Doldisen bakom Stockholm Folkfestival är en spindel i nätet för att det ska fungera, med artister, organisation och logitistik, PR. Hilda Sandgren, är den andra halvan av producentgruppen för festivalen tillsammans med Tomas Ledin och även om inte många vet vem hon är, är det en tjej som hunnit oerhört mycket i sitt liv. Vi träffas en av de varma dagarna på Medis, vi ska prata festival men jag vill också veta mer vem hon är – Hilda Sandgren.
Vi pratar och Hilda låter flyers från Festivalen ligga på bordet, Folkfestivalen är hennes hjärtebarn, en vågad satsning som blivit något av en succé på musikhimlen i Stockholm. Nämnas skall att Hilda satte artisterna på Västerviks Visfestival, det skrevs i ETC om den enda kvinnliga bokaren i musikbranschen, det finns en till, Hilda Sandgren.
Livet startade i Täby i en helt vanlig familj, nja nästan. Mamman hade dagbarn och under åren hann det bli 75 dagisbarn och ett otal kompisar, samt två bröder som samsades om utrymmet.
–Jag har fullt koll på hur många det var under åren 1976 till 86, säger Hilda som föddes 1975, och tillägger att hennes rum sällan var riktigt hennes eget, det fanns alltid andra barn där.
Hilda beskriver uppväxten som att hon försvann. Inte fick utrymme bland alla barn. Hon hanns liksom inte med och fick tidigt lära sig att klara sig själv. Vad gör barn som vill synas! Hilda valde teater, musik och så mycket som möjligt att vara hem ifrån. Första teaterutbildningen fick hon genom Fredrik Reinfeldts yngre bror, Magnus, som var teaterlärare i Täby. Teater ledde till musik, eget band och så småningom företaget MTA production.
I skolan var hon den tuffa och orädda, den som agerade mot mobbare och försvarade de svaga.
–Mamma har berättat att jag alltid gick emot alla som uppförde sig illa.
Teater var ett sätt att bli sedd. Att det blev musik/teater som styrde Hildas liv är en slump och absolut inget som kommit från familjen. Och vilka gener som påverkat har hon ingen aning om för ingen i familjen har sk kulturbakgrund.
Planen var att bli skådespelare. Tidigt var hon med och satte upp pjäser, skrev och producerade. Parallellt gick hon på gymnasiet, hade en mängd arbeten och var hemma så lite som möjligt. Anton Tjechovs “Måsen” var en favorit och
Företaget MTA startade hon som 23 åring, med idén om att sätta upp pjäser i avvaktan på att komma in på Dramaten. Men det blev ingen Dramaten. Däremot kom MTA att bli ett litet, men välrenommerat artistbolag där Sofia Karlsson blev hennes första kända artist.
Hilda styrs av spelglädje, i det ingår att älska repetitioner och förberedelser. Hela grundtanken är att göra allt så grundligt som möjligt. Repetition är ledordet. Vill man inte träna och bli bättre, vilka drivkrafter finns då och inget är gratis för att nå framgång. Den hårda teaterdiciplinen passar henne perfekt.
Efter många år på egen hand, fick hon jobb på ett stort produktionsbolag där hon skötte artistbokningar, turnéer mm. Jobbet var lärorikt, men artisternas tillvaro var inte riktigt som tänkts. Vissa var rädda och ville inte stå på scenen och framför allt saknades ambitionen att repetera och förbereda sig inför scenuppträdanden. Engeri och spelglädje var bristvara.
–Jag har stora krav på mig själv och ser helst att dem jag jobbar ihop med drivs av samma tanke. Artisterna som finns i mitt bolag är människor som drivs av att utvecklas, bli bättre, har spelglädje. Sofia Karlsson hade exakt det jag sökte och när jag fick frågan om att boka henne och lansera skivan “Svarta Ballader” kändes det helt rätt. Sofia hade energi och driv. Hon passade in i mitt concept.
Efter tiden på produktionsbolaget jobbade Hilda med Joe Labero, där träffades två själar och en tanke.
–Det var oerhört lärorikt. Han älskade att förbereda och repetera. Han hade samma energi som jag, samtidigt som Joe var oerhört ödmjuk inför sitt jobb. Vi var bl.a. i Ryssland, inte helt lättarbetat och jag kom att stanna där hela tiden som showen pågick. Tre år jobbade vi ihop och det var min absolut bästa läroperiod.
