Brian Wilson tillsammans med Gershwin, låter som ännu ett försök av en åldrande man att blåsa liv i sin karriär genom att spela in gamla låtar på nytt (jag tittar på dig Rod Stewart) – och det verkar funka. Skivan har toppat amazon.com, och min fråga är varför? Kanske för att vi behöver lugna harmonier till ett stressigt liv.
Skivan fungerar alldeles utmärkt om man vill dämpa sina känslor när tunnelbanan krånglar. Detta välputsade sockrade fasad blir ganska klibbig i längden, även om den smakar gott i början. Ändå funkar det bättre musikaliskt än vad jag först trodde, Gershwin låter som han skulle kunna varit låtskrivare till Beach boys, eller så är det Brian Wilson som putsar till det hela med harmonier.
Har svårt att inte sjunga med i låten summertime, men jag och Brian Wilson delar en åkomma, ganska svaga sångröster. Tur för omgivningen att jag lyckas hålla inne impulsen att sjunga med, och vissa av dessa låtar har haft starkare sångare i tidigare versioner. Ändå känns det som en rättvisa att att Brian Wilson nu släppt två skivor på två år, skivan Smile var ju legendarisk som den försvunna skivan, som fick sångaren att bli sinnesjuk. Nu är den 68 åriga Brian riktigt produktiv för att vara honom.
Skivan får Ok, men inte mer. Ganska kul för stunden, men kommer att väcka ditt behov att tvätta bort sockret från dina öron efteråt.
Thomas Johansson
Albumet fick betyg 2 i Expressen och betyg 4 i Svenska Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, musik, recensioner, Brian Wilson, Gerschwin