Den fjättrade Prometheus
Av Aischylor
Översättning Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson
Regi, bearbetning och scenografi Karl Dunér
Peruk och mask Lena Strandmark
Kostym Helle Carlsson
Ljus Jenny André
Premiär 24 oktober 2015, Elverket, Dramaten
När regissören Karl Dunér tar sig an det 2.500 år gamla grekiska dramat Den fjättrade Prometheus blir det scenkonst med stor betong på konst. Karl Dunér är en regissör som är verksam inom teater, opera och bildkonst. Den trefaldiga grunden han står på märks i allra högsta grad i uppsättningen av ”Den fjättrade Prometheus” som talar till flera sinnen och där scenbilderna är som konstverk i sig som berättar något för oss på flera plan. Det är snyggt, elegant, starkt, vackert och berörande.
Prometheus tillhörde gudarnas familj men gav ljus åt människorna, han gav dem hopp och ett bättre liv genom att han gav dem elden. Gudarnas och världens härskare Zeus blev rasande och gav Prometheus ett grymt straff. Det kostar att hjälpa de utsatta, att utmana den rådande makten. Prometheus blev fastkedjad för evigt vid en klippa vid ett brant stup. Så kallade vänner till honom kom för att hjälpa honom. Hjälpen bestod i att de försökte övertala honom att böja sig för Zeus. Ja det känner vi väl igen? Att böja sig för makten är väl ett bekvämt sätt att slippa plågor och kval? Det är jobbigare att stå emot och kämpa.
Prometheus är ett grekiskt drama skrivet för 2.500 år sedan av Aischylos. Ändå går det lätt att se att människan är likadan idag som då. Ändå görs det inte övertydligt. Karl Dunér kanske inte ens har som huvudsyfte att få oss att dra paralleller till dagens värld. Det är skönt, han lämnar över tolkningen åt oss. Det är befriande efter att på senare tid sett så många teaterföreställningar där klassiker förs över till vår tid och vi får tolkningen av dramat i vår tid alltför övertydligt. Som om många regissörer inte litar på teaterbesökarna, att vi själva kan dra slutsatser till våra liv och vårt samhälle idag.
Musiken är en annan viktig pelare som bygger upp föreställningens helhet. Musiken är från Schubert och en rad av Schuberts sånger får nya ord från Aischylos drama. Musiken framförs av en tolvsträngad harpa, en orgel med tolv pipor och ett sjävspelande piano. Det är som om Schuberts musik var skriven till detta grekiska drama. Dramat passar perfekt ihop med musiken.
Forskningen tror att ”Den fjättrade Prometheus” är den andra pjäsen i en trilogi. De övriga två har inte hittats i sin helhet. Regissören har valt att låta oss få de små ord och korta meningar framförda som hittats till ingångspjäsen och avslutningspjäsen. De är fascinerande att få bara korta delar framförda och vår egen fantasi får ta vid. Det är ju en bild, eller metafor, för vad teater eller för den delen all konst och kultur egentligen är. Vi får alltid bara ett liten axplock från vad någon försökt förmedla.
Några dagar före den här premiären hade Dramaten premiär på stora scenen på Mattias Anderssons version av Dostojevkijs ”Idioten”. En ovanligt stor andel av den premiärpubliken var ungdomar i gymnasieåldern. Mattias Andersson har i många år lockat en ung publik till sina uppsättningar på Göteborgs scener. ”Den fjättrade Prometheus” hade ju en helt annan medelålder på sin publik där jag bland annat såg många kända kulturpersonligheter. Först tänkte jag att ”Den fjättrade Prometheus” inte är den bästa föreställningen för att locka ungdomar, att dess målgrupp mer är den teatervana personen. När jag tänkt något varv till på föreställningen har jag ändrat mig. Eftersom scenbilderna är en viktig del i vad föreställningen säger kan den mycket väl tala till unga vuxna. Absolut. Att den intresserar en publik som kan sin teater- och litteraturhistoria är en sak, men den kan mycket väl tala till den som inte kan den grekiska teaterhistorien.
En viktig pelare som föreställningen vilar på är skådespelarna, där regissören har gjort rollbesättning som passar perfekt. Torkel Peterson som en evige upprorsmakaren Prometheus talar med hela kroppen, med miner, kroppspråk, rösten och sången. Lotta Tejle är körledare och går in i flera andra roller liksom övriga ensemblen Elin Klinga, Hans Klinga och Anna Björk. De är samspelta som få på en premiär.
Aischylos tragedi ”Den fjättrade Prometheus” skrevs för mer än 2.500 år sedan och den sätts inte så ofta upp. Det lär vara första gången den sätts upp på Dramaten. I Karl Dunérs regi blir den ett konstverk och en tragedi med en hel del underfundig komedi inblandad. Dunér säger själv inför premiären i ett pressmeddelande:
– Prometheus är guden som trotsar gudarna, både stolt hjälte och ilsken outsider. Han gör sin resa till oss från de gamla grekerna, och fortsätter att locka och irritera, charma och provocera, säger Karl Dunér.
Körledarinnan/ Kör Lotta Tejle
Våld/ Io/ Herakles/ Kör Anna Björk
Hefaistos/ Okeanus/ Kör Hans Klinga
Makt/ Hermes/ Kör Elin Klinga
Prometheus Torkel Petersson
