktionshindrade är det därmed omöjligt att åka med tunnelbana, i alla fall om den som åker ska på tunnelbanan eller av på några av de stationer som är mest drabbade av avstängda rulltrappor.
Det står vakter från SL vid alla avstängda rulltrappor. Alltså: hur tänker SL:s ledning här? Om de ändå placerar ut en massa vakter kunde väl rulltrapporna få vara igång, vakterna skulle ju kunna ingripa snabbt om något händer.
Utifrån sett ser SL-ledningens beteende ut som ett barns trots: ”ni har klagat på att några rulltrappor är farliga, nu får ni banne mig vara utan rulltrappor”. Är detta SL:ledningens reaktion på de incidenter som skett. Det måste väl finnas andra sätt att ta itu med att några rulltrappor kan vara farliga än att stänga av dem helt? Hur säkert är det för människor med hjärtfel nu att åka tunnelbana?
SL straffar och diskriminerar funktionshindrade. Hur länge ska detta få pågå?
Detta inlägg ingår i #blogg100
Dag 7