Det stormar lite i medier kring att en del riksdagsledamöter har andra jobb också. Andra jobb som de sköter samtidigt som de har god ekonomisk ersättning för att de har sina riksdagsuppdrag.
Borde det förbjudas?
Aftonbladet tar upp fallet Bodström:
Thomas Bodström har fakturerat 1,7 miljoner som advokat – på mindre än två år.
Nu ska Socialdemokraterna se över sina regler om riksdagsmännens extraknäck.
– Det finns det skäl för alla partier att göra, säger gruppledaren Sven-Erik Österberg.
En sak jag reagerar på: det verkar alltid vara så fult att tjäna pengar. Jag förstår inte det. Om någon tjänar pengar, då betalar han/hon ju mer skatt och tillför samhället mer resurser. Så vad är problemet om några är väldigt energiska och utför mycket?
Ett problem kan ju vara att deras familj inte ser dem så ofta. Men det måste väl ändå var upp till dem själva att besluta om.
Hinner de utföra sitt uppdrag som riksdagsledamot tillräckligt bra om de gör andra jobb?
Jag tror ju att det bara är bra att de har kvar en förankring till ett arbetsliv utanför riksdagspoltiken.
Om de tillbringar för mycket tid utanför riksdagsarbetet kanske de gör för lite i riksdagen? Det är väl i så fall upp till väljarna.
Riksdagsledamöterna sitter på uppdrag av sina väljare. Tycker vi att de inte gör ett fullgott jobb då är det vårt ansvar att inte välja in dem.
Ett annat argument som framförs ibland och som kan höra till den här diskussion på ett sätt är att riksdagsledamöter som lyfter höga löner inte vet hur livet är för den stora majoritet som är lågavlönad.
Det är ett samhällsproblem, men har egentligen inte att göra med att de har andra jobb eller uppdrag utöver riksdagsuppdraget.
Å andra sidan: den som är energisk, den som jobbar mycket och hårt: den bör ha rätt att tjäna på det.
Det är inte alls säkert att en riksdagsledamot som inte har något uppdrag utanför riksdagen gör ett bättre jobb i riksdagen.
Relaterat: Aftonbladet
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, Bodström, pengar, inkomst, riksdagen
Det är väl så här, Att nog får väl riksdagsledamöter ha flera jobb, frågan man ställer sig
ska man därmed kryssa för dessa och ha dessa som förtroendevala i riksdagen,
Det avgör ju var och en.
Varje kandidat kanske borde uppge hur de jobbar , vad de jobbar med o.s.v och hur mycket tid de ägnar åt riksdagsarbetet.
Jobbar de lite för riksdagen eller för partiet ja då får vi folket avgöra om det räcker.
Dock anser jag att de mandat som röstats fram ska vara besatta till 100%
jobbar en riksdagsledamot halvtid så bör en ny halvtid utlysas för en ny kandidat.
Eller så ska vi ha heltidsanställda riksdagsledamöter, där uppgiften om hur mycket tid de arbetat ska uppges.
har vi röstat fram ett visst antal mandat ska de vara besatta till 100% .
Eller hur?
Mnja. Om jag skulle gå runt och missköta mitt jobb så får jag kicken, vi kan bara kicka en riksdagsledamot var fjärde år. Vidare, eftersom våra val främst sker genom listor är det inte riktigt så lätt…. Att någon missköter sina jobb är aldrig bra oavsett hur du försöker vrida och vända på det.
På vilket sätt är det att missköta sig att vara energisk och klara av flera saker? Jag förstår inte på vilket sätt en riksdagsledamot missköter sig om han/hon gör ett bra jobb i riksdagen och samtidigt har en fot kvar i övriga arbetsllivet.
Att vara duktig och göra mer än genomsnittet behöver inte alls vara dåligt.
Varför måste vi i Sverige alltid hylla idealet att vara en i mängden, att det är dåligt att göra mer än genomsnittet?
Det är bara att att vi har alldeles för många riksdagsmen! Det är partipiskan som styr! De flesta är anonyma och många sitter på livstid.
”Jag förstår inte på vilket sätt en riksdagsledamot missköter sig om han/hon gör ett bra jobb i riksdagen…”
Vi har inte haft en enda politiker i riksdagen sedan tidigt 1980-tal som gjort ett bra jobb. Ta en titt på landet, skyll på de i riksdagen. Alternativt kan du skylla på de som röstat dit förrädarna, men du är antagligen en av dem och i Sverige tar man inget ansvar.
Det är klart att det är bra att ha en fot ute i verkligheten. Detta skulle kunna gälla många arbeten. Som tex lärare kan det vara bra att ha en kontakt med det som händer utanför skolans värld precis som för en politiker. Men jag har väldigt svårt att se någon tycka det är rimligt att en lärare dessutom har ett heltidsarbete utanför lärarjobbet eller ställer in lektion etc för att arbeta någon annan stans. Varför är det annorlunda när det gäller politiker?
Vill vi att politiker ska ha verklighetsförankring borde man kunna ordna det på annat sätt. I arbetet som riksdagsledamot kanske det ska ingå 20% tjänstgöring på annan plats. Antal år man sitter i riksdagen kanske ska vara begränsat eller varvas med friår… Man kan dessutom tänka sig att man som riksdagsledamot arbetar ideelt eller tar betalda uppdrag vid sidan om arbetet som riksdagsledamot i begränsad utsträckning. Men i första hand bör man ju utföra det arbeta man blivit tillsatt att göra. Och det borde knappast vara problem att hitta saker att fylla den tiden med om man är driven och vill vara med och förändra samhället.