Show Dogs
Betyg 2
Svensk biopremiär 17 augusti 2018
Regi: Raja Gosnell
En hund (en rottweiler) är den ena av två huvudpersoner i denna polisfilm där hundar spelar en lång rad roller, med support av skådespelares röster. Det kunde blivit jätteroligt och lagom spännande för de minsta men det är för sockersöt, alldeles för många scener som vi sett i otaliga och bättre versioner i andra filmer.
Max (rösten görs av Chris “Ludacris” Bridges) är en rottweiler som är en polishund och han blir ofrivilligt partner med FBI-agenten Frank (spelas av Will Arnett). Tillsammans ska de rädda en pandaunge som kidnappats för att sälja på en olaglig marknad med djur. Vi har sett detta uppslag i många filmer: två poliser som inte gillar varandra alls och som tvingas samarbeta. Tja, det finns en och annan scen som får mig att le men i stort sett är det oändligt förutsägbart. Tyvärr. För det är kul att så många hundar är med i filmen.
Däremot syns det lite för väl att både pandan och tigern är digitaliserade karaktärer och jag är rätt säker på att duvorna är till stor del skapade digitalt.
Det är en mängd snusförnuftig sensmoral. Tanken är väl att filmen ska vara en familjefilm, men vilka småbarn hinner läsa texterna? Jag har inte sett att filmen går upp med svenskt tal någonstans? Måste filmer som vänder sig till familjer med småbarn ha sådan uppfostrande ton som bas.
Max tvingas agera under täckmantel på världens mest exklusiva hundutställning och han är förstås fylld av förakt i början gentemot utställningshundar som han anser vara riktigt fjantiga. Att han ska lära sig uppskatta deras jobb är väl lite för förutsägbart.
Hundutställningen är framställd så löjlig. Det är förstås för att de ska vara kul och komiskt men det blir ändå så amerikanskt. Hundutställningar går inte alls till så där fjompigt. Filmen är förstås inte menad att vara en seriös beskrivning av hundutställningar eller hundliv, men det lite för innehållslöst och substanslöst
Den som älskar hundar får väl en del av sitt lystmäte tillgodosett. Det är en mängd fina hundar med. Att en rottweiler har huvudrollen är inte konstigt. Rottweilrar som får bra träning och har det bra kan lära sig oerhört mycket. Jag själv har en fantastisk hund, en shiba, och jag gillar många hundar och djur överhuvudtaget och jag hade rätt höga förväntningar på filmen, som tyvärr inte riktigt infriades. Jag kan ha gett filmen ett steg för högt betyg just för de charmiga och söta hundarna.
Den som upptäckt duktiga skådespelerskan Natasha Lyonne som har en av de större rollerna i kultserien Orange is the new black kan ju njuta av hennes charm. Hon spelar hundexperten Mattie som har en hel del glimt i ögat. Mattie och rottweilern Max är nog filmens två plus.
I rollerna: Will Arnett, Chris “Ludacris” Bridges, Natasha Lyonne, Jordin Sparks, Gabriel Iglesias, Shaquille O’Neal, Alan Cumming, och Stanley Tucci.
Jack Londons roman Varghunden (originaltitel: White Fang) gavs ut 1906 av Jack London. Jag minns den sommaren när jag elvaåring slukade allt jag kunde hitta i biblioteket som Jack London skrivit. Jag kan fortfarande känna hur starkt denna berättelse grep mig då. Att åter möta Vittand, nu i en animerad version blev en berörande återförening. Den känns lika viktig nu som då och lika berörande.
Den går upp på svenska biografer dubbad med svenska röster. Det är förstås bra för barnfamiljer med barn som inte kan läsa eller inte kan läsa tillräckligt snabbt för att hinna med svenska texter. Men jag hade föredragit att ursprungsrösterna hördes även om de svenska rösterna fungerar bra. På animerade filmer blir det inte lika störande med dubbning. Fast eftersom filmen har sitt ursprung i Frankrike och Luxemburg misstänker jag att dess originalspråk är franska, vilket inte lika många kan i Sverige som engelska.
Wes Anderson (Grand Budapest Hotel, The Royal Tenenbaums) är tillbaka med en ny film, Isle of Dogs, som har svensk biopremiär 4 maj 2018. Kulturbloggens recensent hyllar filmen och ger full pott, betyg 5. 
Kort om handlingen:
