50 vårar
Betyg 3
Svensk biopremiär den 13 oktober
Regi Blandine Lenoir
Orginaltitel Aurore
En komedi om en kvinna mitt i livet. En kvinna som är nyskild, arbetslös och blivande mormor och ska starta om sitt liv.
Aurora är en kvinna med mycket värme men också pondus. Hon har två döttrar som hon har en härlig relation till. Hon ställer upp för dem och de ger henne all support.
De har en dialog som är nära och känns riktig. Hon sörjer när de flyttar men gläds åt deras liv. På arbetsmarknaden är livet tuffare. Att inte vara 25 år längre och att ha hjälpt exmaken i hans firma är ingen bra merit för en arbetssökande. Att vara äldre kvinna och söka arbete gör att man är likställd med andra diskriminerade grupper.
Kärleken går bättre än karriären och Aurore är en attraktiv kvinna. Men att börja dejta i vuxen ålder är inte helt lätt. Kanske romantiken är lite mer glödande i Frankrike
än i Norden.
Den här filmen innehåller många företeelser som man som kvinna kan känna igen och speciellt om man är 50 +. Ibland är det lite för många tillspetsade situationer, som om regissören vill ha med allt. Även om filmen handlar om den 50-årige Aurore så skildrar den kvinnor i många olika stadier av livet. Från ungdomsårens förälskelse , barnafödande , menopaus och vallningar till pensionärskollektivet. Kollektivet där man talar om ålderstrappan. Om kvinnors liv från barndom till ålderdom.
Det här är en film om kvinnor och kanske mest för kvinnor. Det är inte lätt att vara kvinna och bli äldre men det är härligt också. Om man bara vågar ta chansen att leva livet – och det gör Aurore. Agnès Jaoui som Aurore är mogen och vacker och fyller upp rollen både fysiskt och psykiskt. Hennes döttrar är fina porträtt av unga kvinnor och männen är mest attiraljer i den här filmen.
Det är en komedi och den är rolig. Den inbjuder inte till några gapskratt men man fnissar igenkännande mest hela tiden. Filmens enda problem är egentligen att handlingen är lite för tillrättalagd. En verklig feelgoodhistoria med mycket igenkännande men få överraskningar.