Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kriminalroman

Bokrecension: Kniv av Jo Nesbø – nja

by

Kniv

Författare: Jo Nesbø
Utgiven: 2019-06
Översättare: Per Olaisen
ISBN: 9789100179076
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Serie: Harry Hole (del 12)
Antal sidor: 582 Vikt: 858 gram

Jo Nesbø sticker ut och går sin egen väg bland deckarförfattare, det är helt klart. Jag tror inte någon kan lista ut vem som är mördaren i den här historien.Kniv, deckare nummer tolv i serien om den norska polismannen Harry Hole är en vidlyftig historia som kändes spretig och med den ena vändningen av berättelsen efter den andre. Den är, förstås, rätt våldsam emellanåt. Nesbø har gärna med sjukt våldsamma karaktärer.

Jag var på väg att sluta läsa flera gånger. Dels för att jag upplevde att den var väldigt spretig. Men allt hörde ihop, Nesbø har filat ihop en tjock bok, 582 sidor, men allt får sin förklaring. Klurigt och skickligt.

Om du gillar Jo Nesbø och hans sätt att skriva där det så tydligt är hans egna åsikter om musik, kultur, politik och livet i allmänhet och Oslo i synnerhet då kommer du att gilla den här också. Själv är jag rätt trött på karaktären Harry Hole. Dessa män som super som om de vill begå självmord med alkohol för att en kvinna lämnat dem då han varit otrogen – dessa män har jag svårt att engagera mig i.

Bokförlaget beskriver boken:
Harry Hole har förlorat allt. Han har blivit utkastad av Rakel, förlorat jobbet som utredare och dricker nu hårdare än någonsin. Bottenkänningen är redan ett faktum. Men när Harry vaknar en dag, kraftigt bakfull och med händerna och lakanen indränkta i blod, inser han att han ännu har en bit kvar att sjunka. De följande dagarnas händelser tvingar ut honom på en gastkramande jakt – inte bara på en ökänd gammal fiende, utan även på den mörka hemlighet som ligger dold i en natt han inte kan minnas. ”Kniv” – den tolfte boken i serien – tar vid där förra boken ”Törst” slutade.

Ja mer går knappt att säga, för att inte avslöja något. Spännande är det om du gillar Harry Hole-serien. Har du som jag något börjat tröttna, då finns det andra böcker att ägna den tiden åt att läsa.

Bokrecension: Mörk och helig natt av Michael Connelly – tja inte årets bästa deckare precis

by

Mörk och helig natt
Författare: Michael Connelly
Serie Harry Bosch (del 23)
Utgivningsdatum 2019-04-10
Förlag Norstedts
Översättare Patrik Hammarsten
Originaltitel Dark Sacred Night

Det här är bok nummer 23 i serien om polismannen Harry Bosch men det är samtidigt bok nummer 2 i Connellys nya serie om poliskvinnan Renée Ballard. Nu väljer han att låta dessa två mötas och börja jobba ihop. Jag undrar om det var planerat från början då han startade Ballard-serien eller om det varit så många läsare som frågat efter Bosch?
Jag är inte helt säker på att det blev så lyckat att förena dessa två. Det blev spretigt med två huvudkaraktärer och spänningsmässigt när den inte upp till några högre nivåer. Däremot är den en hyllning till det sega polisarbetet med att leta och leta och leta i gamla dokument. Det är tydligt att Michael Connelly vet mycket om polisarbetet i USA och i Hollywood-området i synnerhet.

Renée Ballard jobbar fortfarande nattskiftet och en natt när hon sitter på stationen i Hollywood hittar hon en främling som går igenom skåpen med gamla mappar. Inkräktaren är den pensionerade inspektören Harry Bosch, som jobbar med ett olöst fall som har krupit in under huden på honom. Ballard sparkar ut honom, men kollar sedan upp fallet själv, vilket får en våg av känslor och ilska att välla fram. Femtonåriga Daisy Clayton rymde hemifrån och hittades sedan brutalt mördad och dumpad i en sopcontainer. Ballard bestämmer sig för att gå samman med Bosch för att ta fast Daisys mördare.

