Artist: Lady Gaga
Titel: Artpop
Betyg: 4
Artpop kombinerar tuggummipop med bland annat techno, 90-talsdisco, broadway och europop. Man hör influenser från popikoner som David Bowie, Prince och såklart Madonna.
Det som är uppfriskande med Lady Gaga är att hon inte försöker vara komplicerat artistisk musikaliskt, utan behåller pop-andan med allt vad det innebär. När hon har de catchiga melodierna och topproducenterna med sig, då kan hon fritt experimentera med image och scenshow och nå ut med sina budskap om HBTQ-rättigheter och uppmuntran om ett fritt sexuellt och personligt uttryck. Fullkomligt genialiskt. Hon bemästrar konsten att framföra sitt budskap genom popmusik.
Som mest skiner 27-åringen med sin karaktäristiska stämma i inledningsspåret Aura — en otroligt snygg Tarantino-inspirerad technolåt där Gaga frågar oss ”Do you wanna see me naked, lover? Do you wanna peak underneath the cover?”
Även om skivan är väldigt poppig kräver den lite tålamod. Flera låtar växer på mig; såsom Donatella, egenproducerade Venus och Madeon-producerade Gypsy — men på låtar som Jewels N Drugs och rockiga Manicure håller tålamodet inte riktigt. När jag ger det 15-spåriga albumet en ärlig chans hoppar den där starka trean dock upp till en svag fyra i betyg.
Slutligen kan man fråga sig varför skivan heter Artpop och inte Popart? Enligt en intervju med Gaga för O2, ska det vara något slags omvänt Andy Warhol, där konsten ska få sätta pränt på popmusiken och inte tvärtom. Men frågan är om det inte snarare är så att hon just har använt popmusiken för att göra konst. I slutändan bryr vi väl oss inte så mycket om hönan eller ägget kom först.
Bästa spår: Aura, Applause och Donatella
Text: Martina Cederqvist