24.000 FLER PÅ 30 ÅR. Samtidigt som barnen i Stockholm blivit fler har de naturliga lekytorna minskat, bilarna ökat och nästan två tredjedelar av stans parklekar försvunnit.
Det är tråkigt att barnens lek trängs undan. Det är också tråkigt att sådant inte bevakas mer i tidningar och så sällan rapporteras om. Vad är egentligen viktigare än att barnen får växa upp bra och får utrymme för lek? Att få frisk luft och gröna träd. Parker och grönytor behövs inte bara för barnen, förresten. Alla mår väl bättre med mer grönt omkring sig.
SvD:s kartläggning visar att bilarna i trafik på Stockholms gator under samma period har ökat med 60 procent. Trafiken är ytterligare en orsak till att barnens utrymme krymper.
Andra bloggar om: Stockholm, barn, miljö, parker, grönt, lek, bilar, avgaser, asfalt
Här gäller det ju också att tänka rätt. I artikeln kritiseras ”förtätning” och att man bygger bort ”gluggar”.
Detta förenklade tänkande vänder jag mig mot. Gluggar har inget som helst berättigande i en stad. Alla ytor bör användas.
Det innebär inte att man bör bygga hus på alla ytor, vissa ytor (fler än vad som idag finns) bör omvandlas till parker i ett urbant sammanhang. Och en del gluggar bör naturligtvis byggas igen för att laga sår i stadsväven. Motorvägar bör grävas ner eller däckas över så att samband mellan stadsdelar kan skapas.
Vad vi absolut INTE får göra är att tänka ”ni skall vi bygga för barnen” och göra om modernismens misstag, att skapa döda sovstäder med bostadshus utkastade på gräsmattor. Forskning visar dessutom att människor både uppfattar sig ha tillgång till, och använder, grönytor mer i städer än i modernistiskt planerade förorter. Det finns också idag en stor outnyttjag potential på våra innergårdar. Dessa är idag tyvärr ofta asfalterade döda ytor. I nybyggen bör man planera för gröna innergårdar med plats för lek och i befintliga områden bör man titta på var det finns innergårdar som kan förbättras.