Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Barnböcker

Välskriven vardagsmagi i Flickan vid glastornet

by

Titel: Flickan vid glastornet (9-12 år)
Författare: Erika Vallin
Förlag: B. Wahlströms Bokförlag
Utgiven: 201208
ISBN: 978-91-32-16051-6

Flickan vid glastornet av Erika Vallin är den första delen i trilogin Speglarnas hemlighet. Boken handlar om tolvåriga Asrin, som bor hos sin farmor på Odengatan i Stockholm efter att föräldrarna försvunnit i en mystisk olycka. När hon börjar en ny skola och blir medlem i ”Stockholms magiska mattesällskap”, blir hon medveten om att det finns något annat bortom verklighetens gränser. En bok som tillhört hennes mor dyker upp på nattduksbordet, och hon börjar se speglar på ett nytt sätt. Tillsammans med sina vänner Lima och Max bestämmer sig Asrin för att hitta sambanden – det kan inte vara en tillfällighet att så många underliga händelser äger rum samtidigt.

Innan jag drogs in i intrigen, så tänkte jag mycket på språket: Hur skulle författaren klara av att balansera ungdomarnas dialog med en beskrivande berättarröst? Känns det någon gång krystat? Till en början var jag skeptisk till farmoderns sätt att tilltala sitt barnbarn med ”kompis”, men efterhand som jag förstod att detta var en del av karaktärsbeskrivningen och eftersom det användes konsekvent, så accepterade jag det. Överlag finns en god balans mellan berättarens mer litterära uttryck och dialogernas lättsammare nutidssvenska, även om dialogerna i vissa fall skulle behöva stramas åt något och jag ibland irriterade mig på de uppstyckade meningarna.

Jag funderade också på hur miljöerna skulle te sig för någon som aldrig har varit i Stockholm. Som Stockholmsbo kan jag inte veta om berättaren tar läsarens kännedom för given, eftersom jag kunde se de flesta miljöer framför mig såsom de ser ut i verkligheten. Däremot reagerade jag aldrig över att berättaren var överpedagogisk gentemot läsaren, utan beskrivningarna kändes naturliga. Den vackra kartan på omslagets insida är också en god hjälp för läsaren utanför Stockholm. Vid vissa tillfällen märkte jag hur detaljerna i beskrivningen suddades ut och realismen övergick i sagomiljö (exempelvis vid huset på Djurgården och slottet i Frankrike, vilka jag tvivlar på finns i verkligheten).

Sagan är mycket närvarande i berättelsen, bland annat i form av mer eller mindre uppenbara blinkningar till andra, liknande texter, såsom exempelvis Alice i spegellandet, Harry Potter och Maria Gripes De vita skuggorna i skogen. För mig som har läst dem, är de roliga detaljer, och för en mer ovan läsare är de bra boktips. Det sistnämnda exemplet är det som ligger närmast stämningen i Flickan vid glastornet på så sätt att huvudpersonerna blir varse en undflyende känsla av att det finns någonting mer, om man bara förmår se bakom eller under vardagens vanlighet.

Kanske hör de ibland något förutsägbara karaktärerna också till sagans idévärld. Max är oftast den som ställer till det, och Lima påminner i sin präktighet om Hermione i Harry Potter-serien. Däremot är de vuxna, och huvudpersonen, mer komplexa. Beskrivningen av Asrins humörsvängningar får mig att känna igen min tonåriga önskan om att vara speciell. Kanske är allt det jobbiga egentligen ett tecken på att magin är på väg in i ens liv…? Utvecklingen från barn till vuxen skildras känsligt av Vallin: Osäkerheten kring den första kärleken och vuxenvärldens oförmåga att inkludera och ta ungdomarna på allvar; hur fel det kan bli när man inte pratar med varandra om det som är viktigt.

Det realistiska samsas genomgående med det magiska i Flickan vid glastornet, men hur fungerar balansen? På ett individuellt plan är romanen för det mesta trovärdig, vilket jag redan skrivit. På det samhälleliga planet överväger sagan. Klasskillnader finns, men boken utspelar sig till största delen i Stockholms innerstad, på Djurgården och Östermalm – platser som inte direkt är kända för sin stora andel låginkomsttagare. Nu är det inte heller så att boken utger sig för att vara en socialrealistisk skildring av livet i förorten. Dessutom kan man säga att bara det faktum att de rika miljöerna och överflödet av god mat som andra har lagat beskrivs såpass ingående gör det tydligt att berättaren inte tar allt detta för givet. Sagotemat förstärks av att karaktärernas värld i viss mån är en drömvärld, och läsaren berörs: Jag blev till exempel under min läsning enormt sugen på ”knäckig äppelpaj med fluffig vaniljsås”…

Sammanfattningsvis vill jag rekommendera denna spännande berättelse, där intrigen inte är helt självklar. Illustrationerna bidrar till den varma och samtidigt småkusliga stämningen. Titeln kan vara svår att komma ihåg, eftersom det dröjer innan den flicka som nämns kommer in i handlingen, men boken är ett gediget hantverk och jag ser fram emot att läsa nästa del i trilogin!

