Död i rött och vitt
– mordvandringar med middag på Wenngarns slott den 21 februari 2015
Konceptet kring föreställningen baserar sig på s.k. ”comedy art theatre”. Det är en berättande spänningsform av lekfull teater för vuxna som vill ha lite intellektuellt motstånd i hjärnan och dessutom få njuta av god middag i en härlig miljö. En mordgåta spelas upp och vi kan följa olika karaktärer i olika rum och själva bilda oss en uppfattning om vem/vilka som är den skyldiga.
Föreställningen började i slottets bottenvåning med att vi indelades i grupper. Till dessa grupper tillgavs vi en rollkaraktär som förklarade lite manus, platsen, lätt kring karaktärerna och som vi till en början skulle följa. Vi fick också en penna och ett anteckningsblad, där det stod mer kring karaktärerna och där en bild på skådespelaren i sin rollfigur fanns. I häftet fanns också ett s.k. motiv- och ledtrådsschema, som var svårt att förstå. Jag tror att jag hade kunna minnas mer av berättelserna i varje rum om någon hade introducerat mig till hur schemat fungerade. Man förutsatte tyvärr att folk automatiskt förstod hur det var upplagt eller tidigare hade haft erfarenhet av det. Men alla vi som vara nya inför den här formen av gåtor, tittade lite förbryllat på varandra.
Spelrummen på Wenngarns slott skapade naturligtvis stämningar som inte på något sätt skulle kunna ersättas av vad som helst. Det är verkligen A och O för en historisk dansksvensk återblick kring krig och fred i 1600 talet. Det är klockrent att det spelas i miljöer som återspeglar det som skulle ha kunnat hända när delar av Danmark blev svenskt och där en överste mördas. Historierna fick otvivelaktigt sitt största lyft av detta fantastiska slott.
Skådespelarinsatserna var väldigt blandade, d.v.s. från utstående briljanta, till förvånansvärda tolkningar och överspel som inte gick ihop sig mot slutet. Historien kring karaktärerna i rummen var däremot mestadels intressanta, men ibland saknade man en tråd eller två.
Det som kändes mest besynnerligt i hela skådespelet, var att när mördaren/mördare hade avslöjats så kändes inte anledningen helt självklar eller motiverad. Syftet hade kunnat vara så mycket starkare och mer spännande om man bar skruvat till storyn något. Dessutom fick vi inte förklaringar till andra dödsfall som skett utmed vägen. Det gjorde att slutet blev ganska snopet platt. Dödligt trist, skulle jag vilja säga utan att vara för klichéartad. Jag hade velat ha en aha-upplevelse eller möjligen en wow-känsla. Den uteblev helt och jag kände mig något ”snodd på konfekten”.
Hela konceptet att åka ut till ett slott på landsbyggden, promenera runt med andra vuxna, leka en vuxenlek som kallas ”mordgåta” och sedan äta gott tillsammans är ju alldeles strålande. En sådan flykt från verkligheten behöver varje vuxen någon gång. Det fanns en hel del par som hade kommit och var där på ”lördagsmys” (från barn och vardagsliv). Dock skulle jag rekommendera att man mycket väl kan åka på en sådan här föreställning själv. För det finns nämligen alla chanser i världen att komma i samspråk med trevliga människor som du aldrig annars hade mött. För en gångs skull var det här konceptet inte normativt påtvingande och det krävde inte ett jämt antal kring bordet.