Kulturbloggen befinner sig på klassisk mark. Sveriges mest anrika festival har återuppstått och de första rapporterna tyder på succé med tusentalts besökare. Men en genomgående trend under första dagen är att artisterna spelar inför betydligt färre personer än vad de flesta hade räknat med, vilket naturligtvis beror på regnet. Ett glädjande besked är att banden överlag levererar. Här kommer våra första recensioner från festivalen.
Band: The Drums
Scen: Green Stage
Betyg: 4
Jonathan Pierce och hans manskap såg som vanligt lika charmiga och bekymmerslösa ut trots att regnet började bli outhärdligt och att antalet personer i publiken var nästintill oförskämt få. Men regnet hindrade inte den trogna skara som dykt upp från att sjunga med i så pass somriga låtar som Best Friend, Let’s Go Surfing och Forever And Ever Amen. Bandet passade även på att hylla svenska The Embassy som också spelar på årets Hultsfredsfestival.
Vi ser alla fram emot den kommande skivan som släpps i september, och enligt bandet själva ska vara mörkare än debutskivan från förra året. Nya singeln Money är en favorit men det är den kanske mest otypiska The Drums-låten Down by the Water som är spelningens höjdpunkt.
Sämst? Regnet.
Band: Foster the People
Scen: Red Stage
Betyg: 4
Influgna från Los Angeles stränder gjorde Foster the People en Sverigedebut som bäst beskrivs som professionell. Iförda skjorta och slips gjorde de ett välpolerat intryck. Det märks inte att Mark Foster, bandets sångare och huvudsakliga låtskrivare, har problem med halsen för rösten låter lika fantastisk som på skivan. Även om konserten håller en förhållandevis jämn nivå så är det de två sista låtarna Pumped Up Kicks och Helena Beat som publiken går igång på. Jag var knappast ensam om att dra en lättnadens suck över att scenen var placerad under ett tält vilket innebar att regnet inte längre var ett irritationsmoment.
Sämst? Att det krockade med Cut Copy.
Foto: Oda Carlsson