Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

USA

Julianne Moore blir perfekt som Sarah Palin

by

Julianne Moore är en skådespelerska jag har svårt för. Jag upplever henne som obehaglig. Det är intressant hur vi får uppfattningar om människor som vi aldrig träffar genom filmer. Det är något i hennes sätt att tala och röra sig som jag känner att jag har svårt för. Om jag träffade henne i verkligheten kan det bli annorlunda. Det har jag varit med om beträffande några skådespelare.

Sarah Palin är en politiker som jag inte direkt uppskattar. Hon står oftast för något helt annat än vad jag står för. När jag nu läser att Julianne Moore ska spela Sarah Palin tänker jag: Det blir väl perfekt.

Aftonbladet skriver:

Skådespelerskan Julianne Moore har tackat ja till att spela den republikanska politikern Sarah Palin i den kommande HBO-filmen ”Game change”, rapporterar Reuters.
Filmen ska kretsa runt tiden då John McCain väljer Palin som republikansk kandidat till posten som vicepresident i det amerikanska valet 2008 och hur de senare blir besegrade av Barack Obama.

Relaterat:
Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Att våga hoppas: tankar om den amerikanska drömmen av Barack Obama

by


Originalets titel; The audacity of hope; är en prosaisk, skönlitterär biografi over en amerikansk politiker från Förenta Staterna, om dess politik och förvaltning. Den här boken är Barack Hussein Obamas andra bok. Hans första bok är Min far hade en dröm. Hans tredje bok är Tron på förändring.

Det är en engagerande bok, milt uttryckt, och då speciellt om politikens villkor. Återigen ger han sig till känna som en minst lika bra författare som en politiker. I sin första bok Min far hade en dröm var han gripande och självutlämnande i sitt resonemang om frågor, identitet och tillhörighet. I sin andra bok, Att våga hoppas, får han sitt genombrott på Demokraternas partikonvent 2004 och hans syn på de amerikanska värderingarna och USA:s roll i världen blir uppenbara. Den syn han ger uttryck för får i alla fall mig att se ett USA där det politiska systemet blir förändrat och att klyftan mellan folket och makten kan minskas.

Hur Barack Obama blir upplevd av sin omvärld och vad han står för politiskt kan diskuteras. Att lära känna honom görs möjligt genom att läsa hans böcker. Den enda av hans böcker jag inte har läst är Tankar om den amerikanska drömmen och som gavs ut i USA 2006. För närvarande läser jag boken Michelle Obama: En biografi av Liza Mundy (Norstedts). Det återstår att se om Barack Obamas tredje bok blir läst. I boken om Michelle Obama, hans fru, kommer Barack Obama också till uttryck. Den som lever får se.

I Att våga hoppas får jag se Barack Obama som är reflekterande, som har en målsättning och som visualiserar det för omvärlden. Temat i förgrunden är att politiken i Washington inte längre fungerar, att lobbyister och penningdonatorer tar sig själva på för stort allvar och att en ny politik, baserad på samarbete och samförstånd, behövs. Han ser ett ideologiskt särskiljande som blivit allt mer vanligt sedan 1970-talet. De stridsfrågor som dyker upp i hans beskrivning gör han upp med och tar ställning och placerar sig ofta i ett mellanläge och det är inte alls sällan som han tar till sig motståndarens argumentering, vilket är sympatiskt.

För den politiskt engagerade vet vi ju emellertid att det långt ifrån alltid är samarbete och dialog med avspänt språkbruk som prioriteras. När du tror på något så hettar det till och detta märks verkligen i Obamas bok. Konflikt och politik hör ihop. Med facit i hand vet vi att i dag är Barack Obama USA:s president, den fyrtiofjärde i ordningen, och möjligen går det att konstatera att när det gäller den politiska striden, och då speciellt gällande sjukförsäkringsreformen, så skulle reformen, när väl klubbats igenom, kunnat se annorlunda ut. Emellertid så är det en framgång för alla amerikaner som saknat kompatibel sjukförsäkring och som tvingats gå från hus och hem. Situationen är inte exemplarisk, men kampen för rättvisa villkor fortsätter.

Obama har sina hjärtefrågor kring offentliga investeringar i utbildning, forskning och teknik samt i en oberoende energiförsörjning. På några sätt påminner han om Bill Clinton. Obama har däremot fokus satt på globaliseringen samt att problemen kring försvar och säkerhet är mer aktuellt än med Clinton 1992.

2012 är det nytt presidentval i USA. Det återstår att se om Barack Obama går till historieböckerna som USA:s förste afroamerikanske president under en period – eller två – perioder. Under alla förutsättningar har den innevarande perioden varit såväl traumatisk och bekymmersam som hoppingivande och förlösande. USA:s folk kommer att bekänna färg inom en inte alltför avlägsen framtid.

Att våga hoppas: tankar om den amerikanska drömme
Författare: Barack Obama
översättning Thomas Engström
Bokförlag: Bonniers
Amerikanska originalets titel: The Audacity of Hope Copyright

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Min far hade en dröm – Barack Obama

by


Barack Obamas Min far hade en dröm (originalet Dreams of my Father) är en berättelse om en själsligen ung man, berättelsen om en pappa från Kenya och en mamma från Kansas och vad det för med sig samt jakten på en identitet som sonen till slut finner. Denna skildring och självporträtt av en amerikansk politiker – och USA:s fyrtiofjärde president i vardande – är mycket avslöjande och insiktsfull och rätt uppfriskande att ta del av.