Text: Frida Niblaeus

Katarina von Bredow får Barnens Romanpris 2012 för Flyga högt

by

Katarina von Bredow har tilldelats Barnens Romanpris, Sveriges Radios och UR:s pris för bästa barn- och ungdomsbok, för sin bok Flyga högt. Sveriges Radio skriver i ett pressmeddelande:

Under hela veckan har Anna Mårtensson och Lindita Tufvesson från Svaleboskolan i lilla Veberöd, ett par mil öster om Lund och Aos Ali, Florind Haliti och Salm Mohammed från Möllevångsskolan i centrala Malmö livligt diskuterat de fem nominerade böckerna för att slutligen enas om en vinnare; Katarina von Bredows ”Flyga högt” fick högsta poäng. Pristagaren presenterades i programmet i P1 28 juni kl. 11.03.

– Jag är otroligt glad och hedrad, men kanske ännu mer förvånad. I synnerhet när jag läste om juryns ålder. Men det är fantastiskt att få ännu en bekräftelse på att min läsekrets är så bred, att människor från elva år och upp hur långt som helst tydligen kan ha glädje av det jag skriver, säger Katarina von Bredow.

Barnens Romanpris har funnits sedan 2011 och vänder sig till barn mellan elva och tretton år. Prissumman är 30 000 kronor.

Juryns motivering: ”Flyga högt är dramatisk. En bok full med kärlek. Stor inlevelse. Många dilemman. Så här kan det vara i verkligheten.”

Katarina von Bredow har varit yrkesverksam författare sedan 1991, då hon debuterade med sin ungdomsroman ”Syskonkärlek”. Efter det har ytterligare sju ungdomsromaner kommit ut. Hon skriver öppet om tonåringars känslor och sexualitet, om den grymma skolvärlden och modet att ställa upp för den som behöver det.

I ”Flyga högt” kommer en ny elev till klassen, Silja. Som ny borde hon väl hålla en låg profil, vara lite lagom och acceptera de grupperingar som redan finns. Men så gör inte Silja. Hon brakar rakt in i den niondeklass som berättaren Vendela går i och struntar fullkomligt i alla oskrivna regler. Vendela blir fascinerad, men det blir inte hennes bästis Tove. Vi får följa historien där Vendela försöker balansera mellan sin gamla vänskap med Tove och den nya med Silja och hur hon vacklar i kärleken mellan klasskamraterna Nils och Sven och grubblar över om vi kan våga bryta mot alla koder som gäller överallt.

– Jag skrev boken ”Flyga högt” under en ganska lång tid och tänkte mycket på hur det var att gå i 8:an och 9:an, när man skulle hålla positionerna åt alla håll. Hela det här spelet om hur man hittar sin roll i tillvaron, det har jag upplevt själv, säger Katarina von Bredow.

Om Barnens Romanpris
Kulturjournalisten Kerstin M. Lundberg är en av initiativtagarna bakom Sveriges Radios Romanpris som startade 1993. Tillsammans med Ylva Mårtens, producent för programmet ”Barnen i P1”, startade de Barnens romanpris 2010 för att främja barns läsning. De fem nominerade böckerna är utgivna i Sverige under 2011 och väljs ut av en grupp barnbokskritiker. Vinnaren utses sedan av en jury bestående av mellanstadiebarn.

Årets fem nominerade böcker var Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av Emmy Abrahamson, Flyga högt av Katarina von Bredow, Förvandlad av Mårten Melin, I den tysta minuten mellan av Viveka Sjögren och Försöksdjuret av Marianne Strand.

Foto: privat

Läs även andra bloggares åsikter om

Neels Lou-böcker – en glad serie med äkta djup

by

Titel: Lou – Dagboksdagar och Sommarblues
Författare/illustratör: Julien Neel
Förlag: Wibom Books
ISBN10: 9197821306 / 9197821314
ISBN13: 9789197821308 / 9789197821315

Julien Neel är designern som fick en dotter och insåg att det fanns en lucka i serieutbudet. Jag har läst del ett och två i serien om Lou. Åtta delar är planerade och de första fem finns översatta till svenska. Böckerna har blivit en megasuccé, särskilt i hemlandet Frankrike, och finns även som animerade filmer som gått på SVT.

Lou är 12 år och böckerna vänder sig till barn i hennes egen ålder, populärt kallade tweenies. Tack vare de tecknade filmerna har hon dock fans i alla åldrar från tre och uppåt vilket egentligen är märkligt med tanke på att historierna är så tydligt kopplade till den prepubertala livssituationen.