Det är en bok där vi får lära känna en mjukare Bosch än vanligt och vi kommer honom lite närmare inpå livet, det är som en slags återhämtningspaus, en mellanbok där Ballards och Boschs samarbete börjar. Så för den som vill läsa allt av Connelly eller allt om Bosch är boken givetvis ett måste. Men som deckare, som kriminalroman, tillhör den inte de mest enastående. Det spretar åt väldigt många håll, det är flera brott som inte alltid hör ihop. Det är mer en roman om polisarbetets vardag. Inte dåligt. Connelly skriver rappt, lättläst och kan sitt ämne. Men inte årets mest spännande deckare. Det är inte mycket som är spännande och inte så mycket där vi lär oss något om samhället eller om vad som gör brottslingar och våldsmän till kriminella. Om vi hade satt betyg på böcker här i Kulturbloggen skulle den nog få betyg 2, möjligen betyg 3 minus.

Bokrecension: Ingen lämnas kvar av Dag Öhrlund – fungerar att läsa oavsett om du läst de tidigare i serien eller inte

by

Ingen lämnas kvar
Författare Dag Öhrlund
Serie Ewert Oswald Truut (del 5)
Utgivningsdatum 2019-05-16
Förlag Lind och Co
ISBN 9789178614363

Har du läst någon av de tidigare fyra böckerna i Dag Öhrlunds deckareserie om den originelle polisen Ewert Truut då vet du ungefär vad du har att vänta dig och du lär inte bli besviken. Den här femte deckaren i Ewert Truut-serien sprudlar av skrivglädje och den är både spännande och rolig. Ewert Truut är en polis i Stockholm som börjar närma sig pensionsåldern och som är rätt negativ till nya saker och företeelser. Han vill bedriva polisarbete på traditionellt gammaldags sätt. För att inte tala om hur han vill dricka kaffe, gammalt surkaffe, ska det va. Ingen Starbucks-sojalatte.

Jag tycker Ewert Truut påminner om en hel del andra äldre sura polismän inom deckarlitteraturen men han är ändå originell för det är så tydligt att han är en mjuk person. Många av de där sura äldre poliserna i andra deckarserier skulle jag helst inte vilja möta i verkligheten. Ewert Truut skulle kanske vara rätt OK att träffa. Han gillar ju katter, exempelvis och tar väl hand om sin katt Alice Cooper.

Själva deckargåtan kretsar kring tre mord: Tre kvinnor utan synlig koppling till varandra hittas mördade med olika metoder. De har dock en koppling: alla tre har jobbat på Danderyds sjukhus. Kommissarie Ewert Truut misstänker att alla tre fallen han ha samma gärningsman trots att de mördats med tre olika metoder. Alla tre metoderna kräver en gärningsman med ovanliga kunskaper om närstrid.

Av en tillfällighet står sanningen plötsligt klar för honom han jagar en mycket ovanlig mördare som måste stoppas innan ännu ett offer faller. Ewerts arbete slutar med en hetsig jakt på den stekheta spanska solkusten.

Kriminalromanen får en oväntad upplösning och är spännande mot slutet. Helt klart skulle den fungera som film. Ja varför inte? En kriminalserie med Ewert Truut i centrum med sin kollega Carolina Herrera – när kommer den?

De flesta bra deckare har något att säga om samhället och det har den här också. Det finns många skarpa iakttagelser om vår samtid på gott och ont. Dessutom är det en Stockholmsskildring av bra kvalitet.

Dag Öhrlund har skrivit många romaner och deckare, både själv och tillsammans med Dan Buthler. Det syns att han har skrivglädje, hans språk flyter på och är lätt att läsa. Han är en skicklig berättare. Ingen lämnas kvar är en bra sommardeckare som fungerar att läsa oavsett om du läst de tidigare böckerna i serien eller inte.

Bokrecension: Nattskiftet av Michael Connelly – serien som efterträder Bosch

by

Nattskiftet
Författare: Michael Connelly
Utgiven: 2018-05
Översättare: Patrik Hammarsten
ISBN: 9789113082462
Förlag: Norstedts
Serie: Renée Ballard (del 1)

Gillar du Michael Connellys serie om kriminalpolisen Bosch då är väl hans nya serie ett måste-läsa för dig. Nattskiftet är den första i den nya serien med den unga polisen Renée Ballard i huvudrollen. Den andra boken i serien, Mörk och helig natt, kom i år, 2019. Recension av den kommer snart också här i Kulturmagazinet KB Kulturbloggen. I deckaren Mörk och helig natt förenas tydligen Ballard med Bosch. Jag undrar lite varför Michael Connelly tar till Bosch. Ballard står väl bra för sig själv, tycker jag. Kanske var det många av Bosch-fansen som klagade?

