I lördags var det dags för en foajékonsert på Malmö Opera. Det var första gången jag bevistade en dylik konsert.
Det var en rätt fin upplevelse att sitta i Malmö Operas eleganta foajé, med en hel symfoniorkester rakt framför sig.
Under tiden musiken spelades fanns det bra tillfällen att låta blicken vandra runt och se på den vackra konsten som prydde gavelväggarna
Ett annat elegant exempel på vacker konst är lamporna som lyser upp foajén och den stora taklampan. Mycket vackert att skåda eller se på.
Ja, det var alltså en oerhört fin och stimulerande miljö att lyssna på två symfonier signerade Joseph Haydn. Dessutom var det två verk som jag inte hade hört tidigare varav den första hade undertiteln ”Björnen” eller nr 82 och den avslutande symfonin nummer 103 som hade undertiteln ”Trumvirveln”.
Numera går jag inte så ofta på symfonikonserter, ja jag kan nog påstå att det blir ganska sporadiska besök och detta beror i huvudsak på att jag upptäckte för rätt många år sedan att jag fick en mycket större känsloupplevelse när jag kunde höra sång till musiken. Besöket igår kanske ändå leder till ett mer regelbundet ”springande” dels på Malmö Operas konserter, men framförallt på Konserthuset här i stan, men osvuret är bäst.
Det egentliga skälet till att jag bestämde mig för att gå på konserten stavas Rickard Söderberg och från början hade jag nog fått uppfattningen att han utgjorde huvudnumret och det gjorde han åtminstone för min del, trots att han endast sjöng två arior nämligen Antonio Vivaldi´s ”Gelido in ogni vena” och precis som den utmärkte presentatören, Lennart Stenkvist sa så var det en lång aria, men med hjälp av hans introduktion så blev det möjligt att bättre förstå handlingen. Om Rickards framförande finns bara gott att säga, men skall sanningen fram så hade jag en än större upplevelse när han sjöng Händels Largo eller ”Ombra mai fu”.
Det skall också sägas att jag naturligtvis har hans cd-skiva så jag har haft många tillfällen att lyssna på dessa, men det är självklart alltid en mycket större upplevelse att höra den framföras ”live”.
Konserten ingick som en del i den nu pågående festivalen Music & Art Around och temat handlade egentligen om vilken musik borgerskapet lyssnade på kring sekelskiftet 1800 och för en stund fick det oss, åtminstone undertecknad, att känna sig som en del av vad som i andra sammanhang kallas för borgare, präster, bönder och adelsmän, men kanske ändå mer som en medborgare i staden Malmö som vid den tiden hade 5 000 innevånare.
Vill du veta mer om Rickard Söderberg besök hans hemsida
Läs även andra bloggares åsikter om Rickard Söderberg, tenor, Malmö Operaorkester, foajekonsert, Music & Art Around, festival