Aldrig tidigare har så många elektroniska akter samlats på Waterfront.
Sonár har spridit sig utanför hemorten Barcelonas gränser och har idag arrangemang världen över. Efter förra årets Stockholmsdebut var det återigen dags för Sonár Stockholm att ta plats under vintern; en tid vi vanligtvis kanske inte förknippar med festivaler. Den här gången hade den elektroniska festen förflyttats från Münchenbryggeriet på söder till Waterfronts betydligt rymligare kongress- och konferenscenter.
Även om portarna till Waterfront slås upp vid sjutiden, så börjar folk inte strömma in förrän senare på kvällen. De första akterna jag hann se var Nisennenmondai och Samaris, två trios sprungna ur Tokyos respektive Reykjaviks intressanta musikscener. Nissennenmondai framkallade med enkla medel ett lika hypnotiskt som malande sound med gnisslande gitarrer, pulserande basgånger och Factory Floor-doftande rytmer. Samaris, å andra sidan, kontrasterade med sitt mer lågmälda, isländskt trolska sound med en klarinett som fick kämpa för att göra sig hörd, och Jófríður Ákadóttir stundtals fängslande röst i fokus.
Det rådde heller inte brist på lokala programpunkter, efter att ha sett Lorentz leverera ensam på scen — en märkvärdigt då han mer eller mindre bara sjunger autotune-karaoke över sina egna låtar — hann jag även se lite av energikicken Elliphants, eller Ellinor Olovsdotter som hon egentligen heter, sprudlande uppträdande innan det var dags för Kindness att äntra den stora scenen. Senaste albumet, Otherness, som följde upp 2012 års debut World, You Need a Change of Mind, kanske kan tyckas lite mer abstrakt än vad vi är vana vid, men med Adam Bainbridge kan du alltid förvänta dig ett liveset maxat med funk, dansande bakgrundssångerskor (som under That’s Alright får spela förstafiol), och en stor dos publikinteraktion. Under avslutande Who Do You Love? gästades han – okej, kanske inte helt oväntat, men ändå till publikens förtjusning – av Robyn och dessförinnan hade han sjungit House från ute i publikhavet!
På lördagen låg, med akter som SBTRKT, Nina Kraviz och Paul Kalkbrenner som dragplåster, om möjligt ännu större fokus på elektronisk musik. Men för min del stavades höjdpunkten Shura. Den ryssättade London-bon imponerade med sin synthdrivna blandning av R&B och 80-talspop. Låtar som Touch och Indecision tillhör helgens mest självklara pophits. Sonár fyller Stockholms behov för en vinterfestival med elektronisk inriktning, och om de även nästa år håller hus i Waterfront finns alla förutsättningar att utveckla en konferensdel på dagarna innan spelningarna sätter igång.
Du kan se vår fotograf Emma Anderssons bilder från Sonár Stockholm här nedan:
