Animal Collective, Arena Stage
Roskildefestivalen 4 juli 2013
Betyg: 3
Det är en känsla jag inte riktigt kan skaka av mig, att alla våras favoritdjurkollektiv står inför ett vägskäl – åtminstone när det kommer till att spela live. Som jag ser det finns det två möjligheter; antingen kan de behålla sin lekfullhet, den där experimentlustan som präglat så mycket av det de har gjort – eller så kan de, likt de flesta andra band här i världen, morfera och helt enkelt bli ett ”greatest hits-band” som ångar på i låt efter låt för att ge fansen vad de vill ha. Just nu känns de som ett mellanting.
Ironiskt nog är det i deras kändaste låtar, jag tänker i synnerhet på Brother Sport och The Purple Bottle som de avslutar sin knappt 90 minuter långa spelning med, som det bjuds på mest improvisation. Som bäst känns de som ett gäng lössläppta ungar höga på socker – en ytterst befriande och smittsam galenskap.
Under denna pågående turné – då scendekorationen är denna gigantiska mun av tentakler – har jag hunnit se dem tre gånger, och trots att låtlistorna har varierat i förhållandevis stor utsträckning så har känslan efteråt alltid varit densamma – nämligen att det är under konsertens andra hälft, då fokus legat på lite älde ”hits”, som bandet varit som friast och stämningen varit på topp. Låtar som Applesauce och Today’s Supernatural från förra årets Centipede Hz är visserligen charmiga, men då ser jag hellre att de prioriterar Peacebone som de ju faktiskt soundcheckade tidigare under dagen, för det är då Animal Collective gör vad de kan bäst, det är då de förser oss med nyckeln till en värld fylld av kakofoni och barnslig glädje. Tyärr är det inte alla som stannar kvar spelningen ut.
Här kan du se ytterligare en bild från spelningen:
