Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Damon Albarn

Lyssna: Damon Albarn – Everyday Robots

by

albarn

Han frontar band som Blur och Gorillaz, men nu ägnar han sig åt sin egna karriär. I helgen gick Damon Albarn ut med detaljer kring sin solodebut Everyday Robots som släpps den 29 april. Albumet, som han själv beskriver som “sort of folk soul”, kommer att innehålla följande spår:

1. Everyday Robots
2. Hostiles
3. Lonely Press Play
4. Mr Tembo
5. Parakeet
6.The Selfish Giant
7. You and Me
8. Hollow Ponds
9. Seven High
10. Photographs (You Are Taking Now)
11. The History of a Cheating Heart
12. Heavy Seas of Love

Albumet gästas av Brian Eno och Natascha Khan från Bat for Lashes. Albarn har även delat med sig av en musikvideo till titelspåret, vilken du kan se här nedan:

Damon Albarn annonserar sitt första soloalbum

by

blur

”Damon Albarn, first solo album, coming 2014” låter Blur- och Gorillaz-frontmannen meddela via ett tjuo sekunder långt, svartvitt klipp som under gårdagen laddades upp på hans YouTube-kanal. Redan i maj avslöjade Damon Albarn i en intervju med Rolling Stone att han arbetade på ett soloalbum tillsammans med producenten och skivbolagsbossen Richard Russel.

– Richard does the rhythmic side, and I do everything else. It’s sort of folk soul, säger Damon Albarn.

Paret har tidigare jobbat ihop på Bobby Womacks senaste album — 2012 års The Bravest Man in the Universe.

– We worked together on the Bobby Womack record, and really enjoy working together. He’s done spectacularly well as a music mogul, but I think he wants to focus his energy on producing records. Making a solo record is can be such a disaster, so I thought if we’re going to make a record with my name on it, I should get someone to really produce it – take that responsibility away from myself.

Nedan ser du det tjugo sekunder långa YouTube-klippet:

Way Out West: Blur infriar förväntningarna

by

Blur, Flamingo
Way Out West 10 augusti 2012
Betyg: 4

Vad ska man egentligen förvänta sig när ett av 90-talets mest inflytelserika brittiska band återförenas. Vanligtvis är skepticism berättigad men när Blur sålde ut Hyde Park två gånger om 2009 stod det klart att ingenting hade förändrats. När Damon Albarn kliver på Flamingo-scenen är det till och med i samma gamla Fred Perry-piké som vi är vana vid.

Redan när Bon Iver håller på att avsluta sin spelning på scenen mitt emot sjunger de mest förväntansfulla fansen på allsångsklassikern Tender. Bandet inleder sedan med Girls and Boys och det bjuds på en ordentlig hitkavalkad. Men även mer sällsynta låtar – såsom B-sidan Young and Lovely – får plats i låtlistan. Out of Time är ett möte mellan brittpop och afrikansk musik. Av de två nya låtarna faller mig framför allt Beatles-inspirerade Under the Westway i smaken och avslutningsnumret The Universal är precis lika vacker som på skiva.

Ofta får låtarna tala för sig själva, men å andra sidan behövs inget mellansnack. Vi har alla en relation till låtarna. Vi kan alla sjunga med i Parklife och Song 2 – som föga förvånande är de två låtar som får igång publiken i särklass mest.

Förutom Damon Albarn har även lo fi-gitarristen Graham Coxon en gedigen solokarriär att ägna sig åt – så vem vet när, eller ens om, vi kommer få se Blur igen. På söndag spelar de på OS-avslutningen, men därefter verkar det inte finnas några konkreta planer. Däremot visar Way Out West-spelningen att Blur anno 2012 är fyra kompisar som unnar sig själva – och fansen – några få exklusiva spelningar för att alla de där klassiska låtarnas skull.

Följande låtar spelades:

Girls and Boys
Tracy Jacks
Jubilee
Beetlebum
Coffee and TV
Out of Time
Young and Lovely
Trimm Trabb
Caramel
Parklife
The Puritan
Popscene
Song 2
Tender
This is a Low

Sing
Under the Westway
Intermission
End of a Century
For Tomorrow
The Universal

Skivrecension: Damon Albarn – Dr Dee

by

Artist: Damon Albarn
Album: Dr Dee
Betyg: 1
Release 9 maj 2012

Nu ska ni få höra sanningen om Damon Albarns ”opera” Dr. Dee.

Jag bestämmer mig för att öppna mitt sinne. För ordet ”opera” ger mig inte rätt inställning kan jag säga. Operans sångstil är konstlad, konstig och låter illa. Rockopera tänker jag förhoppningsfullt. Jag anstränger mig för att verkligen lyssna med öppet sinne.

Jag hör akustisk gitarr. Damons röst som sjunger mjukt. Det läggs på en cello, och det funkar, stämningen känns. Då hoppar det fram en faun och spelar hobbit-flöjt. Sedan byts Damons röst ut mot Luciano Pavarotti. Och västafrikanska rytmer. Det är så konstigt att jag först blir förvånad. Sen blir jag arg. Detta är alltså Damon Albarn, sångare i Blur och Gorillaz. Vad tror han att jag ska förvänta mig? Inte är det Pavarotti gör julskiva med José Gonzales-låtar som man ska köpa på Statoil. Skämtar han? Driver han med oss? I så fall blir jag ännu argare. Kostnaden för att hyra BBC Philharmonic Orchestra… Nej, det är inte ok.

Om det ändå lät bra, trots att det är opera. Det enda jag kan tänka på är den där Hassan-sketchen ”En polisopera” (se youtube-klippet nedan). Kristian Luuk ringer upp polisen och vill kolla upp fakta i en polis-opera. Han spelar upp en snutt som uppenbart är helt galet påhittad och parodierande på arty konstopera. Otroligt roligt. Det är det enda jag tänker på när jag hör Damon Albarns Dr. Dee.

Jag vill avsluta med några sakliga argument.

1. Om man förläst sig på texter om en gammal renässansgubbe och får feeling att tonsätta hans historia, måste man inse att vi som inte läst denna gubbes livshistoria inte fattar ett dyft.

2. Om man är känd som rocksnubbe, spelar det ingen roll hur noga man informerar om innehållet. Jag lyssnar enbart för att han heter Damon Albarn. Varför läste du denna recension överhuvud taget? Inte för att du är nyfiken på gammalengelsk körmusik med västafrikanska rytmer och elisabethanska förtecken.

Fy.

Albarn:

Hassan:

Text: Tommy Lucassi

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,