Miguel, Arena Stage
Roskildefestivalen 7 juli 2013
Betyg: 4
Efter att resten av bandet – som i Miguels frånvaro tyvärr har en tendens att framstå som aningen töntiga – dansat runt på scen till tonerna av Daft Punks sedan länge uttjatade sommarplåga Get Lucky kliver han fram och varje liten rörelse talar om stjärnglans när den uppstickande R&B-sensationen intar Roskildefestivalens näst största scen under söndagskvällen. Karisman, rörelsemönstret och det nästintill överdrivna poserandet påminner om en ung Prince medan det knappast är en överdrift om jag säger att falsetton, lika passionerad som soulig, är gudabenådad – varenda ton möts av jublande skrik.
Glädjen, naturligheten i att stå på scen och villigheten att bjuda på sig själv gör att tjugosjuåriga Miguel, som ifjol gav ut sin blott andra fullängdare Kaleidoscope Dream, lätt kan misstas för en betydligt mer etablerad artist, men om de akter som agerat headliners på Arena Stage tidigare under festivalen – Animal Collective, Crystal Castles och Sigur Rós – har haft en stor betydelse för 00-talets musikaliska klimat så har Miguel definitivt framtiden framför sig. Det känns nästan som han relativit obemärkt smugit sig fram för att – möjligtvis vid sidan av Frank Ocean och The Weeknd – axla rollen som R&B-världens mest intressanta namn.
Om genren det senaste decceniet kunnat klandras för sin kommersialism, det mesta har liksom känts fabricerat, så har den i och med artister som just Miguel på senare år fått ett uppsving – och låttitlar som Pussy is Mine till trots handlar Miguels mellansnack snarare om att män borde vårda sina flickvänner och inte ta dem för givet. Höjdpunkten blir när han avslutar ordinarie set med Adorn som antagligen är hans hittills finaste ögonblick, då känns det som att en stjärna – i ordets sanna bemärkelse – är född.
Här är fler bilder från spelningen:
