Okej. Jag stod bland en hel drös lyckliga människor och lyssnade på när en tiotusenhövdad kör sjöng den svenska nationalsången under ledning av metalbandet Sabaton. En person intill mig sa att han hört på nyheterna hur en kulturjournalist sagt på teve, att det var rasism att sjunga nationalsången. Att det var fel av Sweden Rock Festival att låta dem spela den och att det var något som invandrare kunde ta illa vid sig utav.
Jag blev lite tagen av den informationen och sökte mig till presstältet för att ta reda på mer. Svenska Dagbladet skrev tidigare i eftermiddags en liten snutt om den här situationen. Beskedet att svensk historia och att nationalsången inte ska tillåtas tillhöra någon grupp är besked nog för mig. Om vi släpper nationalsången och nationsfirandet till främlingsfientliga grupper har vi tappat all värdighet i fråga om en kulturell och mångnationell bredd.
Personligen kunde jag inte bry mig mindre om svenskt firande. Det är en tragisk och bisarr historia om en krigisk stormakt med galna kungar som för hundratals år sedan försökte erövra Europa. Det är verkligen inte något som jag tycker är värt att vare sig hedra eller ”åminna”. Om mitt lands namn ärat flög över jorden för 300 år sedan, är fullständigt irrelevant i år. Men om vi som folk inte tillåts vara lite glada över att vi har ett land, en flagga och en liten visa att sjunga på, spelar vi nationalisterna helt i händerna och det är värre än hur många och vilka nationalister som tar plats i landets parlament. Kulturkoftorna är nazisternas främsta varumärkesfrämjare. Det borde det ha i åtanke en stund, och sedan skämmas.
Elisabeth Höglund, ni vet hon med frisyrernas frisyr, skriver i Aftonbladet att nationalsången borde skrotas eftersom andra versen handlar om stormaktstiden. På sätt och vis kan jag hålla med henne. Men även den första versen är inaktuell och ganska löjlig. Sen när är vi ”fria” nog att sjunga om det som en del av vår nationalitet? Men visst borde det vara aktuellt med en bättre nationalsång om man tänker så. Problemet är väl närmast själva begreppet nationalsång i så fall. Jag menar. Vem bryr sig?!?
Jag struntar i om jag lever och dör i Norden, eller i Sverige för den delen. När jag dör blir jag jord (eller en blomma i bästa fall), om jag dör i svensk, nordiskt eller what ever jord lär inte bekymra mig då och det bekymrar mig inte nu.
Sverige spelar EM-fotboll och de flesta av oss som bor här kommer heja på vårt svenska landslag med Zlatan Ibrahimovich som frontman. Ibrahim är det arabiska namnet på stamfadern för tre megastora religioner, Abraham. Alla tre härkomna från mellanöstern. Ibra själv har härkomst från Balkan. Men när han skjuter mål för Sverige mot Ukraina, Frankrike och England är han VÅR snubbe. Därför och av många andra anledningar kan vi heja på Sverige och vi kan sjunga nationalsången med metalkomp. När dårfinkar spelar nazister i händerna med pueril argumentation visar de bara att det inte fattat något.
Sabaton får 4 plus i Kulturbloggen recension. Sverige får också en fyra. Bara så ni vet.
Läs även andra bloggares åsikter om Sweden Rock Festival, Sabaton, nationalism