1961 föds Barack Hussein Obama på Hawaii och i och med att det är på Hawaii han föds möjliggör detta faktum (till skillnad från Arnold Schwarzenegger och hans framtid) att Barack Obama kan bli USA:s president. För att kunna bli USA:s president måste du vara född i USA. Hawaii är USA:s 50: nde delstat. Arnold Schwarzenegger är född i Österrike.

Barack Hussein Obama har en vit mamma från Kansas och en kenyansk pappa av stammen lio. De två största stammarna i Kenya är kikyo (förre presidenten i Kenya – Kenyatta – en känd representant) och lio (Obama). Namnet Hussein kommer från hans farfar.

Efter att föräldrarna separerat levde han mellan sex och tio års ålder i Indonesien med mamman och en styvfar. Sedan bodde han med moderns föräldrar i Honolulu fram till studentexamen 1979. Obama har en samhällsvetenskaplig examen från Columbiauniversitetet och en motsvarande juristexamen från Harvard, där han valdes till den förste svarte ordföranden för Harvard Law Review, en elittidskrift för jurister. Harvard var det universitet John F Kennedy studerade på.

Innan han tog sina akademiska examina arbetade han under några år i mitten av 1980-talet med att förbättra förhållandena för de svarta i området South Side, Chicago. 1996 var Obama 35 år gammal och blev då vald till delstatssenator i Illinois. 1997-2005 satt han som delstatssenator för Illinois. 2005 blev han den förste afroasiatiske senatorn i kongressen. Han är en av de yngsta presidenterna någonsin (47 år gammal 2008 och John F Kennedy var 43 år när han 1960 blev vald till USA:s 35:e president) samt den förste afroamerikanske presidenten.

Från det att han avslutar arbetet som ”community organiser” i Chicago och tills han påbörjar sina akademiska studier reser han till Kenya för att lägga pusselbitarna på plats i sitt sökande efter sin identitet, med bakgrund i vit amerikansk medelklass och svart kenyansk stamgemenskap. Han lär aldrig känna sin far på djupet och fadern dör i en bilolycka. Först när han besöker Kenya för första gången kan cirkeln slutas och han får en djupare förståelse för sitt blandade arv.

En del frågetecken uppstår vad gäller USA som nationell konstitution och vad Obama tänker på när han tänker på USA. Det är inte bara historiska storheter som George Washington, Thomas Jefferson, Abraham Lincoln, och Benjamin Franklin han tänker på utan också på Martin Luther King, Harriet Tubman och Frederick Douglass. För att inte glömma bort de japansk-amerikanska familjer som internerades under andra världskriget precis som de ”utmattade och hungrande skarorna som tar sig över Rio Grande.”

Det är lätt att förstå varför Barack Obama har lyckats entusiasmera så många människor. Han är den förste svarte politikern i USA som fått vita väljare att tänka om. Sett i backspegeln vet vi nu att han lyckades bli USA:s fyrtiofjärde president och hur det än går i presidentvalet 2012 lämnar han efter sig ett eftermäle likt ingen annans. Kanske har människor haft för stora förväntningar på honom, kanske inte. Kanske har de prövningar han fått utstå varit frukten av bristande realism, kanske inte. Men framför allt kommer ”YES, WE CAN!” minna om den entusiasm, den generositet och den samförståndsanda han gett uttryck för att leva kvar till eftervärlden. Hans levnadsöde ger anledning till hopp för USA och en framtid vi alla delar.

Relaterat:
Libris, Svenska Dagbladet, Kulturnytt.

Min far hade en dröm
Författare: Barack Obama
Översättning: Thomas Engström
Originaltitel: Dreams from My Father
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 200812
ISBN10: 9100121967
ISBN13: 9789100121969

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Dags för alla civiliserade länder att bojkotta länder med dödsstraff

by


Vi lever under 2000-talet och det betyder inte att vi lever i någon civiliserad värld. Massor av länder dödar fortfarande sina medborgare på order av myndigheterna. Dödsstraff är hur j-a ociviliserat som helst och helt ovärdigt ett land som vill göra anspråk på att vara en demokrati och en civiliserad stat.

USA tror jag har höga anspråk på att vara en slags demokratins riddare. Jag skakar bara på huvudet åt dessa anspråk. Så länge staten utför mord på sina medborgare. Så länge en enda amerikanska stat använder dödstraff borde inte en enda demokrati ha med det landet att göra.

Wikileaksgrundaren Julian Assange riskerar att bli utlämnad till Sverige. Och som den lilla amerikanska lydstat vi är kommer våra myndigheter säkert att i sin tur lämna ut Assange till USA. Där riskerar han dödsstraff.

Det spelar ingen roll vad en människa gjort, en stat borde aldrig någonsin kunna döma en människa till döden.

Om en människa gjort fruktansvärda saker finns det en mängd stränga straff att ta till istället. Men att släcka en annan människas liv har ingen stat rätt till.

Dags för alla civiliserade länder att bojkotta länder med dödsstraff.

Relaterat:
Aftonbladet, Expressen 1, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

USA begär ut uppgifter från Twitter om isländsk parlamentsledamot

by


En domstol i Virginia har begärt att få ut uppgifter om fyra personer med koppling till Wikileaks av nätverkssajten Twitter, däribland den isländska parlamentsledamoten Birgitta Jonsdottir, enligt nyhetsbyrån AFP.
Källa DN.

Birgitta Jonsdottir skriver på sitt Twitterkonto:
Talked with the Icelandic minister of Justice – he is now looking into the case of demands of DoJ wanting my twitter details.

Hon har skickat vidare en tweet:
@EditorAMPM = i think it would be newsworthy if the icelandic DoJ would request similar information from usa representatives

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,