Gösta Berlings saga
Av Selma Lagerlöf
Dramatisering Runar Hodne
Dramatisering Cecilia Ölveczky
Regi Runar Hodne
Scenografi Magdalena Åberg
Kostym Maria Geber
Ljus Andreas Fuchs
Ljud Petter Samuelsson
Komposition, Musikarrangemang Jon Nilsson
Rörelseinstruktör Bernard Cauchard
Mask Katrin Wahlberg
Gösta Berlings saga är ett av den svenska litteraturens vidunderliga texter. Gösta Berlings saga är Selma Lagerlöfs debutroman, utgiven 1891. Berättelsen utspelar sig i Värmland under 1820-talet och kretsar framför allt kring den avsatte prästen och kavaljeren Gösta Berling och är en skildring av livet i Värmland under 1820-talet. Boken består av en inledning i två delar och 36 kapitel. Många kapitel bjuder på alternativa historier, där bipersoner skildras ingående och färgstarkt.
Det är en fascinerande berättelse med flera lager och som Horace Engdahl skriver i programmet för Stockholms stadsteaters föreställning: Att läsa Selma Lagerlöfs mästerverk är att en stund få vara sin egen mor och barn till sig själv.
Gösta Berlings saga bjuder också ett annat botemedel mot tvesynen, nämligen inspirationens eld, som magiskt förvandlar jämmerdalen till lustgård.
Verket är dock en roman, en saga, ett litterärt mästerverk – och att berätta något i litterär form är inte samma sätt att berätta i dramatiskt form på en teaterscen. Bitvis fångar föreställningen in mig totalt och jag blir helt slukad av karaktärerna och deras dialoger, konflikter och möten – men emellanåt är det rena transportsträckor då berättelsen framförs genom att någon av rollerna berättar istället för att handlingen då gestaltas. Det kan bli segt och är framför allt inte drama längre.
Senast ”Gösta Berlings saga” sattes upp på Stockholms stadsteater var 1973. Då gjordes titelrollen av Per Myrberg som nu 42 år senare återvänder för att göra en av kavaljererna på Ekeby. Per Myrberg är en i raden på den imponerande rollistan.
Gösta Berlings saga i regi av flerfaldigt prisbelönte norske teater- och filmregissören Runar Hodne på Stockholms stadsteater har en lång rollista med många duktiga skådespelare. Samuel Fröler som djävulen äger scenen, han behöver inte säga något eller ens röra sig, bara stå där och han utöver den mörka sidans makt. Åke Lundqvist gör en närmast shakespearsk underbar humorfigur med karaktären Örneclou, Sten Ljunggren är stark i rollen som brukspatron Melchior – ja in i minsta biroll är rollbesättningen mycket bra.
Orkestern är med på scen och har olika biroller – en smart och bra lösning. Musiken och orkestern är en av föreställningens största behållningar – bra musik som tillför och fördjupar berättelsen.
Scenlösningen är sparsam och snygg. I första akten – träd och i paus fylls stor del av golvet med vatten och skådespelarna får plaska i vått underlag.
Utan tvekan lär föreställningen vara årets kostymuppsättning på Stockholms stadsteater med alla dessa dräkter från 1800-talet, kvinnornas långklänningar och herrarnas kavaljeriska klädsel.
Selma Lagerlöf fick som första kvinna Nobelpriset 1909. Gösta Berlings saga, hennes debutroman, är en av svensk litteraturs största klassiker.
– Gösta Berlings saga har haft enormt inflytande på många plan. Bilden av Sverige är delvis formad av Gösta Berlings saga, men kanske framförallt bilden av Sverige i utlandet, säger Runar Hodne i ett pressmeddelande.
Jag såg inte föreställningen 1973, jag var ung och bodde inte i Stockholm då. Det skulle vara intressant att ha sett den. Det är svårt att överföra en bra litterär roman till scenkonst på teater – i den här föreställningen blir vissa delar av berättelsen stela då de olika karaktärer berättar handlingen istället för att den dramatiseras. Men då scenerna inte berättades utan dramatiserades sög föreställningen in mig helt och jag fängslades av spelet.
Handlingen utspelar sig i 1820-talets Värmland och en sak som var intressant för mig är paralleller till boken ”De förklädda flickorna i Kabul” av Jenny Nordberg om kvinnor som under sin uppväxt i Afghanistan klär sig i pojkkläder och lever pojkars liv. Kvinnor och män lever helt olika liv i Afghanistan och en kvinna får inte röra sig ensam ute på gator utan att ha en man som har kontroll över henne, hennes make, bror eller far. Under 1800-talet i Sverige var unga kvinnor på liknande sätt ägda av sin far och sedan av sin make.
MEDVERKANDE PÅ SCENEN
Gösta Berling Joel Spira
Majorskan på Ekeby Ann Petrén
Elisabet Dohna Sofia Ledarp
Märta Dohna Odile Nunes
Henrik Dohna Morten Løvstrøm Olsen
Marianne Sinclair Kirsti Stubø
Melchior Sinclair Sten Ljunggren
Gustava Sinclair Lilian Johansson
Anna Stjärnhök Maria Salomaa
Kvastflickan Happy Jankell
Anna Lisa Kerstin Steinbach
Sintram Samuel Fröler
Majoren Lars Edström
Kristian Berg Tomas Bolme
Beerencreutz Ralph Carlsson
Örneclou Åke Lundqvist
Liljecrona Anders Berg
Löwenborg Carl Kjellgren
Eberhard Per Myrberg
Fuchs Lars Lindholm
–
Musiker/Ruster Jon Nilsson
Musiker/Kevenhüller Anders Åkered
Musiker/Kusin Kristoffer Adrian Jones
Musiker/Patron Julius Leo Svensson Sander
——
Detta inlägg ingår i #blogg100
Dag 14