Swede heter egentligen Jan Andersson och är en revolverman som tjänar bra med pengar på att skjuta kriminella som har skottpengar på sitt huvud. I de flesta ögon är han en hjälte – men inte för de hämndgiriga religiösa tre systrar som tar sig fram i Vilda Västern, totalt fixerade på att hämnas något denna Swede en gång gjort.
Detta är upplägget i en underbart skriven berättelse om svenskar i vilda västern av Pauline Wolff.
Författaren kryper in i olika människors tankar och berättelsen förs fram genom att olika karaktärer berättar utifrån sin syn.
Medan allt blir läskigare och läskigare.
Bonniers förlag berättar om författaren och om boken:
Pauline Wolff väckte stor uppmärksamhet och beundran med sin debutroman Bilder av Malin, en poetisk och detaljskarp skildring av en flickas väg mot vuxenlivet. När hon så gav ut sin andra roman, Vi är Luftens Drottning, blev en del läsare häpna, och kanske besvikna; här fick samtidsberättelsen vika för en mörkt skimrande saga, om ett mytiskt tidlöst skepp. Andra häpnade inför berättelsens ovanliga kraft och förtrollning – Maria Schottenius som recenserade boken i DN skrev bl.a. att Wolff ”skapat ett handsytt språk” åt sin historia, och att hennes roman ”lever i ett hav av stora berättelser, men liknar ingenting annat. Den har uppfunnit sig själv.”
Något liknande skulle kunna sägas om Pauline Wolffs nya roman, för vem väntar sig en västernberättelse av en svensk kvinnlig författare – år 2009? En västern vi aldrig läst eller sett förut, med tre religiösa, skönsjungande och hämndlystna systrar i huvudrollen – som försöker skipa sin egen rättvisa i en värld där de svaga vanligtvis går under.
Wolff berättar naturligtvis också om en hjälte – som fångar efterlysta och ger upphov till legender om mod och oövervinnerlighet där han drar fram – men lika mycket om utsattheten på prärien, på de ödsligt belägna gårdarna och i de små ruckliga städerna; och framför allt får vi vara med om händelserna ur kvinnornas och barnens perspektiv.
Revolverhjälten Swede, hans syster Katie och deras forna grannar systrarna Steen är svenska nybyggare på Montanas slätter. Här ingår de i ett drama som antar formen av en antik tragedi, där besattheten och vedergällningen måste följas till sitt oundvikliga slut, och där gränsen mellan ond och god blir allt mindre tydlig.
Pauline Wolff må ha Mobergs Utvandrarsvit, McCarthys Gränstrilogi och otaliga cowboyfilmer med sig i bagaget, men här har hon skapat något alldeles eget av vilda västerns stoff; en dovt hallucinatorisk historia med ett språk lika betvingande som systrarnas sång.
Berättelsen är spännande, men det framför allt för dess litterära suggestiva språk som jag fångas in i miljön. Det är som om jag är där, hör de olika personerna berätta, som om jag kan tjuvkika in i deras tankar.
Pauline Wolff måste ha varit i Vilda Västern en gång i ett tidigare liv, för hur bär hon sig annars åt för att fånga miljön och lukterna och ljuden? Det känns som jag är där, via boken.
Jag läste att DN:s recensent tyckte boken var bra, fast den inte räckte ända fram. Jag kan förstå hur de menar, för det är oerhört svårt att få till en trovärdigt slut. Jag vill inte att den här texten ska vara någon spoiler så jag tänker inte säga mer om detta. Mer än att även om allt kändes oundvikligt fanns det en överraskande knorr i slutet.
Här berättar Pauline Wolff själv på sin hemsida om hur hon jobbat med boken.
Swede
Författare: Pauline Wolff
Utgivningsdatum: 2009-03-27
ISBN: 9789100121648
Recension i Expressen
Recension i Smålandsposten
SR berättar om boken
Recension i Svenska Dagbladet
Recension i Dagens Nyheter
Andra bloggar om: böcker, recension, litteratur, Swede, Pauline Wolff, Bonnier, Vilda Västern