Den danska teatern Caféteatret i Köpenhamn ska sätta upp den norske massmördaren Anders Behring Breiviks manifest i sommar. Bakom uppsättningen ”Manifest 2083” står den danske dramatikern och regissören Christian Lollike som med pjäsen vill försöka förstå varför ”en förhållandevis normal man kunde göra sig skyldig till ett så grovt brott”, rapporterar Göteborgsposten.
I Norge är reaktionerna starka mot detta. Verdens Gang berättar:
Ragnar Eikeland, leder for støttegruppen for berørte etter 22. juli i Hordaland, reagerer sterkt. Han mistet selv sønnen Tore Eikeland på Utøya 22. juli.
– Dette er stå støtende at jeg egentlig ikke har ord. Det blir en ekstra belastning for oss å vite at dette blir fremført av skuespillere mens rettssaken pågår, sier Eikeland.
Rapport tog upp situationen i kvällssändningen, 19.30, idag (19 januari) och den danske regissören Christian Lollike intervjuades där och menade att det är viktigt att göra det här nu. Han vill tränga in i Breiviks tankar för att förstå hur han kunde utvecklas på det sättet. Kritiska röster menar att det är för tidigt, det är bara ett halvår sedan massaker hände.
Teaterchefen på Det Norske Teatret i Oslo, Erik Ulfsby, uttrycker också sitt förakt för teaterplanerna:
– Breiviks mål har varit att sprida budskapet i manifestet, och det gjorde han genom att döda all de här människorna. Det lyckades för honom! Genom att ge ännu mer uppmärksamhet åt manifestet agerar man som nyttiga idioter och dansar efter Breiviks pipa, säger han.
Det är inte förstå gången som konstnärer vill göra fiktion av Norges nationella trauma. I höstas cirkulerade en trailer på nätet för en film om massmordet på Utøya av en amerikansk regissör.
Det är lätt att förstå de norska reaktionerna. Breivik har förstått mångas liv, inte bara de han mördade utan alla deras vänner och anhöriga får leva resten av sina liv med förlusten av dem. Å andra sidan är det viktigt att kunna tala om vad som hände och försöka begripa något som egentligen är obegripligt. Hur kan en människa bli en massmördare? Teater liksom all kultur är verktyg för att gestalta och fundera kring existentiella frågor. Jag vill ju hellre att en seriös teaterman gör detta än att en Hollywoodproduktion tar tag i det.
Mer relaterat:
Verdens Gang och Dagens Nyheter.
Läs även andra bloggares åsikter om Breivik, manifest, teater, Caféteatret, Köpenhamn