Lou bor ensam med sin mamma och vi får följa deras vardag med allehanda viktiga problem och händelser. Lou blir kär i grannpojken, mamman ska ta körkort och de måste tillbringa sommaren på tråkiga landet. Mormor och mamma bråkar och komplexa förhållanden mellan barn och föräldrar skildras på ett snyggt sätt. Detta skänker läsvärde även för den vuxne och skapar bra samtalsunderlag mellan den läsande ungen och mig som förälder.

Tyvärr beskrivs böckerna med utropet ”äntligen en serie för tjejer!” på nätbokhandelns hemsida. Att man fortfarande vill dela upp läsning i kön gör mig matt. Tjejer har i alla tider läst böcker med killar i nyckelroller. Det har gått alldeles utmärkt. Det finns något som kallas allmänmänskligt. Hit hör mycket av det Lou är med om. Vi har alla varit olyckligt kära. De flesta minns långa somrar då vi tvingats med till ett tråkigt lantställe där absolut ingenting händer. Varför göra detta till något som har med tjejer att göra?

Ännu en del av förklaringen (förutom det faktum att huvudpersonen är en flicka) är den grafiska formen. Färgerna är starka med mycket rosa Bildspråket är tämligen ”tjejigt” vilket småpojkar i min närhet snabbt läser in. Det är synd att det ser ut så här. Men om du ändå kan få dina tweenies, oavsett kön, att läsa om Lou kommer de att få ta del av en glad serie med äkta djup. Något som inte är alltför vanligt förekommande.

Text: Elin Lucassi

Bokrecension: Den sista musketören – en rolig äventyrsberättelse

by

Titel: Den siste musketören
Författare: Stuart Gibbs
Förlag: Wahlströms
Utgiven: 2012
ISBN: 978-91-32-16048-6

Greg och hans föräldrar blir falskt anklagade för mordförsök på kung Ludvig XIII. Greg lyckas fly men hans föräldrar blir förda till fängelset La Mort Triste. Det blir Gregs uppgift att rädda föräldrarna från att bli dödade. Han får hjälp av sina nyvunna vänner Aramis, Athos och Porthos. Själv blir han kallad D´Artagnan eftersom hans riktiga namn är så svårt att uttala och för att hans vänner tror att han kommmer från Artagnan. Men han kommer från Amerika och från 2000-talet.

Men nu utspelar sig historien i Paris på 1600-talet. Greg är 14 år och han och hans föräldrar har ofrivilligt gjort en tidsresa. Det är en skurk som har lurat dem och skurken följer med till 1600-talet och det är han som lurar kungen att tro att Greg och hans föräldrar är brottslingar. De fyra tonårspojkarna lyckas befria Gregs föräldrar och de får sedan uppdrag av kungen att bli hans privata vaktstyrka. Musketörernas uppdrag kan börja. Denna bok är del 1 i en serie om D´Artagnan, Gibbs, och hans vänner i Frankrike på 1600-talet. En bladvändare som är rolig att läsa.

Detta är en äventyrsberättelse för barn i åldern omkring 9 till 14 år, där både påhittade romanfigurer och verkliga människor från historien finns med. Man behöver inte ha läst de Tre Musketörerna för att följa med i handlingen men boken kan vara en bra introduktion till Alexander Dumas roman. Förutom att det finns spänning, finns här en beskrivning av livet på 1600-talet och om olika saker som skiljer mot ett liv på 2000-talet. Och det är mycket, till exempel tändstickor och bad.

Stuart Gibbs är en amerikansk författare som också arbetat som manusförfattare.

Text: Áslaug Myhrberg

BUS Slangbellan-pris går till Sanne Näsling

by

Sanne Näsling får debutantpriset Slangbellan för bästa debutbok i kategorin barn- och ungdomslitteratur 2011 för Kapitulera omedelbart eller dö (Rabén & Sjögren). Priset delades ut den 20 mars av barn- och ungdomssektionen inom Författarförbundet, BUS.

Juryns motivering lyder:

Sanne Näsling har med ett originellt språk och en stilsäkerhet långt utöver debutantens lyckats fånga tonårstidens mest intensiva, frustrerande och himlastormande sidor.

Sektionen för barn- och ungdomsboksförfattare (BUS) inom Författarförbundet läser varje år alla debutantverk inom barn- och ungdomslitteraturen i landet. 2011 granskades ett sextiotal titlar. Priset Slangbellan strävar efter att lyfta fram ”en unik röst, en litterär talang och en ny spännande kollega”. Vinnaren erhåller en handtäljd slangbella av författaren Kalle Güettler, ett vackert diplom av 2008-års pristagare Kristina Digman samt 30 000 kronor.

Övriga nominerade till debutantpriset var Nalla och Björn bygger en drake av Kajsa Lindström (Alfabeta) och Du borde vara här – min brors självmord av Jesper Bohm (LL-förlaget).

Läs även andra bloggares åsikter om , ,