Det var också då som insikten kom, att skulle man bli bra, måste man nischa sin verksamhet.
Hilda var defenitivt ingen folkmusikeranhängare men det var där som kärnan av artister plockades. De artister som idag finns i hennes “stall”. Det som förenar, förklarar Hilda är att de präglas av spelglädje, utveckling. Där finns energi. Själv lyssnar jag på all musik och min egen musikstil är inte folkmusik.
Den energi och kraft som finns i “Stockholm Folkfestival” där hon för andra året är delproducent bygger på lång erfarenhet och uthållighet. Begreppet leverera är mångtydigt. Inte yta utan djup och engagemang.
–Det var Esbjörn Hazelius som också är listad hos mig som tipsade Tomas Ledin redan första året. Vi träffades som hastigast men jag valde att vara iakttagare det året för att se vad det skulle bli. Jag har lärt mig att vara försiktig och ett litet bolag som mitt måste tänka och planera noga. Det är stora pengar trots allt.
Folkfestivalen föll i god jord, Tomas Ledin såg i Hilda en skicklig medarbetare och förra året var hon delproducent till ett arrangemang som fick enormt bra mottagande.
Hamnar man i skuggan av Tomas som Hilda?
–Nej, skrattar hon, inte alls. Vi kompletterar varandra. I publika sammanhang är Tomas dragplåster och jag har min del. Vi gör ett bra jobb ihop.
Men alla festivaler måste utvecklas, därmed inte sagt bli större. För stort blir som Peace and Love, det faller. Det handlar mer om att skapa kontinuitet. Som Sweden Rock, det kan bli mycket större men man väljer att utveckla inom de nuvarande ramarna, säger Hilda.
Årets Folkfestival är en dag längre. Temat är Västafrika och Brasilien. Raden av artister sträcker sig från Arja Saijonma till Sven-Bertil Taube, romsk dans/musik och givetvis konst. Satsningen på Taubespelen på söndagen är nytt.
En festival förklarar Hilda, måste göra människor delaktiga. Man ska kunna utföra, njuta, lyssna – allt på en och samma arena. Därför är det t.ex. inte bara konstutställning utan också möjlighet för besökare att själva måla. Eller varför inte testa att spela fiol, lära sig dansa.
Hon myntar uttrycket “Festivalisera” det skall finnas något för alla, liten som stor.
Det finns något som gör att eventkunskap lever vidare. Hilda pratar gärna om “Learning by doing”. Den väg hon själv valt. Under det kommande året kommer några musiker att kunna gå i skola på MTA i eventkunskap. Förutsättningen är att man är aktiv musiker. För ytterst handlar det om att arrangörer och utövare ska ha kunskap och förståelse om varandras arbete. I utbildningen ingår självklart att repetera, ordna konserter och slutligen också kunna boka och skapa musikaliska event med andra artister.
Hur mycket kan verksamheten utvecklas? Tja, Hilda ler stort. Det beror ju på vilken energi och vilket driv man har. Folkfestivalen kan utvecklas långt. Nya förmågor kan lära sig ta över.
Det handlar inser jag om inspiration, spelglädje och att dela med sig. Energi. Sedan får vi se vad publiken i den gamla slottsparken tycker. Vi avslutar vårt samtal.Solen skiner över en stekande Medborgarplats. Hoppas lite av solen stannar kvar till Festivalen. Innan vi skiljs åt lämnar hon över en bunt med flyers för festivalen. Du kan väl dela ut där du kommer åt, säger hon.
PS. Om man lite snabbt kollar könsfördelningen av årets artister, är det en jämn fördelning och det är allmänt känt att inom vis- och folkmusik är det betydligt mer rättvist fördelat mellan män och kvinnor.
Folkfestivalen startar den 7 augusti och avslutas södagen den 10:e. Det är tredje året som det anordnas en folkfestival i Stockholm.
Text: Anne Skånér
Men den bilden var inte snäll att lägga upp.
Hon ser ju mycket piggare och absolut inte så där trött ut.
Amatörmässigt eller elakt.