När Kiss var i Stockholm förra gången var flera av Kulturbloggens bloggare på plats. Och var väl lika besvikna som de flesta av deras fans, som aldrig kom igång.
Kiss var med som en parodi på sig själv.
Så vi lämnade walk over den här gången.
Jo, för att vara ärlig är ingen av oss på Kulturbloggen stora fans av Kiss, men vi tycker ändå det är givande att se stora legendariska band och artister.
Uppenbarligen borde vi ha gått den här gången.
Spelningen får godkänt, tycks det. Aftonbladets Marcus Grahn ger betyg 3:
Paul Stanley slarvar i sången, ”Love gun”-melodin vrids som vanligt ur led, men samtidigt verkar han ärligt engagerad, snurrar på ryggen på sätt jag sällan ser andra 58-åringar i min närhet göra. Och när han leende ryggdunkar Tommy Thayer inför ”Lick it up” måste jag undra:
Kan de verkligen tycka att det här är roligt? På riktigt? Fortfarande?
Viktigare är frågan om man som publik tycker att det är roligt.
Jag smeker min egen haka och a-n-a-l-y-s-e-r-a-r:
Jo, det är väl okej.
Här har Aftonbladet en mängd bilder från spelningen.
Bloggaren på Lunki and Sika var där och verkar mycket nöjd:
I’m back on the bus and the trip back to Umeå has just started. I’m tired but I’m leaning back in my seat with a big smile on my face remembering last nights Kiss Sonic Boom concert.
Best moment: Gene Simmons spitting blood and flying up above the magnificent stage.
Relaterat: Dagens Nyheter
Läs även andra bloggares åsikter om konserter, hårdrock, Stockholm, Stadion, Kiss