Ballard är en kvinnlig ung polis och hon ansågs ha en bra framtid och sågs som en duktig polis då en av hennes överordnade tafsade på henne och hon anmälde det. Vilket inte togs upp särskilt väl och den ende andra polisen som bevittnat övergreppet vågade inte berätta sanningen. Ballard blev därför omplacerad till nattskiftet där hon arbetar tillsammans med Jenkins, en mycket snäll polisman men som lagt alla planer på karriär på hyllan för att kunna ägna sig åt sin cancersjuka fru.

Ballard och Jenkins arbetar på de otacksamma nattskiften vid polisstationen i Hollywood. De våldsbrott, rån och mord de tar hand om måste de oftast överlämna till kriminalarna som jobbar dag. Jenkins bryr sig inte om det men för Ballard är det svårt att inte få avsluta något, att inte få gräva på djupet och hitta brottslingarna.

Handlingen beskrivs i korthet på bokbutikens hemsida:
En natt är hon först på plats efter en oerhört brutal misshandel av en prostituerad som lämnats att dö på en ödslig parkeringsplats. Kort därefter kallas hon och hennes kollega till en nattklubb där flera personer har skjutits, bland dem en ung kvinna. De här fallen tänker hon inte släppa ifrån sig.

Hon börjar mot uttryckliga order att utreda brottsfallen på egen hand under sin lediga tid. När hon gräver djupare i dem blir hon tvungen att konfrontera sina egna demoner och förstå varför hon aldrig någonsin är beredd att ge upp.

Det är en korrekt kortfattad sammanfattning. Det som gör deckaren bra är förstås Connellys oerhört kunskap om det amerikanska polis- och rättsväsendet och Los Angeles och Hollywood i synnerhet. Connellys rappa språk gör att läsningen flyter på snabbt och det är spännande. Han är en driven deckarförfattare. Utan tvekan.

Jag gillar karaktären Ballard för det går inte att låta bli att reagera på henne. Ibland blir jag rätt irriterad på hennes envishet som ställer till det. Fast å andra sidan är den en styrka också.

Det är en spännande deckare, framför allt när jag kommit en tredjedel in i boken – då är det riktigt spännande. Jag tror att serien om Ballard också kommer att bli tv-serie, liksom Bosch-serien.

Bokrecension: Coffin Road av Peter May

by

Coffin Road
Författare: Peter May
Utgiven: 2017-08
Översättare: Charlotte Hjukström
ISBN: 9789177017158
Förlag: Modernista

Peter May är en hyllad skotska romanförfattare som numera bor i Frankrike. Han har vunnit många priser både i Sverige och internationellt för sin Lewis-trilogi om Edinburgh-polisen Fin Macleod. Han kan utan tvekan skriva kriminalhistorier. Hans deckare är både spännande och berättar något om samhället och om hur människor agerar.

Coffin Road utspelar sig på ön Harris i Yttre Hebriderna. En man spolas upp, halvt ihjälfrusen, på en ödslig strand på ön. Han är förvirrad, han vet inte vem han är och han vet inte varför han hamnat på stranden. Det enda han vet är att han varit med om något hemskt, det känner han på sig. Som tur är möter han en äldre kvinna som hälsar på honom och som vet vilket hus han bor i.

Kriminal-inspektören George Cann är en rolig bekantskap. Han är långt från en traditionell vältränad tuff mordutredare utan tvärtom har han dålig kondition och han mår dåligt när det gungar på båten som han tvingas följa med ut till ön där de hittat ett lik efter en mördad man.

Romanen kretsar kring tre karaktärer. Utöver den namnlöse mannen och kriminalinspektören möter vi tonårstjejen Karen Fleming som grubblar över hur livet blivit sedan hände hennes far, en framstående vetenskapsman, begick självmord. Karen saknar honom mer än hon kan utrycka eller ens erkänna för sig själv och hon gör mycket dumt, retar sin mamma och mammans nya man och hon utmanar och retar lärarna i skolan. Två år efter att hennes pappas självmordsbrev hittats kan hon fortfarande inte tro att han frivilligt skulle ha övergett henne. En dag upptäcker hon något som kan betyda att hennes pappa inte är död. Hon beger sig iväg på en farlig resa för att leta efter sanningen.

Coffin Road är Peter Mays nya fristående spänningsroman och den är verkligen spännande och även om jag som läsare tycker mig ha listat ut en del är det mycket som överraskar också – och jag är aldrig helt säker på hur historien ska sluta förrän jag kommer till slutet.

Den är bra skriven, bra komponerad och den har viktiga saker att säga om nutiden.