Den tysta flickan
Betyg 4
Svensk premiär 7 april 2023
Regi Cola Bairéad
En liten pärla om varm mänsklighet.
Filmen om Cáit (Catherine Clinch), den tysta flickan som hellre gömmer sig än söker närhet, är sorglig. Om en familj där en förälder är mer en opålitlig slarver än vårdande förälder. Det är en totalt dysfunktionell familj med en mamma som sänder iväg barnen till skolan utan matsäck i ett samhälle där barnen inte får mat i skolan. En pappa som är en slarver och låter mamman i sin nonchalans och släppet låta barnen gå utan kärlek. Det sätter sin prägel på familjelivet och ingen orkar bry sig om barnen.
När Cáit skickas till mammans kusin Eibhlin på landet ändras hennes liv. Plötsligt finns någon som bryr sig om henne och hennes vilja. Som frågar vad hon vill och är glad för hennes sällskap. Hon deltar i alla sysslor och närmar sig sakta också Eibhlins make Seán. De är ett medelålders par som har haft en stor sorg i livet.
En sommar skall hon stanna och inte bara hennes utan även värdparets liv ändras.
Historien är efter en bok av Claire Keegan. Utan stora åthävor är det här en film som värmer och med små medel skildrar vad kärlek och omtanke kan ge. Sakta hittar personerna varandra. Utan att något dramatiskt händer skapas en berättelse som griper tag i våra känslor. Det kunde lätt ha blivit som en veckotidningsnovell men genom berättartekniken och tempot har det blivit en realistisk historia. Förtroendet och känslorna växer fram och Cáit förändras till en annan flicka.
Fotot är suveränt och låter oss förstå saker och känslor på ett djupare plan och ofta ur barnets synvinkel.
Det iriska språket känns ovant och lite lantligt liksom livet på gården med alla sysslor.
Carrie Crowley som gör Eibhlin och Andrew Bennett som Seán och de blir tillsammans med Cáit en lycklig trio. Det gripande slutet gör att man väntar på en fortsättning.