Fyra skådespelare och en regissör sitter på vita stolar med stora manuskript i händerna. Det är regissören Michael Attenborough som tillsammans med skådespelare på Almeida teatern i London och bland annat världsberömda skådespelerskan Cate Blanchett som producent tagit sig an Ingmar Bergmans ”Såsom i en spegel.”
På Lilla scenen på Dramaten fick vi se en läsning, då de läste igenom manuset till en föreställning som ska vara klar om ett och ett halvt år.
Den engelska titeln är ”Through a glass darkly”.
Visst är det grymt imponerande sättet de jobbar på. Nu, alltså ett och ett halvt år, före premiär, läser de manuset om och om igen för att sedan gå vidare och bygga på rörelser, scen med mera. Michael Attenborough läste scenanvisningar för att vi i publiken skulle kunna förstå omgivningarna till dialogen.
Attenborough berättade också att de är den första grupp som fått tillåtelse att göra en teaterpjäs av Bergmans film ”Såsom i en spegel”.
I publiken såg jag en hel del Dramatenskådespelare, som Stina Ekblad. Jag kan tänka mig att det är extra intressant för dessa skådespelare att få se sådana här besök, där de får se hur deras kollegor arbetar.
Pjäsförfattaren Andrew Upton och hans hustru skådespelerskan Cate Blanchett var inte på plats. Från början, när de fick rättigheterna att göra ett teatermanus av filmen, var det tänkt att Cate Blanchett skulle spela rollen som Karin. Men hon hann bli för lite för gammal för den rollen, sade Attenborough. Nu är Blanchett en av fyra producenter, istället.
”Såsom i en spegel” har av en del setts som Bergmans sätt att gestalta frågan om guds existens. I Alemedia teaterns version tycks den hamna med ett annat fokus.
DN:s Betty Skawonius har pratat med regissören:
–?Det är surrealismen som fascinerar mig, samtidigt som det är en mycket mänsklig historia: Smärtan hos en ung kvinna som lider av schizofreni och inte finner någon tillflykt i den verkliga världen. Hon är omgiven av tre män som borde vara de mest lämpliga att hjälpa henne. Men varken hennes far, hennes bror eller hennes make förmår att nå henne.
–?Jag är fängslad av hennes dilemma, valet mellan den verkliga världen som bara orsakar henne smärta och den andra världen där hon känner sig trygg, en värld som är kärleksfull, religiös, tydlig och erbjuder försoning.
Jag tycker föreställningen framför allt handlar om det svåra att leva tillsammans och att se varandra och att kärlek kanske är att kunna släppa greppet. Maken som älskar sin fru, som är sjuk i shizofreni, försöker febrilt att hålla henne lugn med medicin som gör henne lugn, men som samtidigt gör att hon inte känner sig accepterad som hon är. Att älska någon kan vara att låta den människan få gå sin egen väg, även om den leder bort från den älskande.
Konstnärens dilemma att konsten vänder honom/henne bort från de närmaste återkommer förstås, som så ofta i Bergmanföreställningar.
Namnen på de som deltar i Läsningen Through a Glass Darkly av hittar jag på Bergmanfestivalens hemsida.
Bergmanfestivalen har en blogg, jag har inte hittat något inlägg där om den här föreställningen, men besök gärna bloggen för att läsa om andra spännande händelser under dessa teaterspäckande dagar med Bergmanfestivalen.
Läs även andra bloggares åsikter om Bergmanfestivalen, teater, Dramaten, scen, festivaler, kultur