Av Johan Svensson
Koncept & regi: Johan Svensson
Dramaturgi: Matthew Short
På scen: Johan Svensson och Linus Nilsson
Uppsättning på turné, gästspel på Cinnober teater 26-27/9 2023
Teater Dictat betonar enligt uppgift relationella, existentiella och queera aspekter, något man gör i såväl nya texter som klassisk dramatik. Drivkraften består i att utmana den traditionella heteronormativa teatertraditionen, en drivkraft som vid det här laget delas av åtskilliga frigrupper. Sedan starten 2005 har man sin hemvist i Varberg, men verkar också såväl inom vårt land som internationellt. Konstnärlige ledaren Johan Svensson säger sig vara nöjd med hur kommunen satsar på kulturen, att den tillmäts ett orubbligt värde. Som kuriosa kan skjutas in att jag senaste åren firat midsommar i Varberg, ibland tar pendeln till kulturevenemang i Kungsbacka och att mina föräldrar köpte sommarstuga norr om Falkenberg på 60-talet. Och längs kustvägen till Halmstad finns vid havet två smultronställen jag genom dem upptäckt.
Den du är lanseras som en poetisk produktion vars tematik kretsar kring att vara fången i omständigheter. Mot en fond av rationalitet, biologisk såväl som sociologisk, skissar frigruppen fram porträtt ”av två män som tvingats samman i skuggan av en pågående katastrof”. Det handlar om att acceptera livsbetingelser, men också lusten att förändra dem och vilja rymma från alltför krävande villkor. Hur kunna existera som sig själv, göra skillnad? Inspiration till manus kommer bland annat från fenomenologi och Moseböckerna.
Kammarspelet pågår knappt en timme i den idealiska black box vid Masthuggsterrassen i Göteborg där Teater Cinnober huserar. Ser den första av två föreställningar tidigt på kvällen under tisdagen. Råkar vara ganska glest med publik. I en pjäs med kal dekor laboreras desto mer med ljus och mörker. Vad som börjar i det becksvarta lyses gradvis upp med ideliga variationer, genom platsbyten av utplacerade LED-dioder(?) vilka apteras på en svart stålformation. Uniformerade Johan Svensson agerar i egenskap av lite diffus vakt, medan Linus Nilssons rollfigur introduceras med en huva över ansiktet. Ett överläge och därmed automatiskt en underordning etableras, ger upphov till uppenbara associationer. Begrepp som trygghet, kris och behov ventileras. Tjänstemannen hävdar försåtligt: ”Vi tror inte på brutalitet, vi är en mild regim”. Två konkreta exempel kan iakttas, handlingar som påtagligt gynnar den utsatte. När kammarspel tar fasta på dramatisk nerv, undviks statiskt berättande. Därför ska man inte ta för givet lanserade maktförhållanden kommer bestå.
Texten, som intrikat mixar konkretion med semantik och filosofiska utläggningar, levereras på fler sätt än i dialogform. Vid flera tillfällen hörs en inspelad speakerröst i ett mässande tonfall, ibland ackompanjerat av en viskande röst. Därtill bryts intrigen i två monologer som finurligt ifrågasätter, vänder och vrider på idiomatiska uttryck. En annan lek med språket avser något som alla har, men som inte alla är. Sug på den gåtan. Offret tvingas utstå miniföreläsningar om inre och yttre fenomen och förnedrande påstående om moderskärlek.
Iscensättningen är som väntat konsekvent skickligt utförd, rytmiskt uppbruten i fascinerande övergångar. Karismatiska skådespelare övertygar, kuggar i varandra perfekt. Som framskymtat hålls intrigen med dess förgreningar, stundtals på en ganska abstrakt nivå. Att det inte finns särskilt mycket att hänga upp sin betraktande blick på, gör längden på kammarspelet till en av dess styrkor. Men att lansera detta brottande med manlig existens som halländsk dramatik, känns som orimlig marknadsföring även om den tillkommit i landskapet på Västkusten. I höst är Johan Svensson aktuell i en produktion hos ett danskt scenkonstkollektiv.