Efter en turbulent period då det ett tag såg ut som att Zack Snyders (att han är mannen bakom mastodontrullen 300 är väl ingen större tröst) filmatisering av Alan Moores grafiska mästerverk Watchmen inte ens skulle nå biograferna har filmen som aldrig skulle komma haft svensk premiär. Frågan på allas läppar är hur väl filmen klarar övergången från grafisk novell.
I mina ögon är det här en fläckfri återberättelse av originalet. Vissa scener är som direkt tagna ur serierutan, medans behållningen ligger i de tillfällen då vissa detaljer lagts till. Den uppmärksamme kan exempelvis i introt, som för övrigt är bland det häftigaste jag sett på länge, se hur Village People poserar tillsammans med David Bowie i Ziggy Stardust-kostym utanför Studio 54.
Jag är fortfarande tveksam huruvida det här är det rätta mediet för Watchmen. Vissa saker kan inte vävas samman på samma sätt som i fåtöljen hemma med en kopp te och seriehäftet i handen. Det är förståss bara en småsak men att den parallella pirathistorien ”Tales of the Black Freighter” är helt borttagen i filmen är lite tråkigt även om det kanske hade behövts ytterligare någon timme när två timmar och fyrtio minuter redan är rätt så långt för en biofilm.
Om du har läst originalet så har du säkert tänkt gå och se filmen (om du inte redan har sett den). Har du inte läst originalet tycker jag att du ska göra det först och sen gå och se filmen för det är i särklass en av de bästa serietidningsfilmatiseringarna jag har sett.
Relaterat: DN1, DN2 och DN3 och SVD och Filmtipset och Aftonbladet.
Andra bloggar om: film, Watchmen, filmrecensioner
[…] Detta är en av Kulturbloggens två recensioner om samma film. Här är den andra recensionen. […]