Helgeåfestivalen
Artist: Sons of Apollo
Betyg: 4
För oss som älskar att frossa i dubbelhalsade gitarrer, dubbelhalsade elbasar, dubbla baskaggar och dubbelt av allt är det är en fröjd och njutning att höra och se Sons of Apollo. Mike Portnoy har återigen skapat något fenomenalt i ytterligare en supergrupp. Hur gör karln? Sedan Dream Theater, Adrenaline Mob, Transatlantic, The Winery Dogs, Flying Colors och allt annat denna trollgubbe gjort så återkommer han alltså med ett nytt band som gör sin första Sverigespelning i lilla Knislinge. Och det är magiskt.
Jeff Scott Soto den gamle räven med ett förflutet bland annat hos Yngwie Malmsteen, Talisman och Journey dompterar publiken med fingertoppskänsla och självklarhet. Dessutom sjunger han bra och har uppenbart riktigt roligt. Att han gjorde ett inhopp tillsammans med Dan Reed tidigare under kvällen förstärker känslan av uppriktig spelglädje. Det här är snubbar som har roligt ihop och som tycker om det de gör tillsammans.
Jag som har längtat efter lite riktigt skön hårdrock får mitt lystmäte efter en eftermiddag med svensktoppspoppig hårdrock och barnvisor invävda i tunga sjuttiotalsriff. Här bjuds på en progressiv metal med låtar som är elva minuter långa och med textinnehåll som knyter an till gamla myter. Jag kunde inte få det bättre. Bandet kunde dock haft bättre förutsättningar. Jag bestämmer mig halvvägs in i konserten för att lämna mixerbordszonen för att ta mig närmare scenen. Utan att knuffas det minsta kommer jag nästan ända fram till kravallstaketet. Det är minst sagt luftigt framför scen. Det är verkligen trist. Besökarna missar något grymt bra och bandet får inte den publikuppskattning de förtjänar. Jag hoppar få återse det här bandet någonstans där de får komma till sin fulla rätt. Varför inte på Sweden Rock Festival nästa sommar?
