Metallica vägrade träffa Sydsvenskans journalist för en intervju. Anledningen tros vara att journalisten när han skrev om Metallicas nya skiva nämnde en bootleg som fanns att hitta på ett piratställe på nätet. Enligt Aftonbladet:
Universal Musics vd Per Sundin ser allvarligt på händelsen:
– Recensenten hänvisar till en bit-torrent där någon har förvanskat låtarna. Recensenten berättar exakt var man ska gå för att göra något som helt bryter mot upphovsrättslagen. Det är inte bara en illegal fil, utan även en förvanskad fil. Recensenten skriver dessutom att det är såhär skivan borde ha låtit, säger han till Dagens Media.
Eftersom vi på Kulturbloggen av och till skriver om piratsajter i positiv ton får vi väl förutsätta att vi aldrig får en intervju med Metallica heller.
Metallica är aktuella med sina nya skiva. Men det är kända också för att de är motståndare till fildelning och piratsajter. De om några borde väl ha råd annars att deras skivor spred sig också via fildelare. För övrigt verkar väl statistiken visa att de som lyssnar på musik genom att hämta låtar på fildelarsajter också köper musik och går på konserter i högre grad än andra.
Egentligen är det nog en bra marknadsföring att låtarna sprids via fildelarsajter.
Ännu mer idiotiskt än att vara motståndare till den spridningen är det när artisters filmklipp på YouTube inte är tillåtna att visa i bloggar. Ingen låter bli att köpa en skiva för att den går att lyssna på hos en blogg. Tvärtom: det är gratis reklam för artisten.
Här är Sydsvenskans omtalade recension av Metallica.
Här skriver Sydsvenskans chefredaktör om Metallicas vägran att träffa deras journalist.
Jag kan förstå skivbolagets ilska, men det vore samtidigt märkligt om recensenterna skulle låtsas som att internet inte existerade, och reflektionerna i Metallicarecensionen är helt relevanta. Egentligen är det inget konstigt med det.
Jag kan faktiskt inte förstå skivbolagets ilska. Det råder yttrandefrihet och vi måste få skriva och berätta utifrån den verklighet vi lever i. Det går inte att sopa Internet under mattan.
Men; det här får mig att tänka på ett inlägg häromdagen i Enn Kocks blogg, där han berättar om ännu en musikaffär som läggs ner i Uppsala. Jag tycker också det är tråkigt att musikaffärer läggs ned. Det är så mysigt att gå och rota bland skivor. När man haft en favoritaffär bland skivbutiker har det ibland också vuxit ram en relation till skivsäljaren, som Enn Kock skriver:
Det roliga med att handla på ett ställe som Musikörat har varit att man alltid har kunnat få sakkunnig hjälp: Den man har talat med har inte sett ut som ett X när man har frågat efter en ovanlig artist eller svåråtkomlig skiva, och har den skiva man frågade efter inte funnits inne, har man fått hjälp med att beställa hem den. Eftersom de här killarna har vetat vad jag är intresserad av har det flera gånger hänt, att de själva har föreslagit vad jag borde köpa. Och jag kan bara konstatera att de har haft god känsla för vad jag kunde tänkas vara intresserad av.