Titel: Klip
Betyg: 4
Regi: Maja Miloš
Klip är en film av den serbiska regissören Maja Miloš som sätter dig mitt i verkligheten i ett efterkrigs-Serbien. Mitt i en ung flickas kamp med sig själv och världen hon lever i. Mitt i en avsugning inne på en toalett.
Klip visar en explicit verklighets skildring för publiken utan tillbakahållning eller censur. Den är centrerad runt Jasna, en ung tånårstjej som lever i ett hem där hennes far kämpar med en dödlig sjukdom. Skolan tar hon, så som hennes klasskamrater, utan allvar och för att tränga bort verklighetens ansvar dränker hon sitt liv i sex, alchohol och fester.
Vi får följa henne hemma där hon är otrevlig och ilsken mot en rar familj. Där hon är oförmögen att ens tala med sin döende far. Där hon säger att hon måste studera, men går in på rumet enbart för att förbereda sig för nästa fest.
Stämningen vänder på ett öre och vi befinner oss mitt inne i en serbisk ungdomsfest där våld och sex präglar luften.
Sedan, innan någon i publiken hunnit förbereda sig, slängs vi in på en toalett, en mans kön fullt synligt på duken framför oss, mitt i akten av att bli avsuget av unga Jasna. Det är rått, groteskt och påträngande. Du känner dig direkt närvarande och publikens kännslor speglar genast Jasnas, ingen av oss vill vara där, men vi är tvungna.
Största delen av filmen rullar på så här som en karusell. Men det är också därför som de små subtila förändringarna som sker i Jasna under filmens senare del blir så märkbara och personliga för publiken.
Filmen är ett prakt exempel på hur man kan balansera det lilla och finkännsliga med det extrema så att helheten känns verklig och levande. För det är de filmen lever på; att framstå som så otroligt verklig. Den använder sig till och med av video material inspelat direkt av Jasnas mobilkamera, vilket ytterligare förstärker verklighetskopplingen.
I slutändan så måste man dock uppleva filmen själv för att kunna få någon vettig uppfattning om vad Klip faktist är.
Jag skulle kunna skrämma bort var enda människa som inte bara är ute efter perverna kickar från att någonsin vilja se den här filmen. Eller måla in den i rosor för hur genial den ändå är. Men det finns bara bodiga, nakna rosor i den här filmen. Du måste förbereda dig på att bli ett med Jasna i hennes kamp genom rosen snåret, och du kommer komma ut lika blodig som henne men också med samma kännslor. Har du mage för att göra det så finns här en film som bortom blodet och sexet, faktist, är otroligt vacker.
Text: Joakim Olofsson
Läs även andra bloggares åsikter om Maja Miloš, film, filmrecension, Peace & Love-filmfestival, filmfestival